I slutet av november var Maja Åskag i spanska Fuerteventura på ett läger med sikte mot sommarens OS som trots körtelfebern är Eskilstunatjejens stora mål i år.
Tidningen berättade nyligen om att Maja Åskag drabbats av körtelfeber.
Nu är 21-åringen på bättringsvägen och berättar själv om de senaste veckorna som varit minst sagt tuffa.
Det började runt jul.
Eskilstunatjejen firade högtiden i Åre med familjen.
– Jag kände dagarna innan jul att det var en konstig, skum känsla i kroppen. Jag mådde inte bra men kunde inte sätta fingret på vad det var, berättar hon.
På juldagen vaknade hon helt däckad. Febern var hög och kroppen värkte.
– Dessutom var mina ögon jättesvullna. Tror knappt folk skulle känt igen mig om de sett mig.
Majas lymfkörtlar svullnade. Hon fick ont i magen och det blev bara värre och värre.
– Jag hade noll aptit. När vi kom hem till Eskilstuna i mellandagarna åkte jag till sjukhuset för att kolla vad som var fel.
Där trodde läkarna först att trestegsstjärnan fått gallblåseinflammation.
– Det här var mellan jul och nyår och jag blev inlagd en natt och fick ta ultraljud och allt möjligt. Sedan konstaterade de att jag hade körtelfeber. Läkaren sa dock att det var lite konstigt att jag inte hade ont i halsen för det brukar man ha vid körtelfeber. Själv tänkte jag att det var skönt att slippa det i alla fall ... men bara några dagar senare fick jag jätteont. Jag kunde knappt svälja min egen saliv. Så illa var det, berättar Åskag.
Innan Maja blev sjuk hade hon en höst av bra träning bakom sig.
Siktet var inställt på en fin inomhussäsong. Nu är dock risken stor att hon får vänta med att tävla tills utomhusdelen drar igång om några månader.
– Jag är fortfarande snuvig och hängig men det går åt rätt håll i alla fall. Jag kan äta som vanligt igen och förhoppningsvis kan jag börja träna lite lätt under nästa vecka. Jag och tränarna har gjort en bra plan för att jag ska komma tillbaka ordentligt.
När det var som värst sov Åskag runt 15 timmar per dygn. Dessutom blev hon deppig över att inte se något ljus i tunneln.
Men nu har hon vänt det hela till något positivt.
– Jag kan inte hålla på älta att jag missar tävlingar. Det var livet som tog över och att bli sjuk är inget man rår över. Nu ska jag se till att inte stressa fram något. Det viktigaste för mig i år är trots allt tävlingarna utomhus. Först EM (I Italien i juni) sedan drömmer jag om att ta mig till OS i Paris (börjar i slutet av juli).
