Perseus Karlström firar med mamma Siv efter målgången på EM i 20- kilometersloppet.
Perseus Karlström är hemma igen efter sommarens bragdinsatser på VM och EM. Med sin vikingahjälm på huvudet har han fått lite av en rockstjärnestatus där har tagit gångsporten till nya nivåer och gjort att intresset bara ökar och ökar.
– Det har hänt enormt mycket, speciellt de senaste tre åren. Efter mitt VM-brons i Doha 2019 har vi fått mycket mer uppmärksamhet men egentligen hände mycket redan när förra förbundskaptenen Karin Torneklint klev in. Hon var jättepositiv till gångsporten och nu på det senaste mästerskapet slogs nästan ledarna om vem som skulle få hjälpa till under min tävling. Det är lite komiskt, säger Perseus och skrattar.
För Torshällabon börjar tävlingssäsongen närma sig sitt slut där han hunnit med en rad länder under året som Spanien, Oman, Spanien igen, Tjeckien, Irland, USA, Mexiko och Tyskland.
Om en vecka väntar nästa land – Finland och Finnkampen. Men först är det gång-SM i Växjö till helgen.
– Det ska bli kul att komma dit. Men det blir nog mer att ta emot lite gratulationer och sånt efter allt som hänt, säger han ödmjukt.
Årets säsong för Perseus Karlström inleddes annars i kaos.
Redan i november förra året, när uppbyggnadsträningen startade drogs han med skadeproblem. En hamstringssena på baksida lår gjorde att han inte kunde träna som han ville och höll honom borta från de tuffa passen ända fram till december.
Därefter kom nästa smäll.
– Jag åkte på covid och hade väl inte någon jättebra träning i januari och februari heller. Det tog ända till i mitten av april innan jag kände mig normal igen.
Men sedan hände något.
– På förhand hade jag varit jättenöjd om jag kunnat få med mig EN medalj från alla mästerskapen. Men nu har jag fått med mig fyra i och med guldet på lag-VM i Oman tidigare i år.
Den stora anledningen till framgångarna, enligt Perseus, är att han efter OS förra hösten bytte tränare till irländaren Robert Heffernan.
– Att det har gått så här bra är svårt att ta in. Men tränarbytet var jätteviktigt för att kunna hitta glädjen igen efter OS. Det har varit ett väldigt annorlunda upplägg. Den stora skillnaden är att vi tidigare körde samma struktur vecka efter vecka. Nu med Roberts upplägg finns det ingen struktur efter veckodagar. Det spelar egentligen ingen roll vad det är för dag, utan allt beror på hur vi ligger till i träningen. Sedan är det inte några rena intervall- och distansdagar utan mer en mix av allt.
– Jag har faktiskt inte riktigt fått pejl på träningsupplägget ännu men det är i varje fall mer utrymme för återhämtning mellan de tuffa passen. Ibland upp till tre dagar utan träning. Sedan jag bytte tränare har det ändå inte känts som att jag tränat hårt, säger Perseus.
Under friidrotts-VM i Oregon var den svenska gångaren, som bekant, det stora glädjeämnet efter att ha tagit hem två bronsmedaljer, först på 20 och sedan på 35 kilometer.
Då sa du i någon intervju att bronset på 35:an kändes som ett guld. Känner du så fortfarande?
– Lite så är det. Jag hade det väldigt tuff mellan loppen. Dels vrickade jag foten ganska rejält så den var svullen men det var även väldigt jobbigt mentalt. 20- kilometersloppet är hittills det tuffaste lopp jag gjort för jag har aldrig tagit ut mig så mycket. Det var en enorm urladdning och jag kände mig aldrig riktigt sugen på 35:an. Jag hade som mål på VM att ta en medalj och eftersom jag uppnådde det redan under första starten så blev det tufft.
Perseus hade då även problem med ena knät och dagarna i VM-byn gjorde honom också ganska less.
– Jag var nojig att bli sjuk i covid igen. Jag försökte hålla mig för mig själv så mycket det gick så jag och mamma (Siv) isolerade oss från övriga truppen för att vi skulle minimera att bli smittade.
Men ut kom han.
Och i mål gick han – som trea.
Efter urladdningen bubblade känslorna över helt och hållet där han gav svenska folket en hel minuts skrattattack i SVT:s direktsändning.
Har du sett intervjun i efterhand?
– Ja, jag tog ut mig maximalt. Det var så otroligt smärtsamt under så lång tid så det var väl också det som kom ut i intervjun. Jag var så otrolig glad och nöjd efter målgången.
Men kraftsamlingen gjorde också att gångaren från Eskilstuna Friidrott hade svårt att motivera sig för att ens tävla under EM i München som skulle gå månaden senare.
– Jag ville bara ha semester, säger han och skrattar.
Men när arrangörerna publicerade officiella foton på medaljerna fick den dubbla VM-bronsmedaljören tillbaka motivationen, men öppningsloppet på EM – 35:an – är något som han helst vill glömma.
– Jag kände att något var fel i kroppen. Man samlar på sig en massa intryck och vissa gånger kanske det inte känns jättebra direkt men blir bättre under loppets gång. Den här gången kände jag inte riktigt igen känslan. Jag fick en muskulär trötthet som sedan mynnade ut i en astmaattack och efter det fick jag uppstötningar. Jag kunde sedan inte röra mig och det var väl anledningen att det gick som det gick...
– Jag minns att jag var nere på asfalten efter en uppstötning och då gick en tysk förbi mig. Han sa något som jag inte riktigt uppfattade men i mitt huvud blev det som en väckarklocka. Jag var fortfarande med i loppet så det var väl bara att fortsätta men det höll inte särskilt länge.
Perseus tvingades bryta och otäcka bilder kablades ut där han fick ledas ut från tävlingsområdet. Men att han några dagar senare skulle ta ett EM-silver är ett mirakel – något av en bragd.
– Även om jag mådde illa så följde jag återhämtningsplanen och efter två dagar kändes kroppen normal igen.
Perseus kom till start på 20- kilometersloppet och insatsen blev, som han själv beskriver det, ett klockrent lopp och ett EM-silver som kunde läggas till samlingen.
– Det ska nästan inte gå. Men ska du kunna vara med och fajtas måste du kunna ta ut dig till max. Sedan är det en av mina styrkor att jag kan ta ut mig maximalt, precis som tidigare på VM. Under 20 kilometer var jag egentligen helt körd. Men jag hittade mentala krafter samtidigt som det kändes som att jag vände ut och in på lungorna sista kilometern. Just att jag kan hitta detta i mig gör att jag sticker ut lite bland mina konkurrenter.
Och så var det den där vikingahjälmen.
– Våren 2019 var jag i kanonform inför lag-EM. Jag bara visste att jag skulle vinna. Jag hade sett den här hjälmen på någon partyshop och tänkte att den ska jag ha. Sedan sa jag till mamma som var med på tävlingen att när jag kommer in på sista varvet ska hon ta fram påsen och ge den till mig. Hon fick inte titta vad som var i påsen. Så efter 19,7 kilometer räckte hon över påsen och jag satte på mig vikingahjälmen på huvudet. Sedan dess har den hängt med och det har blivit lite som en kul grej.
Du är 32 år i dagsläget. Hur ser du på framtiden?
– OS i Paris 2024 är bara om två år så det är givet. Men sedan skulle jag vilja satsa vidare mot OS i Los Angeles 2028 men det gäller att inte åka på några rejäla skador. Det är väl mest det som kan sätta stopp. Jag är 38 när OS går i Los Angeles...
– Många håller på fram till runt 35–36 år. Och fransmannen Yohann Diniz vann lag-EM som 42-åring, så det går att hålla på långt upp i åldrarna.
Några planer på att växla över till tränare efter det?
– Något sånt blir det nog. Jag har faktiskt redan börjat coacha som ett sidoprojekt. Mest för att ha något annat att göra än att bara träna själv. Efter att jag hade varit på ett träningsläger i Australien 2020 så var det en japan som ville att jag skulle coacha under ett år.
Då det inte finns några "nya Perseus" i landet coachar han i dagsläget den mexikanske gångaren Carlos Mercenario och den tidigare irländska supertalangen Kate Veale.
– I och med sammanslagningen med friidrotten så har det börjat komma intresse bland klubbarna om att ha gång i sin verksamhet. Men det tar lång tid att bygga upp något från noll. Vi hade några juniorer som var med på NM i somras och det var första gången vi hade med juniorer på tolv år. Det var väl i princip jag själv som var den senaste junioren...
Efter Finnkampen som är säsongens sista tävling väntar träningsfritt under september månad. Perseus har då planen redan klar där han och några vänner ska dra till Sorsele en vecka för att koppla av med fiske och vandring.
– Det är viktigt att koppla av mentalt. Man måste bli hungrig igen för att vilja träna, avslutar Perseus Karlström.
Perseus Karlström är nu uppe i totalt åtta VM- och EM-medaljer.