"Eskil" och hans förening har under många år jobbat för en inkluderande verksamhet där inte ekonomiska hinder eller elittänk ska sätta stopp för unga som vill idrotta, sedan en tid tillbaka i satsningen Miniorlandslaget som är ett samarbete med Atea. Målet: att få in fler unga i föreningsidrotten.
När Bengt-Olof och ett gäng andra åkte till Friidrottsgalan på Berns visste de inte vad som väntade. Klubben blev utsedd till Årets Miniorlandslagsförening med motiveringen:
"Eskilstuna Friidrott har under året växlat upp sitt arbete med Miniorlandslaget. Insiktsfullt har man nyttjat fördelarna i ett mångkulturellt samhälle och hittat nycklar för utveckling. Genom smart rekrytering med engagemang och omtanke utöver det vanliga har föreningen utbildat och byggt ett starkt team med ungdomsledare. Tillsammans har man ökat frekvens och antal aktiviteter och nått fler barn. Det är dags att den här föreningen, med både hjärta och effektivitet, får den uppmärksamhet de förtjänar".
– Det var väldigt överraskande och roligt, säger Bengt Olof Eskilsson.
Hur var känslan när ni fick reda på att ni vunnit?
– Det var ju jättekul. Någon från Atea sa innan att "jag tror ni har en jättechans att vinna". "Nej, aldrig", sa jag. "Det tror jag inte".
– Miniorlandslaget har betytt mycket för oss som förening. Vi har fått in ny energi. Vi är många som känner att vi vill åstadkomma något bra. Jag skulle säga att det här är ledarnas pris för det är många som engagerar sig.
Utöver äran och en vandringspokal checkar klubben in 50 000 kronor – och jobbet på hemmaplan fortsätter oförtrutet.
– Man kan säga att vi smugit igång ett år och nu börjar vi öka takten och ska öka ännu mer för att få barn från olika bostadsområden att komma till oss även på vinterhalvåret. På sommaren är det ju inte så svårt, då är det lättare att komma ut. Men på vintern är det tufft att få dem att komma till Munktellarenan. Det är faktiskt många som inte ens har en aning om att det finns en Munktellarena och framförallt finns det föräldrar som inte vet betydelsen av att röra på sig. Det gäller att göra så att man förstår vad viktigt det är för barnen att få vara med i någonting och träffa andra kompisar, säger Eskilsson.
– Jag ser framför mig en Miniorlandslagsbuss som kör barnen mellan bostadsområdena och Munktell.
Varför tror du att ni lyckas med en sån här grej som inte många andra föreningar gör oavsett idrott här i stan?
– Vi var tidigt ute, har jobbat mycket med invandrarledare och försökt att få med oss ungdomar som kommer från andra länder. Det kanske är nyckeln egentligen. De bor ju nånstans och barnen runtomkring lär ju känna dem, och ledarna lär känna föräldrar. Det skapar väl kanske en trygghet också, säger "Eskil".
– Vi har ju målmedvetet satsat på att jobba så och det ska vi fortsätta med så mycket vi orkar. Vi har lite nya tankar och idéer men vet inte om vi orkar fram ekonomiskt. Det kostar ju ganska mycket att göra ännu mer, vi får se vad det tar vägen men vi är på rätt väg.
Bengt Olof Eskilsson och Eskilstuna Friidrott tror att på att skapa bredd, både för en gemenskap där alla får vara med och för framtida elitframgångar.
– Även för oss är det viktigt, intressant och roligt när vi får fram duktiga idrottare naturligtvis och det växer ju inte på träd. Det kanske är en på 10 000 som blir riktigt bra. Men ju fler man får med desto större är möjligheten. Och du vet ju precis som jag och alla andra hur få barn det egentligen är som utövar idrott idag. Det är alldeles för få, av olika anledningar. Och kan vi då bidra på något sätt med att det inte kostar speciellt mycket och du får vara med i alla fall oavsett förutsättningar kanske det öppnar upp lite grann.
– Jag tror vi kan skapa en bättre trygghet. Vi har haft ledare som varit med i många år, en del försvinner ut naturligtvis och en del försvinner till dåliga saker också men en del kommer tillbaka. Vi ser även att skolbetygen förbättras av att engagera sig i föreningen. Många kan ju inte ens svenska när de kommer till oss.
Fotnot: Eskilstuna Friidrotts gångstjärna Perseus Karlström var nominerad till Årets prestation i landslaget. Det priset gick till Daniel Ståhl. Tove Alexandersson fick samma pris på damsidan.