Endast 17 år gammal tog han nytt världsrekord för seniorer på 100 meter under det öppna Europamästerskapet i Köpenhamn. Det nya världsrekordet har tiden 20.02 – en finputsning på det gamla rekordet med 42 hundradelar.
– Han blir nästan aldrig trött, säger Olivia Carlson, Wiktors tränare.
I racerunning springer de tävlande med hjälp av ett cykelliknande hjälpmedel. Wiktor Hanssen har en cp-skada som innebär att han är svag i sin högra sida, har dålig balans och har svårt att kommunicera via tal. Utanför löparbanan har han antingen en rullator eller en rullstol till hjälp för att ta sig fram, men så fort cykeln dyker upp och det är dags för träning är det svårt att ta miste på den glädje som sporten ger honom.
– Det är en frihetskänsla, tecknar Wiktor till sin mamma Pernilla Hanssen när han får frågan vad som är det bästa med att springa.
Två gånger i veckan övar Wiktor tillsammans med sin tränare Olivia Carlson och ytterligare tre dagar är det pass på egen hand som gäller, då antingen styrketräning eller övningar på en crosstrainer.
– Hans kropp behöver träningen för att inte bli stel. Racerunning ger honom bra konditionsträning också. Det är en härlig sport och han får uppleva att få känna sig riktigt snabb, säger Pernilla Hanssen.
Och snabbheten är det definitivt inget fel på. Under EM slog han till med, som finns beskrivet ovan, världsrekord på 100 meter redan i försöken. När det sedan var dags för final föll han olyckligt och kom inte i mål. Men ett guld på 200 meter och ett silver på 400 meter är inte så pjåkigt det heller.
Vilken som är favoritdistansen är det inga tveksamheter om.
– 100 meter!, tecknar Wiktor.
Kanske inte så konstigt då det är distansen han som sagt är bäst i världen på.
Wiktor är dock, som oss allra flesta, lite bekväm och tar helst inte i alltför mycket. Därför behövs en extra morot för att få honom att springa på ordentligt. Cecilia Carlson löper därför bredvid honom under träningarna.
– Han kan hålla på hur länge som helst. Det är oftast jag som måste pausa och andas, säger hon med ett skratt.
Det hela började med att aktiva inom racerunning från Danmark var på besök i Västerås för tio år sedan för att sprida tävlingsformen.
– Till en början ville inte Wiktor ens testa, men när han väl gjorde det ville han inte sluta. Han skiner som en sol när han springer, man ser hur roligt han tycker att det är, säger Pernilla Hanssen.
Det är dock ingen självklarhet att vem som helst kan börja med racerunning. En cykel kostar kring 20 000 och i endast ett fåtal landsting i Sverige går det att räkna cykeln som ett hjälpmedel vilket innebär att föräldrar eller andra närstående behöver bekosta hjälpmedlet själv.
Familjen Hanssen har löst problemet genom att börja bygga sina egna cyklar och har nu startat ett företag där Wiktor är anställd som testare och marknadsförare.
Än så länge finns tävlingsformen inte med i paralympics men det arbetas febrilt med att ändra på den saken. Wiktor själv vet inte om han skulle vilja vara med i OS men mamma Pernilla tycker annorlunda.
– Det ligger några år i fram tiden men det skulle vara häftigt, säger hon.