Under hela Josefine Johnssons liv har hon hållit på med olika konditionsidrotter. Hon har orienterat, åkt längdskidor och sprungit många olika terränglopp under uppväxten. Från fem års ålder fram tills hon var 15 år tävlingsdansade hon dessutom men det valde hon att lägga av med för att istället satsa på orienteringen och längdskidorna.
– Jag hittade inte den där lilla extra gnistan så jag kände att jag ville fokusera mer på konditionsidrotterna. Ju mer jag höll på med det började jag också känna att löpning var väldigt kul, och jag har en pappa som har sprungit mycket sen han var ung, säger Josefine.
Hon började även springa olika stadslopp innan hon vid 17 års ålder valde att börja satsa på löpningen mer seriöst.
– Då blev det allt fler längre lopp. Det primära jag springer just nu är tio kilometer och halvmaraton. Men i framtiden är det maraton som jag vill satsa på.
Nu tävlar hon för Eskilstuna Friidrott och tränar sex dagar i veckan, där träningen består av olika pass.
– En normal vecka är sex dagar i veckan och då springer jag mellan nio och tio mil. Det är en blandning mellan intervaller, lite lugnare distanspass och sen är det alltid ett långpass varje vecka där jag är ute i två timmar. Det är viktigt eftersom man behöver alla delarna, säger hon.
Under lördagen väntar första riktiga tävlingsloppet för i år för Josefine när hon ställer sig på startlinjen i Stadsparken för att springa Å-varvet, ett lopp hon deltagit i flera gånger tidigare.
– Det var ett tag sen jag tävlade. Jag har haft några lopp där jag inte riktigt varit hundra procent som jag fått avbryta. Under somrarna kör jag alltid väldigt mycket tävlingar och det är nu tävlingssäsongen börjar, säger hon.
Å-varvet är drygt milen långt, och Josefines personbästa på en mil är 36 minuter och 38 sekunder. Men något nytt personligt rekord är inget som hon siktar på under lördagen.
– Då är det mest att känna av formen och se vart jag ställer mig. Men sen när jag ställer mig på startlinjen är jag alltid där för att göra mitt absolut bästa. Samtidigt vet jag att Sveriges bästa är de som kommer i år, det är Carolina Wikström och Hanna Lindholm och de är Sveriges bästa maratonlöpare. Så det blir hårt motstånd. Men jag ska dit och göra mitt bästa och komma in i ett bra flow.
Nu är hon frisk och fri från skadeproblemen som hon drabbades av under fjolåret. I januari 2022 bestämde hon sig för att åka till Arlington, Texas i USA för att plugga och träna med ett friidrottslag.
– Jag pluggade exercise science, träningslära. Men det primära var att jag åkte ner och tränade och tävlade med ett friidrottslag. Men sen blev jag lite för skadad. Två dagar innan jag skulle åka till USA så bröt jag min stortå. Jag var hemma och packade och ramlade på ett par skor och bröt stortån och då fick jag inte springa på sex veckor. Så när jag kom till USA fick jag rehaba en lång period, och när jag började springa blev jag för ivrig och sprang för mycket. Man ska egentligen trappa upp lugnt och sansat men jag blev för ivrig och köra igång och då skadade jag höften. Så det var väldigt mycket skador och det tog mycket på kroppen och mentalt. Jag var där i fyra, fem, sex månader men sen kände jag att jag testat det och åkte hem istället. Men det var en häftig upplevelse. Jag är glad att jag testade det men nu känns det bättre att vara hemma i Sverige, säger hon om äventyret på andra sidan Atlanten.
När hon kom hem till Sverige valde hon även att börja dokumentera sin resa. Nu lägger hon upp minst ett klipp om dagen på TikTok, där hon i skrivande stund har runt 20 000 följare. Dessutom har flera av hennes klipp miljontals visningar.
– När jag kom hem och började tävla allt mer tänkte jag att det kunde vara kul och se hur en tävlingsdag ser ut och när min pappa coachar mig, så då fick man följa med lite behind the scenes under lopp och träningspass. Sen dess har det bara rullat på. Jag tycker det är superkul. Man får mycket respons av de som tittar där de skriver att de blivit motiverade att springa tack vare mig och då blir man alldeles varm i hjärtat och känner man att man vill fortsätta med det. Så det är väldigt kul och inspirerande för mig också när folk gillar det jag gör. Även när jag är ute i Stockholm eller i Orsa där vi har stuga är det folk som hejar på när jag tränar och säger att de följer mig på TikTok och då blir man lite extra peppad, och det är lite surrealistiskt men det är också väldigt, väldigt roligt, säger hon och fortsätter:
– Mitt mål är att nå ut till och inspirera så många som möjligt att faktiskt springa och tycka att det är kul och inte bara en jobbig sak. Jag visar bara min resa, för samtidigt som jag elitsatsar på löpningen och gör min resa publicerar jag det så folk får ta del av det. Då blir det att jag motiveras av att folk kollar på det, medan folk förhoppningsvis blir motiverade av mig, så det är en win-win.
Utöver målet att inspirera andra med sin löpning vill Josefine även nå långt med sin karriär. Där är ett delmål att springa ett riktigt maraton, något hon ännu inte gjort än.
– Jag brukar inte säga att jag kört ett maraton. Men för några veckor sedan var jag tillsammans med Red Bull och sprang ett lopp som heter "wings for life" i Stockholm. Det var ett välgörenhetslopp där alla pengar gick till forskningen om ryggmärgsskador. Då var starten i Hagaparken och man startade trettio minuter före en "catching car", en bil som skulle jaga oss löpare och sen skulle man springa så länge man kunde och då sprang jag 43 kilometer. Tanken var att köra ett lugnt pass, max tre mil, men jag fick lite input från personer runt omkring att jag både ledde loppet i Sverige men också låg som femtonde bästa dam i hela världen. Då kände jag att jag ville passa på och springa en bit, då blev det lite mer än ett maraton och jag fick verkligen mersmak på att springa ett maraton i framtiden. Det är det stora målet med löpningen, att springa ett riktigt maraton och bli bäst i Sverige.