Nyankuans liv kunde ha slutat redan innan hon fyllt tio år. Då levde hon med sin familj i svår fattigdom i ett land som stod på randen till krig. Innan det bröt ut hann familjen, precis som flera hundra tusen andra människor, ta sig över gränsen från Sydsudan till Uganda och så småningom hamnade Nyan i Pajala av alla ställen, en liten tätort långt upp i nordligaste Sverige i ett land som hon inte visste fanns. En stor kontrast mot livet i östafrika.
– Jag kom till Sverige med min morbror, hans fru och mina kusiner, säger Nyankuan.
Mamman, en storebror och en lillebror bor fortfarande kvar i ett läger i Uganda.
Hur är det att bo här i Sverige?
– Det är faktiskt rätt nice. Jag trivs här och det är inte fattigt direkt. I Sydsudan fanns inte så mycket mat och inte rent vatten. Här äter sig alla mätta och det finns mycket hus och sånt. Jag har fått nya kompisar och är med i landslaget vilket är ganska stort. Från att vara fattig till att ha det så här, säger Nyan och tystnar samtidigt som hon tittar sig omkring på Fristadstorget och sedan skiner upp i ett stort leende.
– Jag kom till Eskilstuna 2020, den 29 augusti. Jag skulle hälsa på mina kusiner och sedan blev det så att jag fick stanna.
Den möjligheten blev början på ett nytt kapitel i boken om Nyankuans liv – friidrotten. Egentligen hade det redan börjat på ett litet udda ställe i Pajala där Nyan gick i skolan och spelade fotboll på fritiden.
– Jag var på en loppis och då var det en kvinna som såg mig och bara "ahhhh, hon är så lång, henne ska jag ta med mig till friidrotten. Henne ska jag ha", säger Nyan och skrattar.
– Och så kom hon fram till mig och sa ursäkta. Jag svarade "hej". Sedan sa hon "jag tycker du är så lång och fin och ståtlig, jag skulle gärna vilja träna dig att springa". Sedan började jag och min kusin träna lite och jag tyckte det var kul när jag fick tävla. Jag gjorde bra resultat och tog medaljer, även om jag inte trodde det så gick det.
– Men när du kom till Eskilstuna var det fotbollen som gällde. Då var det ingen friidrott alls och när jag fick dig som elev i ettan (på gymnasiet) skulle vi på Lidingöruset (2022)och jag sa "du måste följa med för du har ett sådant löpsteg". Men du sa "nej, jag är fotbollstjej", säger Nyans idrottslärare Jennie Andersson som anmälde sin elev ändå.
Till slut, om än motvilligt, åkte Nyankuan med och gjorde jättebra ifrån sig. Hon slutade trea i loppet efter en mäktig spurt.
– När jag sprang i mål kom alla till mig och tog kort. Jag var helt slut, svettig och yr och så kom en man fram och pratade med mig. Jag ville bara sätta mig men var tvungen att stå där och prata. Efter att jag återhämtat mig frågade Jennie "vet du vem du pratade med?". "Nej, en man", sa jag. Och då sa hon att det var en landslagsledare som heter Magnus Olsson som även är förbundskapten. Jag bara: "Va neeeej, jag har gjort bort mig".
Men det hade inte Nyan. Hon hade precis blivit erbjuden en plats i landslaget.
– Jag fick förklara vad som hänt, säger Jennie och skrattar.
Och det går inte att ta miste på Nyans stolthet över att bära den gula landslagströjan och den gråa hoodien med tillhörande byxor i samma färg, alla med svensk friidrotts logga på.
Nyankuan går anpassad gymnasieskola på Rinman och tävlar inom parasporten. Trots att hon är relativt ny i sammanhanget har Nyan redan fått vara med på EM och NM. 9-11 augusti väntar ett nytt nordiskt mästerskap i Bollnäs. Då ställer hon upp på 200 meter, 400 meter, längd och i kula.
Målet är solklart:
– Guld till Eskilstuna.
Nyankuan Kang Gai är en multitalang. Hon tävlar i flera olika grenar för Eskilstuna Friidrott och är dessutom en skicklig fotbollsmålvakt i Jäder. Totalt blir det fem träningar i veckan plus tävlingar och matcher.
Vad är du allra bäst på?
– På friidrotten är det 400 meter för då får jag upp farten. Jag sparar min energi till 200 kvar och sen börjar jag öka till målet. 100 meter är egentligen för kort för mig, där hinner jag aldrig få upp farten riktigt.
– Jag tänker på idrottslektionerna ... du är bra på vad vi än gör. Du har allt. Du är verkligen en stjärna, säger Jennie och tittar på Nyan som har en stark vinnarskalle.
– Jag tycker det är kul att tävla mot andra och har jag haft en dålig dag är det kul att bara rensa hjärnan och springa.
I fotboll har Nyan bland annat vunnit Lilla VM med Pajala efter att ha varit en av de stora finalhjältarna och i friidrott regnar medaljerna in var hon än är med. Precis innan sommaren gjorde Nyan succé på Specialvarvet i Göteborg och nu är en av de stora framtidsdrömmarna att få delta på ett Paralympics.
– Idrott är min grej. Efter jag kom med i landslaget är det inget annat som gäller, säger Nyan.
Höll du på med idrott i Sydsudan och Uganda?
– Det fanns fotboll men då spelade man på sand ... jag tror inte att jag gjorde det för tjejer får inte spela fotboll, det är bara för killar. Sverige har lite annorlunda regler om man säger så vilket är ganska bra.
Vad är det som är så roligt med idrott?
– Fotboll är gemenskap. I friidrott får man fokusera mer på sig själv, säger Nyan som tack vare sitt sportande även fått många nya vänner.
En annan sak som Nyankuan Kang Gai tycker är viktigt är att alla får en möjlighet att vara med.
– Det är kul att de fixar sådant som Lidingöruset, att det finns något för dem som inte är som alla andra. Att alla får testa oavsett vad man har för problem och förutsättningar. Vi alla är människor och man ska inte trycka ner någon. Ingen ska behöva känna att man inte passar in, säger hon.
– Det är roligt att någon som sitter i rullstol också kan göra något som den personen tycker är kul. Bara för att man inte har två ben betyder det ju inte att man inte kan tävla. Jag tycker det är kul att parasporten finns så att alla kan vara med.
Jennie skiner upp:
– Jättefint Nyan. Du är en förebild. Det är så mycket glädje i idrotten så det skulle vara synd om det bara skulle finnas till för dem som är bäst.
Kang Gai fortsätter:
– Det kanske inte ser ut som om jag ska vara med i parasport men jag är glad för att kunna få det. Och jag hejar på dem som är med i frame running. De ska få chansen att visa vad de kan, precis som jag fick.
Nyankuan Kang Gais sagolika resa lär fortsätta länge och bli inte förvånad om hon dyker upp på de allra största scenerna inom en snar framtid.