Karlström följde upp bronssuccén från 20 kilometer med ett jättelopp på 35 kilometer där japanen Daisuke Matsunaga gjorde ett galet ryck från start och gick, i ett högt tempo, i ensam majestät under de två första milen innan han kroknade.
Perseus var hela tiden med i den runt tio man stora klungan som gick för medalj.
Med fem kilometer kvar av loppet var det bara fyra kvar i medaljkampen då en efter en tvingats att släppa. Med tre kilometer kvar var de bara tre – italienaren Stano, japanen Kawano och så Karlström.
Två kilometer före målgång släppte Perseus då ledande Massimo Stano gick kilometervarvet på fyra minuter blankt och fick med sig Masatora Kawano. Stano avslutade ruggigt starkt och höll sedan undan för en vilt jagande Kawano.
När Perseus gick i mål halvminuten senare hade han fått en vikingahjälm på huvudet och tårarna, av mest glädje och säkerligen en del smärta, började rinna på killen som lyckats ta två medaljer under årets friidrotts-VM.
När SVT skulle intervjua Karlström kort efter målgång får han inte fram några ord alls. I stället är det bara känslor och skrattliknande läten som sipprar ur munnen innan han säger:
– Helt underbart. Jag kan knappt fatta att loppet är slut. Det pirrar i hela kroppen just nu.
Perseus fortsätter:
– Det var ett dåligt lopp. Sista tio kilometerna försökte jag bara hålla ihop gruppen. Det var bara att borra, borra. Det här är helt fantastiskt. Det är galet.
Förbundskapten Kajsa Bergqvist hyllar sin bronskille.
– Han är så fantastisk. Jag älskar gång. Jag älskar "Persy", säger Bergqvist till SVT.
När den största euforin lagt sig är Perseus mer samlad.
– Även om det inte blev guld så smakar det här bronset guld, alla gånger, säger han till TT.
Men tårarna ville aldrig ta slut efter de 35 varven på den kilometerlånga sträckan i Eugene.
– Aaaa, jag tror jag mår fruktansvärt… bra, alltså, säger han.
– Känslorna kommer och går. När jag kom hit... Jag visset att jag var i sjukt bra form, jag visste att jag skulle kunna slåss om medaljerna i båda loppen. Jag vet inte vad det är för typ av tårar, jag antar att det är dubbla medaljtårar, fortsätter han till TT:s utsände.
Efter bronset på 20 kilometer, där Perseus tvingades trycka på rejält på slutet för att ta sig förbi kenyanen Samuel Kireri Gathimba och upp på pallen, var alla krafter borta. Svensken hade då lågt blodtryck, var överhettad och snurrig, vilket slutade med att han leddes bort från den stekande solen av två svenska ledare.
Under söndagens morgonlopp (eftermiddag svensk tid) hade han åter kraft och energi. Det var först i slutet som Karlström fick slita för att fortsätta ha grepp om en medalj.
– Visst var jag väl med i loppet men sista tian försökte jag bara att inte släppa rygg, säger han.
– Efter 27, 28 kilometer visste jag att italienaren skulle vinna. Det var bara en känsla som jag fick, att han skulle ta den.
Vi har sökt Karlström.