Sverige har tagit sitt första guld på friidrotts-EM 2024. Det var ingen mindre än Eskilstunakillen Perseus Karlström som kammade hem guldet på 20 kilometer gång i Rom på lördagskvällen.
– Det var riktigt skönt. Det var ett otroligt, otroligt tufft lopp. Det var väldigt varmt och sista fyra kilometerna var extremt tuffa, och även om jag började få lite avstånd kände jag mig aldrig lugn för det var så pass pressat. Jag fick verkligen vrida ur allting, säger Perseus Karlström till Eskilstuna-Kuriren när tidningen når honom sent på söndagen.
Karlström inledde starkast och skapade sig ett försprång i början, men blev upphunnen av spanjoren Paul McGrath som dessutom lyckades skapa sig en lucka till svensken.
Men med sex kilometer kvar var Karlström ikapp – och stod därefter för ett ryck.
Han segrade till slut med god marginal och var hela 18 sekunder före tvåan Paul McGrath. Väl över mållinjen firade han med ett glädjevrål – och armhävningar.
– Jag orkade liksom inte stå på benen så jag föll ihop på banan först, men det var för jobbigt att ligga på rygg så jag vände på mig. Och det var en kamera som var upptryckt i ansiktet på mig och när jag hade fått andas ut någon sekund kändes det mycket bättre. Men sen vet jag inte vart det (armhävningarna) kom ifrån, säger han och skrattar.
Guldet var Perseus Karlström första i karriären – och Sveriges första guld i gång på ett europamästerskap sedan 1946 (!). Men uppladdningen var inte den mest optimala. Strax innan avfärd hittade svensken inte sina nummerlappar.
– Mitt på dagen, två timmar innan vi ska sticka iväg med bussen till arenan så skulle jag kolla mina fyra nummerlappar som jag hade liggandes ovanpå datorn. Då skulle jag kolla till dem, men då hittade jag bara en nummerlapp där, och de andra tre var borta. Och jag fick tvärpanik. Jag kollade runt i rummet innan jag ringer till mamma (Siv Karlström) och säger att städerskan har snott mina nummerlappar, för det är ingen annan som har varit i rummet, och jag har inte rört dem och ingen annan heller, säger han och fortsätter:
– Sen kom hon upp på rummet och kollade under sängen och då ser hon dem där. Men från där jag stod var det omöjligt att se från den vinkeln jag hade när jag tittade under sängen. Men det var jättekonstigt för de låg i en perfekt hög under sängen. Det var så sjukt, de var nästan så de var lagda där.