Jag och fotograf Holm anländer lite tidigt till mötet med "Persy". Medan vi väntar öppnar en blombutik för dagen och en kvinnlig anställd frågar oss om det ska hända något särskilt.
– Vi väntar på att träffa en kille som ska tävla i OS. Han bor i ett av husen här intill, svarar jag och kvinnan utbrister ett förvånat "ojdå".
Minuterna senare kommer Perseus till oss, vi fixar bilderna till reportaget och sätter oss sedan i köket för intervju samtidigt som hunden Mazarin glatt kommer fram och hälsar.
Jag träffade dig sommaren 2014 när ni bodde i Borsökna. Du har förbättrat dig väldigt mycket sedan dess va?
– Ja! För inte så länge sedan var mitt personbästa 1.21.54 på 20 kilometer. Nu har jag sänkt det till 1.19.11 och ändå hade jag ingen draghjälp de sista 19 kilometerna. Om jag blivit pushad kanske jag hade tagit mig under 1.19 i det loppet.
Tiden placerar Perseus (vid intervjutillfället i juni) som fyra på världsårsbästalistan bakom tre japaner.
– Men japanerna brukar aldrig lyckas i mästerskap utan sätter sina bästa tider i mindre tävlingar. Jag skulle inte ens säga att de är troliga medaljörer i Rio. För mig är spanjoren Miguel Ángel López och kinesen Wang Zhen de två huvudfavoriterna. Bakom är jag en av runt tio som kämpar om bronset. Så rimligen kan jag bli trea eller tolva beroende på om jag har en bra dag.
Ni vardagsmotionärer kan jämföra er med detta: Perseus håller ett tempo på knappt fyra minuter per kilometer och avverkar en mil på runt 39 minuter. Han går fruktansvärt fort – och dessutom extremt regelrätt i en ofta omdiskuterad sport.
– Jag har faktiskt aldrig blivit diskvalificerad i en tävling vilket är ovanligt. Om jag får skryta lite så är jag en av gångarna i världen med allra bäst teknik.
Klart Perseus får skryta – han är ju klar för OS. Men storebrorsan Ato Ibañez ratades däremot av Sveriges olympiska kommitté.
– Vi tycker absolut att han borde ha kommit med. Ato är världens bästa gångare som inte får ställa upp i Rio. I alla andra länder hade han blivit uttagen men Sverige har de tuffaste kriterierna i vår sport.
Har du hållit inne lite med din glädje över OS-platsen i brorsans närvaro?
– Ja, så är det nog. Jag vet att han är väldigt glad för min skull och så men ... det blir liksom inte att vi pratar mycket om det.
Den här intervjun är gjord långt i förväg. Det beror på att Persy tillbringat hela juli plus första veckan i augusti på träningsläger i Mexico City. Den 9 augusti landar han i Rio, ett dygn senare är det presskonferens och fredag 12 augusti är det "examen" när 20 kilometer gång för herrar genomförs.
– Det är ett eftermiddagslopp (start 14.30 lokal tid) och säkert ganska varmt. Så det blir knappast kanontider fast värme stör inte mig. Klart att jag också påverkas men mindre än de flesta av mina konkurrenter.
Något som däremot har stört är pressträffarna inför stora tävlingar.
– Jag har blivit bättre och lärt mig hantera det. Men jag tycker att situationen där jag sitter på ett podium och alla tittar mot mig kan vara jobbig. Sedan leder även en del frågor till att jag börjar fundera på fel saker och en gång skickade en kompis en länk till en artikel om mig. Dumt nog klickade jag och läste då något jag inte tyckte stämde vilket störde mig.
I intervjun kan vi inte heller undvika ett annat stort störningsmoment – dopning.
– Det finns en italienare som har testat allt möjligt och varit avstängd länge. Annars är det främst ryssar och en viss tränare som är problemet. I hans grupp har runt 30 aktiva fällts för dopning. Jag är god vän Jared Tallent från Australien som blev OS-tvåa 2012 bakom en ryss som var dopad. Jared ska få guldet i efterhand men han är mest bara skitförbannad. Det blir inte samma sak som äran att vinna själva loppet.
Sveriges Andreas Gustafsson fälldes också för dopning för något år sedan. Var det något du kunnat ana?
– Nej, det kom som en chock. För mig var Andreas en förebild när jag var yngre men jag tar så klart helt avstånd från det han har gjort.
Vilken av de andra idrotterna i OS vill du helst hinna se?
– Spontant skulle jag säga simning med Sarah Sjöström. 2008 blev jag förtjust i rodd också, främst Lassi Karonen som jag tyckte var häftig. Men han är inte med nu.
Känner du någon oro med tanke på zikaviruset?
– Nej. Jag har läst lite om det och tror allting förstorats upp 100 gånger. Det är nog inte så farligt och i OS-byn lär det knappt finnas en enda mygga.
Känner du några deltagare från andra sporter i svensktruppen?
– De flesta friidrottarna har jag ju träffat. I övrigt pratade jag en del med brottaren Zakarias Berg och kanotisten Linnea Stensils på ett talangläger 2014.
Vilket är ditt starkaste OS-minne genom alla tider?
– Jag spelade pingis förut så det som spontant ploppar upp är Jörgen Perssons väg till fjärdeplatsen i Peking 2008.
Vad ska du prestera för att vara nöjd med ditt OS-deltagande?
– Det mål vi (Perseus och tränaren/mamman Siw Karlström) satt upp är topp åtta, klarar jag det har vi lyckats. Men det är klart att man drömmer om medalj i mästerskap och OS är ju det största eftersom det bara avgörs var fjärde år. Å andra sidan är det mitt första OS och jag är lite med för att se och lära. Jag siktar absolut mot 2020 och 2024, kanske även 2028.
Vi tackar för samtalet, säger hejdå och sätter oss i bilen.
Jag tänker att om den mycket trevliga och jordnära Perseus Karlström får kliva upp på pallen i Rio lär kvinnan i blombutiken, och alla andra i området, veta att det bor en OS-medaljör i kvarteret.