På måndagen offentliggjordes att Anna Nordqvist ska leda Europas Solheim Cup-lag mot USA i Nederländerna i september nästa år.
Och nu slipper Nordqvist äntligen smussla med det som hon själv har vetat om sedan i november.
– Det måste vara en av de coolaste grejerna man kan göra. Det har varit roligt att få berätta för sin allra närmaste krets, men skönt att det blir officiellt nu. Då kanske man kan börja jobba lite och slipper gå runt med en hemlighet, säger hon till TT.
Nordqvist går inte i pension som spelare, det är hon noga med att poängtera. Men att den niofaldiga Solheim Cup-spelaren skulle dubblera nästa höst… Nej, det lär inte bli aktuellt även om Nordqvist skulle spela drömgolf framöver.
– Haha. Det skulle krävas väldigt mycket övertalning från de andra elva spelarna i så fall, för att jag ska spela. Men jag har väldigt mycket motivation kvar. Så får vi se lite nästa år, hur många tävlingar det blir, säger svenskan som i två raka Solheim Cup har varit både spelare och vicekapten.
Samtidigt har Anna Nordqvist på ett privat plan haft ett par mörka år. En del är känt sedan tidigare, som att hon var på väg att skilja sig från maken Kevin McAlpine när han dog hösten 2023.
När TT fick en pratstund med henne i fredags berättade Nordqvist också om hur hon i flera år haft problem med höga nivåer av stresshormonet kortisol som i sin tur har gjort det väldigt svårt att hantera adrenalin.
– Jag har varit under en otrolig stress under så många år, säger den trefaldiga majorvinnaren.
– Det har slagit ut hela mitt system på golfbanan, jag har kunnat känna mig ganska medvetslös eller helt borta. Det är många tävlingar som jag inte ens kommer ihåg att jag har spelat, Solheim Cup i Spanien (strax innan McAlpines död) är en av dem. Jag kommer ihåg lite hål här och där, då var jag väldigt påverkad.
Nordqvist har både gått i terapi och lärt sig traumahantering. Nu har hon hittat sätt att bättre leva med stressen.
– Jag har väl lärt mig olika metoder att hantera adrenalin, att vara mer okej med att jag ibland känner mig lite borta och inte riktigt närvarande. Och mer acceptera att det är så, i stället för att få panik på grund av det, säger hon.
Mitt i allt detta har Anna Nordqvist gått igenom ytterligare ett trauma. I somras, efter majortävlingen i Évian-les-Bains, reste hon till Stockholm för att undersöka en misstänkt knöl i ena bröstet. I stället hittade läkarna en stor cysta och en tumör i magen.
– Jag opererades i november, två dagar in på off-season. Nu gick det bra och den var godartad, men det visste jag inte förrän operationen gjordes.
– Det var väldigt mycket ångest inför operationen och hur det skulle påverka mig på olika sätt. Jag kände att jag hade jobbat så himla hårt för att bygga upp mig fysiskt. Sedan helt plötsligt drogs mattan undan för en.
Nu, tre månader efter operationen, mår hon bra – på alla plan.
– I dag skulle jag säga att jag mår väldigt bra, men det har tagit väldigt lång tid att komma hit och det har varit en tuff resa.
Hon skrattar ofta och det märks att Anna Nordqvist verkligen menar det hon säger. När intervjun gjordes låg hon 72:a och sist av alla spelare i förra veckans LPGA-tourtävling i Thailand, men inte ens det kunde sabba humöret.
– Även om jag sköt en 77-runda i dag så kan jag känna att jag är otroligt tacksam att jag är där ute och skrattar med caddien, att jag kan ha en bra attityd och vet att det inte påverkar mig och hur jag lever mitt liv och ser på mig själv.