Jonna Adlerteg från Västerås är en av Sveriges främsta gymnaster och har representerat landet i flera olika mästerskap. Hon började sin gymnastikkarriär i Västerås men flyttade sedan till Eskilstuna för att utvecklas mer.
– Jag tränade i Västerås och hade min mamma som tränare men hon hade ju ingen riktig utbildning. Jag bytte till Eskilstuna Gymnastik Förening för att jag ville träna med Sebastian och Helena Melander. Jag märkte att tjejerna här i Eskilstuna blev väldigt duktiga och jag såg hur hårt deras tjejer tränade, säger Jonna Adlerteg.
Bara några år efter flytten till Eskilstuna skulle hon få chansen att tävla i ett av de största mästerskapen. OS i London stod på schemat för Adlerteg som vid denna tidpunkt endast var 17 år gammal.
– Det var stort, men jag var så inne i det då så jag såg det bara som ett steg på vägen. Jag visste att jag inte hade nivån att ta mig till final utan det var mer att se och lära för mig. Det var en väldigt bra erfarenhet och det var häftigt, säger 26-åringen och fortsätter:
– Det gick helt okej, jag gjorde inte min bästa tävling men jag gjorde heller inga stora misstag så jag var ganska nöjd. Det var nyttigt och jag tog med mig erfarenhet från det mästerskapet och jag blev taggad på att höja min nivå ytterligare så jag kunde prestera bättre och satsa mot OS i Rio 2016.
Att få åka och representera Sverige under ett OS kan anses som något stort och hedersamt men för målmedvetna Jonna Adlerteg, som aldrig nöjer sig, har det varit svårt att se det på det sättet.
– Jag vet att det är väldigt häftigt att bara få åka på ett OS och att få representera Sverige. Det försöker jag säga till mig själv, men det är svårt för mig att se det på det sättet och det är något jag brottas med.
Redan innan OS i London 2012 hade Jonna Adlerteg påbörjat sin satsning mot OS i Rio 2016, men resan dit kantades av skador och hon fick inte ens chansen att kvala sig till tävlingen.
– Jag drog korsbandet ett år innan kvalet till OS 2016, men då hade jag fortfarande drömmen kvar. Jag rehabiliterade mig igenom det och tog mig tillbaka men på min första tävling efter skadan, bara några veckor innan OS-kvalet, skadade jag menisken och då var det kört. Det var jättetufft, säger hon.
Adlerteg fick istället gå runt i gymnastikhallen med ett skadat knä och heja på bästa vännen Emma Larsson som kvalade in till det mästerskapet.
– Jag tittade på när Emma tränade inför OS och det var väldigt tufft eftersom mitt mål också var att komma dit. Men då startade jag upp min satsning mot OS 2020 istället.
Det var dock länge oklart huruvida det skulle bli något OS 2020 eller inte. Ett år där covid-19 spreds världen över gjorde det oklart om mästerskapet skulle kunna genomföras eller inte.
– De sa ganska tidigt att de skulle skjuta på det, men man visste ju inte vad det innebar eller om det ens skulle fungera. Jag fortsatte tänka att det skulle bli av 2020 tills de sa något annat, för man vill ju inte trappa ned på träningen och sedan är man inte förberedd om det blir av, säger hon och fortsätter:
– Jag var tvungen att tänka att det skulle bli av för att annars skulle jag inte kunna göra mitt absolut bästa på varje träning. Det är klart att det var svårt ibland, men jag tror att jag har varit ganska bra på att ställa mig in på att det ska bli av. Sedan om det inte hade blivit något OS hade det såklart varit tufft.
Jonna Adlerteg kvalade sig in till OS redan 2019 men fick vänta på besked från Svenska Olympiska Kommittén (SOK) om de skulle tillåta henne att åka eller inte.
– Jag visste att jag hade kvalat in på OS men det var upp till SOK om de ville skicka dit mig eller inte. Det beskedet fick jag inte förrän i våras, alltså ett och ett halvt år efter att jag hade kvalat in. Jag blev jätteglad, jag hade såklart sällt mig in på att åka hela tiden för att kunna träna bra, men det är såklart skönt att få det bekräftat att man får åka dit.
Nu är det bara några få veckor kvar till OS i Tokyo går av stapeln och för Jonna Adlerteg är förberedelserna i gång för fullt.
– Mitt mål är att göra en riktigt bra serie som jag vet att jag kan och där jag känner att jag får till mina saker. Drömmen är final, men det är ju bara åtta stycken som går dit. Jag fokuserar på att göra min grej och får jag till serien som jag vill kommer jag att vara nöjd, avslutar hon.