Vi bestämmer träff med Emma i Vilstahallen tisdagsförmiddagen den 7 juni och det visar sig att det är exakt två månader innan hon ska tävla i Rio de Janeiro.
– Mångkampen avgörs söndag 7 augusti och sedan är det final fem dagar senare, upplyser Emma när hon kommer joggandes till oss efter förmiddagspasset vid barren.
Hon berättar hur himla energisk hon var som barn, att hon hade förtvivlat svårt att sitta still och att det var det överskottet som ledde till EGF:s barngymnastik.
– Det passade mig perfekt och jag gillade blandningen av allting – här fick jag hoppa, studsa och lära mig en massa nya saker. När jag var sex år blev jag uttagen i Småstjärnorna och sedan dess har jag tränat på, säger Emma och skrattar.
Minns du din allra första tävling?
– Nej, men mina föräldrar har berättat att jag blev väldigt arg för att jag inte vann den där tävlingen.
Hon hade hunnit bli sju-åtta år när hon började träna på allvar och sedan dess har det blivit åtskilliga träningspass och en hel del tävlingar.
Har du aldrig varit så less på all träning att du velat lägga av helt?
– Nej du – visst har jag haft dåliga dagar, men aldrig så dåliga. Jag trivs verkligen i träningshallen och längtar ofta dit.
Vad är det som driver dig?
– Att bli bättre – och det går framåt i perioder – och jag tror fortfarande att jag kan utvecklas.
Redan i mitten av april var Emma, utifrån internationella och Svenska Gymnastikförbundets krav, klar för OS genom sin prestation på Test-Event i Rio. Sedan dröjde det till 2 maj innan även SOK gav sitt godkännande och presenterade Emma och ytterligare några idrottare som OS-klara vid en presskonferens i Stockholm.
– Jag hade ju anat lite att jag kunde bli uttagen, men man vet ju aldrig. OS-beskedet kändes fantastiskt och var riktigt häftigt, säger Emma och det syns på hela henne att hon menar det.
Hon blev för övrigt uttagen på det så kallade Framtidskriteriet vilket bygger på att Emma har uppvisat en lovande utveckling och bra resultat. SOK anser att det finns en planering och satsning mot OS i Tokyo och att Emma utifrån dessa parametrar anses ha potential att uppnå medalj då.
– Jag är glad att Emma får den här möjligheten. Hon har en grym potential och jag vet hur viktigt ett OS är för den framtida utvecklingen. Jag tror vi får se en stor resultatförbättring hos Emma under nästa OS-cykel, säger Helena Andersson Melander, ansvarig för seniorlandslaget i kvinnlig artistisk gymnastik och även Emmas tränare här i Eskilstuna.
– Helena hänger med till Rio och det är bra för mig. Hon är och har länge varit ett stort stöd för mig, säger Emma som inte har någon uppsatt målsättning inför OS – mer än att hon hoppas vara en av de 24 som går till final i mångkampen.
– Att vara bland de åtta som går till final i de enskilda grenarna känns omöjligt i dagsläget, säger hon.
Vad ska du prestera för att vara nöjd med ditt OS-deltagande?
– En bra tävling.
Vilka av de andra idrotterna i OS vill du helst hinna se?
– Friidrott vore coolt och fotboll, men det blir nog svårt, fotbollen spelas visst långt in i djungeln har jag hört.
Känner du några deltagare från andra sporter i svensktruppen?
– Inte känner direkt, men jag har träffat Sarah Sjöström, Zakarias Berg och några av friidrottarna.
Känner du någon oro med tanke på zikaviruset?
– Nej, det är lugnt, jag får hålla mig borta från myggorna. Vi var ju i Brasilien i våras och det var ingen fara.
Vilket är ditt starkaste minne från OS genom tiderna?
– Det är när Jonna (klubbkompisen Adlerteg) var med i OS för fyra år sedan. Jag satt hemma och såg det på tv.
Hur gör man för att toppa formen till OS?
– Nu bygger vi upp styrka och kondition, sedan ser vi till att alla moment sitter ordentligt och sista veckorna är det finlir som gäller. Vi åker till Rio i slutet av juli och blir där i runt tre veckor.
Till hösten lämnar Emma Eskilstuna och Sverige för Boston i USA tillsammans med Jonna Adlerteg och tränarparet Helena och Sebastian Melander.
– Det känns bara bra och ska bli spännande. Vi håller på att fixa med visum, boende, skolor och mycket annat inför resan dit. Jag hoppas att jag och Jonna kan dela någon lägenhet där borta, det vore kul.
– Jag ska försöka läsa mitt tredje och sista gymnasieår på distans från USA, tillägger hon.
Får ni något slags stipendium i USA eller hur sköter du försörjningen?
– Jag får ett bidrag från SOK och vanligt studiebidrag. Det är inte så fett, kan jag säga.
Så du blir inte rik på gymnastiken?
– Absolut inte, jag vet inte ens om ett OS-guld skulle göra mig särskilt rik ...
Hur länge tänker du satsa vidare på sporten?
– Åtminstone fram till OS i Tokyo 2020 – sedan får vi se.
Vad vill du syssla med efter karriären?
– Ingen aning – något som har med mode att göra kanske. Tidigare var jag inne på polisyrket, men det känns som jag har släppt det nu.
Under promenaden hem från Vilsta känner jag mig så där glatt upprymd som man kan göra efter ett positivt människomöte – kul att träffa dig Emma och lycka till som tusan i Rio, Boston och så småningom Tokyo.