När vi träffar Guifs 18-åriga stjärnspelare är det fem dagar kvar till det första kvalmötet mot Kristianstad.
– Vi kör lite annorlunda uppladdning inför kvalet – i går dansade vi på Actic i stället för ordinarie träning – det var kul, men väldigt jobbigt, säger Mia och slår sig ner i intervjusoffan.
Hon gör ett framåt och självsäkert intryck – på ett positivt sätt – precis som hon gör på handbollsplan.
– Allt som oftast har jag ett bra självförtroende när jag spelar, men efter flera missar i rad kan jag tvivla på mig själv, erkänner hon och skrattar.
Du känns säker även utanför planen!
– Ja det är jag nog – för det mesta.
Att det skulle bli kvalspel för Guif har stått klart under lång tid och laget har underpresterat i flera matcher på slutet.
– Det var nog inte bra att det blev klart så tidigt, jag tror vi slappnade av omedvetet och vi förlorade ju bland annat mot tabelljumbon Kärra – det får ju bara inte hända, säger Mia som missade ett par av de sista matcherna på grund av ett krånglande knä.
Vad vet du om Kristianstad?
– Vi mötte dem i serien förra säsongen och då var de på en annan nivå än vi. De spelade snabbt och hade bra skyttar. Men vi är bättre än då och de har ju legat i botten av Elitserien den här säsongen.
Så du tror ni kan rubba dem?
– Jo då, allt är möjligt, men ska vi göra det krävs det att alla är på topp.
– En bra start i matchen är viktigt. Får vi sedan igång målvakts- och försvarsspel brukar kontringar och enkla mål komma automatiskt, fortsätter Mia.
Hon beskriver stämningen i truppen som mycket god.
– Vi är trygga med varandra och har verkligen roligt tillsammans även utanför handbollen – trots att ett gäng är i 18-årsåldern och andra runt 25.
Mia började spela handboll i HK Eskil som åttaåring, men fram till 15-årsåldern var det faktiskt fotbollen som kom i första hand.
– Jag var forward i fotboll och gjorde en hel del mål i Hällby, men så hade vi ett så bra 97-lag i Göksten så det blev full satsning på handboll i stället, förklarar hon.
Var du en talang redan i riktigt unga år?
– Så var det nog, jag har alltid haft lätt för bollsporter. Fast som liten var jag rätt divig och körde mest själv...
Du är 18 år och som jag ser det Guifs klart lysande stjärna – håller du med?
– Tack för det, men nej – det där får andra avgöra.
Hur hårt satsar du på handbollen?
– Fullt ut, verkligen – så mycket det bara går.
Drömmer du om A-landslag och proffsspel?
– Ja absolut, jag vill gärna spela utomlands så småningom.
Vad är dina styrkor på handbollsplan?
– Spelförståelsen och modet, jag vågar – sen är jag rätt snabb och explosiv också.
Vad måste du förbättra om drömmarna ska slå in?
– Fysiken – jag måste bli tyngre och starkare. Jag kör mycket styrka, men fortfarande fattas fyra-fem kilo.
Något annat du vill framföra till våra läsare?
– Jag hoppas på mycket folk i Sporthallen på söndag. Det behöver vi och det är kul att spela inför stor publik.
Ni som följer Mias råd kan slänga ett extra öga på nummer 11 i det röda laget – tro mig, det är en storspelare i vardande...
Guif kommer att ha 16 spelare i truppen. Caroline Karlsson är tillbaka efter skada, tillkommer jämfört med senast (då man bara var tolv) gör Johanna Karlsson, Olivia Gemmel och Jennifer Wallin.
– Kristianstad har ett välväxt och ganska tungt lag. Så kan vi få igång vårt målvakts- och försvarsspel med lite snabba kontringar tror jag vi har en bra chans. Vi har ingenting att förlora och jag hoppas tjejerna går in och njuter av situationen. Det är inte ofta man får spela sådana här matcher, säger Guiftränaren Johan Moberger som givetvis hoppas på med rejält med folk på läktarplats.