Efter 32 år i Guif gick Anette Sonesten över till Göksten och spelade där tills för fem år sedan.
– Framför allt gillade jag tävlingsmomentet och matcherna, säger Anette som fick spela en säsong i den högsta serien med Guif.
Under sina många handbollsår spelade hon med åtskilliga andra och Anette vet att många av dem dyker upp i Sporthallen till den allra sista matchen.
– Men de flesta verkar vilja sitta på läktaren, det är många som har opererade knän och andra krämpor har jag förstått, säger Anette Sonesten.
– Men jag har klarat mig bra och spelar gärna hela matchen, tillägger hon och skrattar.
Hur är formen?
– Den är nog rätt bra, jag löptränar en hel del så en handbollsmatch ska jag klara av.
Vad minns du mest och bäst från Sporthallen?
– Jag har inga speciella minnen att plocka fram – jag trivdes alltid bäst i den lilla hallen, jag har aldrig gillat stora hallar.
Kollar du på någon handboll i dag?
– Min son Simon spelar i Tumba och jag brukar lägga in mina arbetspass i Stockholm så jag kan se hans matcher. Sedan ser jag handboll på tv, jag har precis sett Kristianstad–Sävehof.
Om ett år står Eskilstunas nya arena klar – tror du den kan bli ett lyft för handbollen i stan?
– Ja det hoppas jag, man har alltid varit avundsjuk på andra lags fina arenor. Det är hög tid att även Eskilstuna får en modern anläggning.
Under Anettes storhetstid låg Guif alltid högre upp i seriesystemet än HK Eskil så några seriematcher möttes aldrig lagen i när det begav sig.
Men nu är det dags.
– Vi får väl se hur det går och hur de olika lagen ser ut. Men vi ska hur som helst ge dem en match.
Du verkar laddad!
– Det är alltid kul med handboll – jag är jättesugen.
Kan det bli några mål från dig?
– Det hoppas jag verkligen.
Tänker du gå på banketten på Statt efter matchen?
– Absolut.