Anton Claesson (längts till vänster) tillsammans med spelarna i det sydkoreanska landslaget.
Efter tre fina år i Skövde och två nöjda parter snackade fystränaren Anton Claesson och den svenska ligaklubben om en fortsättning.
Men Anton valde att lämna eftersom han inte kunde nobba en chans som kanske aldrig hade kommit tillbaka.
– Jag jobbade tre år med Henrik (Signell) i IFK Skövde och han undrade om jag ville följa med och jobba i Sydkorea och deras damlandslag som han skulle bli förbundskapten för. Det kändes som en spännande utmaning. Jag tycker även att vårt samarbete fungerar väldigt bra så det var också en anledning, säger Claesson.
– Möjligheten att få jobba i ett annat land med en annan kultur och den upplevelsen tillsammans med möjligheten att få delta på ett OS ... den kombinationen är ju fantastisk.
Nu är Anton en stor del av Sydkoreas olympiska satsning.
– Första gången jag kom till Korea var i maj förra året. Vi hade en ganska intensiv period när vi började för vi skulle spela ett asiatiskt OS-kval i slutet av augusti så mellan mitten på maj till dess var jag där mer eller mindre hela tiden.
Efter att sedan varit hemma en sväng hos familjen i Sverige väntade Asian Games i Kina och när hösten blev vinter inleddes en månadslång uppladdning inför VM som spelades i Norge under december.
– Allt som allt tror jag vi var i Korea ungefär 150 dagar mellan mitten på maj och mitten på december så det är ganska lång tid. Nu är det ligaperiod där så då går det att vara hemma lite mer i Sverige.
36-årige Claessons kontrakt sträckte sig över OS-kvalet med automatisk förlängning om Sydkorea tog sig till sommarens spel i Paris vilket laget lyckades med. Därmed kan Eskilstunakillen ladda för sin första olympiad.
– Det bästa med Sydkorea är att vi får möjligheten att jobba med det här landslaget och möjligheten att spela ett OS såklart. Och vid sidan av det få jobba och uppleva en ny kultur och träffa väldigt mycket intressanta människor. Jag tycker det allra mesta är väldigt väldigt bra, sedan är det klart att man ibland längtar hem till familjen som bor i Eskilstuna. Är man borta långa perioder är det klart att det är tufft. Samtidigt är det en rolig utmaning och erfarenhet.
Sydkoreas ledarteam, med Anton Claesson och förbundskaptenen Henrik Signell sittandes på var sin stol, jublar efetr en seger.
Anton säger också att det är mycket som skiljer mellan Sydkorea och Sverige.
– Först och främst språket. De flesta av våra spelare pratar inte engelska så vi använder tolk. Sen är det en annan kultur med andra seder och det har vi fått lära oss att anpassa oss till. Vi försöker hitta en mix av vad våra koreanska spelare är vana vid och duktiga på och balansera det med saker vi har med oss från vårt ledarskap i Sverige. Vi förstod redan när vi åkte till Korea att det inte går att ta, om man kallar det för den svenska modellen, och bara kopiera den rakt av. Det funkar inte.
– Vi har lagt jättemycket tid på att lära känna, förstå och kartlägga hur man jobbar i Korea. Hur kulturen fungerar och vad hela systemet är för något. Och sen se vad vi kan tillföra, vad kan vi implementera av den kunskap och erfarenhet vi har? Vårt ledarskap är en blandning av både koreanskt och skandinaviskt.
Fystränaren Anton Claesson under en match med Guif i slutet av 2019.
Träningsförutsättningarna är också annorlunda.
– När vi är i Korea är vi alltid på deras olympiska center som ligger utanför Seoul och där tränar nästan alla olympiska idrotter och landslag. Det är en jättestor anläggning med jättemånga arenor och där finns det mesta man behöver. Det är väldigt bra förutsättningar. Så där inne på området (som vi mestadels är) bor, tränar och äter vi. Man har varsin lägenhet eftersom vi är där under ganska långa perioder.
– Det här området är som ett väldigt mycket större Bosön. Jag tror det är 37 idrotter och alla har sin egen anläggning. Handbollen, till exempel, har två egna träningshallar som bara är för herrlandslaget och damlandslaget. Så när vi inte är där står hallen tom. Det är jättestort och jättefina förutsättningar, en fantastisk möjlighet till att träna.
Det svenska ledarteamet, där även Erik Larholm ingår, har dock hunnit att åka runt och kolla på olika matcher.
– Det var roligt så nu har vi fått se en större del av landet. Vi har även försökt att ta oss runt lite när vi har någon ledig dag här och där. Vi har varit i Seoul några gånger men den mesta tiden går åt till att jobba.
Sweden abroad (webbplatsen för Sveriges ambassader och konsulat) skriver att "Den säkerhetspolitiska situationen mellan Nord- och Sydkorea är stundtals mycket spänd och säkerhetsläget kan förändras med kort varsel. För närvarande är det ambassadens bedömning att säkerhetsläget är oförändrat, trots förhöjd retorik och återkommande nordkoreanska missiltester i strid med internationell rätt".
– Det är ingenting som påverkar oss över huvud taget, säger Claesson.
På Sweden abroad står det också: "Sydkorea är allmänt sett ett tryggt resmål. Brottslighet förekommer endast i liten utsträckning och är, när något ändå inträffar, oftast alkoholrelaterad".
Anton igen:
– När vi är i Korea upplever jag det som ett väldigt tryggt och säkert samhälle.
Sydkorea är en av nationerna som får lira OS i Paris.
Har du lärt dig någon koreanska?
– Vi försöker snappa upp så mycket koreanska det bara går för det gör det ju enklare att kommunicera direkt med spelare. Så vi försöker med lite enstaka ord här och där. Vi blandar engelska, koreanska och hjälp av tolken kan man säga. Men i och med att vi jobbar så intensivt är det inte så att jag har lagt jättemycket krut på att gå någon språkkurs (skratt).
Sjunger du nationalsången inför landskamperna?
– Den har varit svår att lära sig, säger Anton och skrattar innan han fortsätter:
– Men jag har ju lite tid på mig så jag får väl kämpa på med den ... Nej men den är svår, den är svår.
Claesson, som tidigare även haft uppdrag i Guif (där han också varit spelare) och Montenegros herrlandslag (2019-2023) då Zoran Roganovic var förbundskapten där, berättar att det är svårt att bedöma hur ligorna i Sydkorea och Sverige står sig gentemot varandra.
– Korea ett ganska lite handbollsland. Det finns bara åtta lag i en stängd liga och inget divisionssystem. Men alla spelare i ligan är professionella så det är ganska stor skillnad mot Sverige. I Sverige har vi ju betydligt många fler handbollsspelare, i Korea lever alla i ligan på sin idrott. De jobbar väldigt hårt och mycket så det är ett tacksamt ställe att jobba med spelare på. De är målmedvetna och ambitiösa med sin träning. Och de har tränat väldigt mycket under lång tid.
– Nästan alla spelare i landslaget spelar hemma i koreanska ligan men vi har en, vår allra bästa, i ungerska toppklubben Györ och ett par i japanska ligan. Det finns också en del utländska spelare i sydkoreanska ligan också även om de inte är jättemånga – jag vet i alla fall en från Angola, ett par från Östeuropa och några japanskor.
Spelarna i Sydkorea lever på handbollen.
Tjänar du bra?
– Det vill jag inte kommentera, säger Anton och skrattar.
När landslaget är samlat blir det oftast två pass, boll och teori varvat, per dag måndag-lördag.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?
– Vi startar kanske mellan sex och sju på morgonen och sen jobbar vi till sju åtta på kvällen. På söndagarna, när spelarna är lediga, förbereder vi ofta för nästa vecka. Men det här tror jag inte är unikt för Korea. Det är att hålla träning, planera, äta och sova ungefär. Intensivt men roligt.
Anton Claesson i Sydkorea.
Och sommarens olympiska spel blir såklart en höjdare för Anton.
– Idrott i Korea är väldigt stort och viktigt och de satsar hårt. Eftersom vi kvalificerat oss för OS, vilket inte är jättelätt, har vi väldigt mycket stöd från deras olympiska kommitté. Både stöd och intresse är ganska stort just för att det är OS, även om handbollen inte är den största sporten. Fotboll och baseboll är nog överst på listan och efter det på damsidan volleyboll, basket och sedan handboll. Men vi är en av få lagsporter från Korea som ska åka till OS.
– Även om man tränar ett europeiskt lag är det inte säkert att man är i OS för det. Kolla på de svenska fotbollsdamerna som man kan tycka är ett av de bästa lagen i världen men de bommade ju kvalet. Det är en skör tråd och fyra år till nästa gång.
Hur långt Antons Sydkorea tar sig i Frankrike återstår att se men nationen väntar på en ny succé efter att ha vunnit två OS-guld (1988 och 1992), tre silver (1984, 1986 och 2004) och ett brons (2008). På meritlistan finns även VM-guld 1995 och massor av vinster i det asiatiska mästerskapen där de senaste kom 2021 och 2022.