Vi intervjuar båda fem dagar innan finalen och ger dem exakt samma fråga.
Ni leder klart och defilerar till guldet eller det står oavgjort och ni får straff i sista sekunden, du ska kliva fram. Vilket läge väljer du?
– De jämna matcherna är alltid skönast att vinna så självklart tar jag det, säger Emma.
– Klart att man har drömmen om att någon gång få chansen att avgöra en final och alla vill väl få möjligheten att bli matchvinnare så jag tar det jämna alternativet, säger Andreas.
Skulle ni tveka att ta straffen och skulle ni vara säkra på var ni ska skjuta?
– Jag skulle inte tveka. Det gäller bara att hamna i zonen där du är helt inne i matchen och sen skjuta beroende på hur målvakten agerar, säger Emma.
– Det går inte att tveka i ett sådant läge så nej. Därefter blir det ett mentalt spel, målvakten vet var du vill skjuta, du vet att målvakten vet det och så vidare, säger Andreas.
Emma har varit i kanonform tills hon sträckte knät i Skurus första semifinal och har därefter matchat och tränat sparsamt.
– Jag fick en svullen ledkapsel. Men det ska inte vara någon fara för finalen och jag hoppas och tror att formen finns kvar.
Du sa i vintras "jag är så less på att de alltid vinner" efter er match mot Sävehof. Vad talar för er nu?
– Sävehof är solklar favorit i finalen men vi är ett sammansvetsat gäng och det känns som att vi närmat oss hela tiden. I finalen 2014 var det utklassning, i fjol skiljde tre mål så nu blir det som tentamen för oss, att bevisa att vi är ikapp och förhoppningsvis förbi.
Du har personligen lyckats bra mot Sävehof målmässigt. Har du övertag på Johanna Bundsen?
– Nja, det kan jag inte säga. Hon är en väldigt duktig målvakt. Det handlar mer om att hitta ett flow i den enskilda matchen, att få känslan att man kan sätta allt.
Ida Odén är tillbaka i Sävehof. Vad betyder hon?
– Förut höll hon i taktpinnen. Nu är hon väl inte riktigt där men vi vet att hon har matchvinnande kvalitéer. Fast mot Sävehof måste vi ha koll på alla spelare och själva se till att få en del enkla mål på kontringar.
Andreas var nyss tillbaka efter korsbandsskada i fjolårets final och deltog sporadiskt då. Nu blir det hans första "riktiga" SM-final när hans Alingsås ska försöka ta revansch på Kristianstad.
– Jag är fylld av förväntan. Det här är det roligaste på hela året och jag bara längtar efter att få springa in på planen. Kristianstad är favorit efter sin starka säsong, samtidigt går vi in med känslan att vi kan vinna.
Ärligt, när du kuskade runt Sverige och nötte bänk i Guif, trodde du att du skulle nå hit någon gång?
– Ska jag vara helt ärlig är det klart att det inte kändes kul att åka till exempelvis Ystad och veta att du max får värma upp. Just då var inte handboll så kul och visst fanns tankar på att lägga av ibland. Samtidigt var konkurrensen tuff och elithandboll är ingen social verksamhet. När Västerås hörde av sig blev det som en nytändning, hade inte det skett skulle jag inte ha varit här i dag.
Vad krävs för att ni ska knäcka Kristianstad?
– Att alla gör en toppinsats, det går inte att prestera halvdant.
Vem tror du vaktar deras mål och har du i så fall övertag på den målvakten?
– Personligen tycker jag (Nebojsa) Simic är vassare men även Leo (Larsson) är duktig. Något övertag känner jag inte utan det handlar bara om att ha fullt fokus när läget kommer.
Du och Marcus Enström verkar dela broderligt på tiden som högersexa. Din syn på det?
– Alla vill nog vara på planen jämt helst. Samtidigt kanske det gynnar oss, att vi kan prestera bättre under den tid vi får.
På söndag kväll vet vi om det blir något favoritfall i SM-finalerna – och om våra lokala straffskyttars hjältedröm går i uppfyllelse.