När tiden var ute och Niclas Ekberg skickade in 27–26 på en stensäker straff bakom den spanske målvakten Gonzalo Pérez de Vargas utbröt vilda glädjescener i Budapest. Spelare, ledare och tillresta fans kunde då fira det första svenska EM-guldet sedan magin i Globen 2002.
Bland supportrarna på plats i Ungern fanns Daniel Eriksson tillsammans med de tidigare Gökstensstjärnorna Linda Larsson, Ulrika Lundqvist och Pernilla Svensson samt fotbollsprofilen Kenneth Huselius.
– Vi bokade biljetterna i mars förra året och så får vi vara med om det här. Det är helt sinnessjukt. Vilken upplevelse, säger Daniel och fortsätter:
– Det är obetalbart att vara på plats, det går inte att beskriva. Jag har varit på många mästerskap i exempelvis fotboll, som EM 2004 och VM 2006, men det är inget som slår den här känslan.
Linda Larsson fyller i:
– Det var en jädra upplevelse och det här trodde vi inte innan vi åkte. Det är så mycket känslor när man är på plats ... när Spanien tog timeout med en minut kvar tänkte jag "nu går det åt helvete". När Sverige tog timeout med 19 sekunder kvar var det annorlunda.
Och hur var känslorna när Ekberg skulle ta den avgörande straffen?
– Den straffen var jobbig, riktigt jobbig. Det blev en explosion i hallen när han satte den, det var riktigt häftigt. Många danskar var ju också där och de höll på Sverige, säger Linda Larsson.
– Det var sinnessjukt spännande. Man behöver ha hjärtstartare med sig under de här matcherna. Jag höll på att gå upp i limningen, det går inte att beskriva. Men ibland saknar man repriserna, Palickas superräddningar vill man ju se flera gånger och då är man redan inne i nästa anfall, säger Daniel Eriksson.
Eskilstunagänget, dit även Anton och Rainer Saarela anslöt, såg både semifinalrysaren mot Frankrike i fredags och söndagens guldbragd.
I tv-sändingen från finalen syntes Daniel i bild flera gånger. När han sjöng nationalsången, jublade och skrek.
– Ha ha ha. Det var inget jag tänkte på. Det har jag fått veta i efterhand ... jag vet inte hur många det är som skickat meddelande och filmsnuttar och kommenterat det här. Det är väl kul att de hittar några galningar att zooma in, säger han.
De övriga syntes också i närbild under semi och final.
– Det var ju lite roligt, en glädjeyttring i tv. Det bara rasslade till i våra telefoner. Bild på bild på bild kom från olika personer och då förstod vi "men gud vi är med på tv", säger Linda och skrattar.
Före matcherna var det uppladdning med andra svenska handbollsfans och efter finalen firades det rejält.
– Det är lite hest i dag men vi var bara med till midnatt, säger Daniel.