En bild från SM-finalen 2011. Jesper Nielsen är i en het duell med Jimmy Jansson som var lagkapten i Guif då.
Det var i februari som bekräftelsen kom.
Värvningsbomben som det tisslats och tasslats om i några månader var i hamn.
Mittsexan Jesper Nielsen hade skrivit på ett treårskontrakt med Guif.
När tidningen träffar honom i den sköna julisolen utanför Volvo CE Arena har Jesper och hans familj med sambon Kim och barnen Sigge och Falke börjat installera sig i huset i Hensta utanför Eskilstuna.
– Känns väldigt bra att äntligen äga stället man bor i. Tidigare har det bara varit hyresbostäder som gällt, säger han och ler.
Nielsen är född i Norrköping men flyttade redan som 15-åring till Göteborg. Där blev det spel med Sävehof och Jesper var med 2011 när Guif fullständigt pulvriserades i SM-finalen i Scandinavium (35–18 till Sävehof).
– Det var en konstig match. Allt stämde för oss och det bara rann iväg fullständigt. Inget man trodde på förhand eftersom Guif hade ett jättebra lag på papperet då.
Efter ett antal säsonger på Västkusten har mittsexan bott utomlands i hela elva år. Toppklubbar i Tyskland, Frankrike och Danmark har han spelat för.
Den här säsongen som blev hans sista som utlandsproffs höll på att sluta som en saga.
Först blev Ålborg danska mästare. Sedan nådde laget finalen i Champions League. Där blev det dock förlust med uddamålet mot Barcelona.
– Riktigt surt. Det var andra gången jag var i en final och förlorade med ett mål. Det hände även med Paris. Men det är som det är. Jag är ganska bra på att leva i nuet och ältar inte saker särskilt länge.
Hur är det att lämna proffslivet och flytta hem till Sverige?
– Lite konstigt är det allt. När man spelar i proffsklubbar i Europa har jag alltid tidigt börjat fundera på vad som händer nästa säsong. Så känns det inte nu och det är skönt, säger Jesper och fortsätter:
– Samtidigt är det lite tomt. Det känns i magen att barndomsdrömmen man hade om att spela utomlands är avklarad. Inte så jag sörjer, det är mer det där av att man sett fram mot något och sedan är det plötsligt över. Lite bitterljuvt kan man kanske kalla det. Men det ska bli väldigt kul att spela med Guif. Det ser jag fram mot mycket.
Jesper Nielsen och hans familj har börjat hitta rätt i Eskilstuna och den 22 juli börjar han träna med Guif.
Du har ju mött Guif förr. Bland annat i gamla Sporthallen. Har du några minnen?
– En hel del. Just att möta Guif är nog de matcher jag minns mest från tiden i Elitserien. Vi hade många heta fighter. En match i Eskilstuna vet jag att det stod folk på läktaren i den proppfulla hallen och skrek under inspringet att jag borde gå hem och klippa mig ... ha, ha ...
Nielsen med familj har som nämnts flyttat in i ett hus.
I köpet ingick något som alla älskar.
– Det är ett grymt utomhuskök med en vedeldat pizzaugn. Där gillar jag att stå och göra pizzor och jag måste säga att de blir bättre än köpta. När man väl fått upp värmen i ugnen tar det inte lång stund innan de är klara. Jag tycker själv jag är ganska bra på att göra pizza.
Har du någon favorit?
– Det blir faktiskt ofta margherita med en massa ost. Sedan gillar barnen att ha salami på. Annars har jag inte experimenterat så mycket med olika sorter än.
Du kanske får ta och bjuda dina nya lagkompisar på en pizzakväll?
– ha, ha ... ja, kanske det.
Den 22 juli drar Guif igång träningen igen efter semesteruppehållet.
Jesper har ännu inte träffat sina lagkamrater men ser fram mot att göra det snart.
– Jag räknar med att möta sugna spelare och det blir säkert mycket hård träning. Men det är man ju van vid. Sedan är det alltid lite nervöst att komma till ett nytt lag. Det spelar ingen roll att man varit med länge. Det känns så ändå.
Tillsammans med Guif ska Jesper Nielsen försöka ta sig till slutspel säsongen som kommer.
Har du fått något eget träningsprogram innan det blir kollektiv träning?
– Det har jag och det är ganska likt sånt jag varit van vid genom åren. Jag har skaffat mig ett eget gym hemma i garaget där jag kör. Eftersom jag trivs med att vara hemma är det perfekt.
I Eskilstuna finns som bekant ett stort handbollsintresse.
Samtidigt krävs det att laget presterar också.
Annars minskar publiksiffrorna snabbt.
– Sånt där går hand i hand. Men jag hoppas kunna vara med och hjälpa Guif att ta kliv uppåt. Till att börja med att nå slutspel och så småningom även sikta mot semifinaler och final. Det är ju så mycket roligare för alla om det går bra och att laget vinner matcher. Jag har också fått känslan av att hela laget är väldigt revanschsuget eftersom det inte blev slutspel den senaste säsongen. Men det får vi ändra på nu.