Emil Andersson med halsduk och ett paket kalsonger i Guiffärger.
Tolv A-lagssäsonger varav sex i Guif och resterande i OV Helsingborg.
Onsdagskvällens hyllningar i Volvo CE Arena är garanterat något Emil Andersson sent kommer att glömma.
30-åringen, från Eskilstuna, som är inne på sin sista aktiva säsong, fick ta emot stående ovationer men blev också uppvaktad från sin tidigare klubb där han började som liten grabb i bollskolan.
Efter matchen, som slutade med hemmaseger 33–27, fick Emil både halsduk och kalsonger av Guifs ordförande Björn Frössevi.
– Jag har faktiskt inte så mycket Guifprylar kvar så det får man spara, säger Emil Andersson som var klart rörd efter Eskilstunapublikens varma applåder.
– Jättefint och värdigt. Jag är så tacksam att de på läktaren fortfarande kommer ihåg mig. Det här är en match jag sett fram emot väldigt länge och bara att träffa familjen och vännerna som får se mig spela en sista gång här i Eskilstuna betyder jättemycket.
Vad är ditt bästa Guifminne genom alla år?
– Det är många. När jag kom upp 2013 hade vi ett väldigt bra lag. Jag har fått spela SM-semifinal, vinna serien och även spela lite i Europa. Det svårt att välja ett av dem. Invigningen av nya arenan är ett speciellt minne men även sista matchen i gamla Sporthallen. Man har fått vara med om mycket, säger han och fortsätter:
– Det har nog inte riktigt landat ännu. Men det känns som att jag tagit rätt beslut att lägga av och det ska bli kul att göra något annat.
"Jag är så tacksam att de på läktaren fortfarande kommer ihåg mig", säger Emil Andersson.
För Emil Andersson, som till vardags arbetar på Nordea, är handbollssäsongen dock inte över.
Till skillnad mot Guif väntar med största sannolikhet ett slutspel för Helsingborg innan han lägger skorna på hyllan.