I helgen gör Guif tävlingspremiär när Enköping gästar i svenska cupen och om mindre än en månad drar Handbollsligan igång när bortamöte med Aranäs väntar.
Guif har gjort bra resultat hittills under försäsongen och är, tillsammans med Hallby, favoriter att ta sig vidare till åttondelsfinalerna senare i höst.
Men det mest oroväckande hittills är att tänkta nyckelspelaren Richard Hanisch ännu inte kunnat göra en enda match efter sin comeback.
Dubbla skadekänningar i baksidan av ena låret har skapat frågetecken: Hur mår 33-åringens kropp egentligen, fyra månader efter att det första passet med ett lag fick göras igen?
– Det sätter sina spår att vara utan kontinuerlig handbollsträning i två år, säger Hanisch och fortsätter:
– Men kroppen känns bra, även om det är svårt att säga om skadan är helt läkt än. Det vi har sagt är väl att vi inte ska riskera något, men samtidigt måste jag igång för att testa och se hur det känns.
Skadan i baksidan av låret har troligen uppstått till följd av en handbollsovan kropp efter det två år långa uppehållet.
För att träna på ett löpband är inte samma sak som att springa för en förstafaskontring i handboll.
Och att försöka stega samt göra hoppskott på egen hand i en tom hall är inte samma sak som att stega och försöka ta sig förbi Melker Norrman och Johan Palm på träning.
– Att springa gör inte att man tränar samma muskulatur när det blir vändningar, hopp, vridningar och tyngre kraft. Det tar lite längre tid att vänja sig vid det, helt enkelt. Och det handlar om när jag blir trött i själva muskeln, då kan jag bli stel och fortsätter man då så kan det bli farligt. Därför måste jag känna av ordentligt, säger Hanisch.
Är du orolig över alla skador så här kort efter comebacken?
– Orolig... Nej, egentligen inte. Däremot är det jäkligt irriterande. Jag tycker att jag underhållit mig skäligt nog, även om det är svårt att få till handbollsträningen på egen hand. När man väl ska börja igen tycker man att det är så kul att man inte tänker så mycket på det. Nu får vi trappa upp det den tid det tar, om de så tar tre månader eller ett halvår innan jag kan gå helt för fullt igen. Hellre att jag är frisk och spelar litegrann än att jag bidrar fullt i en match och sedan inte kunna spela på fyra månader.
Med att "gå för fullt" menar Richard Hanisch det som att han vill kunna komma tillbaka till hundraprocentig form. Han vill kunna träna för fullt varenda pass, inte behöva kliva av efter en viss tid. Och inte behöva anpassa speltiden i varje match till hur kroppen mår.
Vänsternian är nu tillbaka i full träning och – i bästa fall – "uttagningsbar" till mötet med Enköping.
– Så man får hela tiden hålla koll på belastningen, hur jag återhämtar mig och vad jag utsätter kroppen för. Den måste tåla mer belastning och det får man trappa upp hela tiden. Det finns en dialog mellan mig, Zoran (Roganovic, tränaren) och Jonas (Andréasson, sjukgymnast) för hur vi ska komma rätt på det.
– Så det får bli en stegrande fas, men kan jag bara träna för fullt så ska jag vara uttagningsbar till matchen på söndag. Sedan om det blir 30 sekunder, en minut eller tio minuters speltid kan jag inte svara på. Det beror också på hur jag känner mig dagen efter, att kroppen känns fräsch för att inte riskera något.