Guifs herrar och damer balanserar på slak lina i Handbollsligans och Damallsvenskans bottenträsk.
Hotet om nedflyttning rycker allt närmare för båda lagen. Livlinorna kapas en efter en och frågan är hur klubben ska lösa situationerna.
Om vi börjar med damerna så är de just nu jumbo.
Tre poäng skiljer upp till kval och även till säker mark där söndagens motståndare Skånela ligger.
Med bara sex omgångar kvar är det bara att konstatera att tjejerna står för sin viktigaste match på år och dag.
Jag vill inte lägga något extra ok på redan tyngda axlar – men det är nu hjältar ska ta plats.
Josefin Johansson, Mia Lagumdzija, Joline Jakobsson, Caroline Karlsson, Jessica Dickfors ... Där har ni en stark kvintett spelare som definitivt kan ta tag i det här.
För även om man säger att en tabell aldrig ljuger så vill jag påstå att fallet är så nu.
Det här Guiflaget ska inte kunna åka ur.
Värre är det då för herrarna.
Och inte känns det bättre efter att ha hört Marcus Ekman i Cmores intervju efter förlusten mot Sävehof.
Precis som i så många matcher förr den här säsongen slarvades det kopiöst.
Kanske ska man inte kunna slå regerande mästarna borta, men jag vill påstå att Guif hade kunnat göra det.
Om det inte slarvats så enormt.
Guif bjussade på mängder av mål i tom bur när laget spelade sju mot sex.
Det var passningar rakt i gapet på motståndare som hade koll på att Guif inte är noggranna i det de gör på planen. Det var även instick på chans som misslyckades helt och som bara gav enkla mål i baken.
Då kommer vi osökt tillbaka till Ekman.
Han var ärligheten själv och konstaterade att Guif på nytt schabblat bort poängchansen.
Det han sa i andetaget efteråt var dock inte kul.
"Så ser det ut även på träning". Ungefär så uttryckte kaptenen sig vilket också är rakryggat att erkänna.
Men det uttalandet gör mig extremt bekymrad.
Hur kan det komma sig att det slarvas både på match och träning? Är handboll inte kul? Finns fokuset nån annanstans?
Frågorna är många och svaren inte lätta att ge.
Kanske är det som högersexan Pavle Karacic sa i en intervju med kollega Alexandersson nyligen.
Alla lag behöver en psykolog, menar Pavle. Vilket nog är sant. Kanske borde Guif lägga lite pengar (om det finns några) på just terapisamtal för spelarna. För är det nervigt nu är det bara en viskning mot vad som väntar i ett eventuellt kval. Då går det inte att slarva som nu för då åker man ur.