Mötet mellan IFK Ystad och Eskilstuna Guif blev extremt tufft och jämnt.
Aldrig skiljde det mer än två bollars ledning för något av lagen och både IFK Ystad och Guif turades om att vara i förarsätet efter en rejäl målfest under matchens inledande 30 minuter (18–18 i paus) och desto mer kamp och tuffare försvarsspel i den andra halvleken.
I stället blev det två straffar som avgjorde matchen.
Med 1.20 kvar av matchen – vid ställning 30–29 – klev Fredrik Gustavsson fram efter att ha varit hundraprocentig från sjumeterslinjen med sex mål på lika många försök.
Men på det sjunde, och det allra viktigaste, försöket sköt Guifs vänstersexa utanför.
– Det är bara piss. Jag kände att jag fick målvakten precis dit jag ville, men så drar jag bollen helt utanför mål. Det är katastrof, jag gör helt rätt hela vägen men bränner sedan hela målet. Att jag missar när det väl gäller som mest gör ju att det bara känns ännu värre, säger Fredrik Gustavsson.
Efter straffmissen slängde även Ystadsmålvakten Måns Landgren några väl valda ord mot Gustavsson, vilket syntes tydligt på tv-bilderna.
– Jag har ingen aning om vad han sa, man är så inne i sig själv. Men det är kampen i matchen mellan honom och mig, så han sa säkert några ord mot mig. Men det är okej, det ska vara hets och känslor, säger Gustavsson.
Men strafftraumat stannade inte där för Guif.
Efter att Daniel Freyr Andrésson räddat det sista Ystadsavslutet från högerkanten fick Guif ett sista anfall – och ett sista straffkast med bara sekunden kvar sedan Fredrik Gustavsson stoppats från vänsterkanten i slutsekunden.
Fram till straffkastlinjen klev högersexan Pavle Karacic – och sköt i underkanten av ribban och ut.
– Jag känner en enorm bitterhet och är extremt ledsen. Det här är något av det värsta jag känt på länge. Vi behövde verkligen den här poängen och jag trodde verkligen att den straffen skulle gå in, säger Pavle Karacic och fortsätter:
– Jag kände att jag fick övertag på målvakten, att han var nervös men sen skjuter jag med för små marginaler. Jag tycker dock inte att målvakten hade något övertag på mig i det här fallet.
I och med att Fredrik Gustavsson brände sin straff och dessutom fick en smäll mot skottarmen i samband med att han ordnade den sista straffen, så vinkade Karacic åt sig uppmärksamheten hos tränaren Zoran Roganovic och berättade att han ville kasta den sista straffen.
– Jag känner så här: Vad är syftet med mitt handbollsspelande? Det är att få vara med om de här avgörande ögonblicken när adrenalinet pumpar, hjärtat bultar extra hårt och man hör buropen från bortafansen. Det är det jag lever för. Det är min identitet och jag mådde ganska bra innan straffen. Men så på någon millisekund så förändras allt 360 grader och jag kommer deppa något så fruktansvärt i kväll, säger Pavle Karacic.
Vad sa du i omklädningsrummet efter straffmissen? Ber man om ursäkt till laget?
– Jag resonerar som så att det är klart att ingen vill missa den sista straffen. Jag förstår hur du menar, men jag gör mitt bästa och är inte rädd för det ögonblicket. Efteråt är det extremt tungt, men alla lagkamrater kommer fram och ger ett så extremt fint stöd. Det är egentligen det enda sköna. Men sen kan jag vilja be om ursäkt offentligt till alla fans och alla runt Guif, men det är bara att hoppa upp på hästen igen.