Tränaren Johan Moberger myser förstås efter segern mot den allsvenska tabellnian från västkusten, även om han konstaterar att det finns saker att jobba på trots bländande spel emellanåt.
– Vi började jättebra, gjorde ett ordentligt ryck och ledde ett tag med åtta bollar (7–15).
Caroline Karlsson gjorde till exempel alla sina mål (fyra) i första halvlek som slutade 9–15.
I andra halvlek blev gästerna lite mer passiva i anfallsspelet. Försvaret fortsatte ändå att fungerade nästan klanderfritt och Louise Neidenström storspelade i målet med tio räddningar. Men framåt var det som sagt trögare.
– Vi hade svårt att göra mål och de knappade in.
Men närmare än två bollar kom aldrig värdlaget tabellfyran från Mälardalen. Trots att det i ett skede inte gjordes fler än två mål på 20 minuter av Guif.
– Vi gjorde ett ryck mot slutet och det var jätteskönt att kunna vinna med fem bollar.
Mobergers lag hade en spelare färre i åtta minuter av de sista 15, vilket säger en del om deras kapacitet.
Carola Eriksson kom in mot slutet och hon spelade bra försvarsspel mot motståndarlagets bästa spelare, berättar Moberger.
Saknades gjorde Linn Persson som under måndagen ska magnetröntga sitt skadade knä.
– Klart man påverkas av sånt eftersom hon varit väldigt duktig och gjort många mål. Men vi spelar alltid med bästa laget, för de som är skadade och sjuka är ju inte med.
Vad säger du hennes uttalande att hon kanske inte orkar komma tillbaka?
– Om man drabbas av tuffa skador är det naturligt att första tanken att lägga av. Men sedan blir det en vardag i det också och man inser att handboll är det roligaste om finns.