Andreas Windahl och Mattias Windahl är laddade inför ligasäsongen som för Guifs del drar igång borta mot IFK Ystad under söndagen.
När tränartipset presenterades under upptaktsträffen tidigare i veckan hamnade Guif på 13:e plats vilket innebär kval för att hänga kvar.
– Om vi kommer på 13:e plats den här säsongen är vi absolut inte nöjda. Jag tycker det är ett lågt tips. Vi ska kunna ha fler lag, utöver Aranäs och Varberg, bakom oss som Önnered, Hallby och Helsingborg. Vill vi upp ännu högre måste vi slå RIK, IFK Ystad och Lugi också, säger Andreas Windahl.
– Jag håller med. Det har aldrig intresserat mig vad handbollstyckare tycker. Jag läser inte på twitter eller på Handbollskanalen och så vidare. Samtidigt går vi in i en säsong med nya spelare. Jag spelade inte i ligan förra säsongen så det är jättesvårt för mig att göra en bättre tippning men jag kan konstatera att vi slog RIK ,som är tippade över oss, i första träningsmatchen ... att vi ska ta en bättre placering än 13 är jag hoppfull om, säger Mattias och fortsätter:
– Tror det finns en förståelse i Eskilstuna för att Guifs herrlag har gjort en generationsväxling och bygger på unga spelare, däribland många lokala. Samtidigt ... Guif är Guif och Guif ska inte vara ett lag på nedre halvan i tabellen.
Lillebror Andreas, som fyllde 21 år i går, anslöt till Eskilstunaklubben från AIK redan i januari. Han gjorde succé direkt med några fina insatser som vänstersexa och såg ut att bli det givna förstavalet den kommande säsongen. Men ett sent tillskott i form av hemvändaren Fredrik Gustavsson har plötsligt gjort konkurrenssituationen tuffare.
– Så blir det ju. Jag förstår att klubben gjorde vad man kunde för att plocka in honom när man fick chansen och jag kan inte göra så mycket mer än att prestera på träning och prestera på match. Om jag sätter alla skott kommer det vara jävligt svårt att sätta mig på bänken. Samtidigt är det så att om Fredrik sätter alla skott blir det svårt att sätta honom på bänken, säger Andreas.
– Det gick bra för mig när jag kom hit, jag fick en ärlig chans att visa vad jag kunde. Men bara för att det gick bra några matcher på våren så måste man ändå hålla fötterna på jorden så att man inte tror att samma sak bara händer igen utan vidare. Det är hårt jobb på varje träning, varje match, alla minuter man har på planen, alla skott man skjuter och alla försvarsspel. Gör man det noga går det förhoppningsvis bra igen.
Nu har Andreas fått sällskap i laget av sin storebror Mattias (också från AIK) som är mittnia.
Vi träffas utanför Stiga Sports Arenas huvudentré efter en av de sista träningarna innan allvaret drar igång. Stämningen är lätt upprörd eftersom samtliga guifare som tagit bil till träningen, och parkerat där det inte är tillåtet, fått 700 kronor i böter. Så också Andreas. Men tränaren Zoran Roganovic hade rutinerat nog tagit "hojen" ...
Att Windahlarna tar bilen är rätt logiskt eftersom de pendlar från Tumba tillsammans med nye målvakten Daniel Freyr Andrésson som bor i Bromma.
– Det har gått bra fram tills i dag när vi fick parkeringsböter, säger Andreas.
– Det tar en timme med bil ungefär. Just nu funkar det väldigt bra eftersom studierna är på distans, säger Mattias.
Mattias Windahl är ny från AIK.
Varför blev det Guif för er?
– Guif hörde av sig kring jul förra året och frågade om jag var intresserad av att komma hit, till en början på ett möte och det kändes bra. Det är ett steg i rätt riktning i karriären. Jag fick väldigt mycket positiva intryck av alla i klubben både före och i början när jag kom så jag är nöjd med mitt val, säger Andreas.
– Finns egentligen tre svar på den frågan. För det första att Guif just nu är den nordligaste handbollsklubben i Elitserien på herrsidan. Det innebär för mig att jag kan fortsätta mina studier. Sen har jag alltid tyckt att det är en fin och häftig förening som jag alltid velat spela i. Jag var och tittade många gånger i gamla Sporthallen när Tumba mötte Guif och såg alla stjärnorna, Jimmy Jansson och hela den ligan, och Röda havet. Sen har de spelat en handboll som varit lik den handboll jag själv spelar med lite mindre killar på nio meter, lite smuggligare, lite ryckigare. Svar nummer tre är att de hörde av sig och frågade om jag ville och då var det sjävklart för mig att tacka ja, säger Mattias.
– Mitt första minne från Sporthallen var också Tumba–Guif. Vi spelade en match i halvtid mot Guifs pojkar 99 inför en fullsatt sporthall, vi kan ha varit tio år. Det var otroligt roligt. Klart att det kittlade redan då, säger Andreas.
Var det någon spelare i Guif som du hade som idol?
– Jag tyckte Jimmy Jansson var väldigt cool. Han var mittsexa och jag var absolut inte det men han var rivig, lite ful. Sen måste jag säga Johan Lindberg också apropå mittnior från Tumba som spelat i Guif. Han är också en förebild. Erik Hajas var ju också från Tumba men det var före min tid, säger Mattias och fortsätter:
– För min del som ny här måste jag även säga att jag blivit väldigt bra mottagen i staden. Vi har varit och jobbat lite i Fröslunda med barn där ute och jag har träffat kommunordföranden Jimmy Jansson. Jag tycker det är väldigt kul att få komma till Eskilstuna.
Andreas Windahl har redan hunnit spela ett antal ligamatcher med sitt Guif.
Varför började ni spela handboll?
– Bägge två är mer eller mindre uppvuxna i Idrottshuset i Tumba och har aldrig hållit på med någon annan sport överhuvudtaget. När jag var liten spelade jag handboll i tre årskullar i Tumba istället för att vara med i olika sporter. Jag har aldrig pysslat med något annat och egentligen aldrig funderat på att göra det, säger Andreas.
– På senare år har jag börjat intressera mig för andra idrotter och träning i allmänhet men jag har aldrig idrottat inom någon annan sport än handboll, säger Mattias.
Ni bor tillsammans fortfarande och spelar i samma lag. Händer det att ni tröttnar på varandra?
– Klart att vi gör det. Fördelen när man spelat ihop så länge är att man kan ryta ifrån på ett annat sätt. Som ny i en klubb vet jag inte alltid hur jag ska ge konstruktiv kritik, man lär ju känna folk efter hand. Till Andreas kan jag ryta ifrån och skrika "ta din jävla spelare på kanten" och så är vi ändå kompisar när vi åker hem i bilen, säger Mattias.
– Generellt sett är jag betydligt mindre sur än honom, när folk ryter ifrån får man sortera vad man ska lyssna på och inte. Man kan också lyssna på vad som sägs utan att lyssna på hur det sägs, säger Andreas.
Vem är bäst av er på att sköta hushållssysslorna hemma?
– Jag tror jag tar priset på de flesta sådana hemmasysslor men jag vet inte om du säger emot, säger Andreas och kollar på brorsan som fortsätter:
– Jag är bättre på att städa och Andreas är helt överlägsen när det kommer till att laga mat. Jag är pedant så jag tycker om att städa och att det är rent.
Vad lagar du för mat?
– Nu när vi är hemma mycket på dagarna och ska åka till träningen blir det ofantliga mängder pasta, säger Andreas.
– Grillar gör han också.
– Det är väl en favorit på sommaren. Jag tycker det är roligt att även hitta på lite olika nya saker emellanåt.
Vad är det godaste Andreas lagat?
– Oj, svårt. Men jag säger kräftsoppa, säger Mattias.
Nu är det alltså dags för premiär borta mot IFK Ystad. Nästa lördag väntar Skövde hemma och en bra start är förstås viktigt. Guif har haft en del småskavanker i truppen och hur laget matchas inledningsvis återstår att se.
– Vi får ta det lite som det kommer, säger Mattias
– Men det ska bli kul och jag tror vi har en väldigt god chans mot IFK Ystad.
Vågar ni tippa premiärresultatet?
– 26–31 till oss, säger Andreas.
– Förra året när vi spelade där nere släppte vi in 37 mål och det gäller att hålla den siffran nere om vi ska vinna.
– 29–27 till oss, säger Mattias.
Vem av er två gör flest mål den här säsongen?
– Det gör jag, säger Mattias och ler.
– Det tror jag inte, kontrar Andreas blixtsnabbt.
Sedan var det tröjnumren ... Andreas lirar med 53 och Mattias 46.
– När jag var yngre hade jag en autoimmun blodsjukdom och när vi var i Turkiet en gång hamnade jag på sjukhus. Där kollade de mina trombocytvärden noga. Som lägst var det 19 och när jag gick till Silwing/Troja fick jag nummer 19 av en slump. När jag sedan bytte lag var den tröjan upptagen och då tog jag i stället det värde jag hade då jag skrevs ut från sjukhuset vilket var 53, berättar Andreas.
– Mormor föddes 1946 men dog för ungefär tio år sedan. Vi växte upp hos henne på landet på väg mot Nynäshamn. Därför har jag nummer 46, säger Mattias.