Med sju matcher kvar av Damallsvenskan hoppade Nicklas Älgekrans in och tog över Guif då Helena Lindblom och Allan Delac lämnade efter en knackig start på säsongen.
– Det var inte självklart att jag skulle ta över direkt, jag tränade Gökstens damlag då också. Men jag har alltid haft ett stort guifhjärta och när jag fick höra att tjejerna som spelade i laget ville att jag skulle komma var det självklart.
"Älgen", som han kallas, lyckades sedan ta laget till fyra segrar vilket räckte för att slippa direktnedflyttning.
– I det läget kunde jag inte göra så mycket egentligen. Du ändrar ju inte ett helt spelsätt på så kort tid. Det jag kom in med var en positiv attityd. Tjejerna hade ganska dåligt självförtroende, vilket man får när det går dåligt. De kanske bara behövde en ny röst som väckte och trodde på dem. Det var det jag gjorde, jag trodde på laget när ingen annan gjorde det, säger han och fortsätter:
– Sedan tror jag inte på tränarbyten när det går knackigt. Ett sånt tränarbyte ger oftast en effekt i tre till fyra matcher. Men det var ju det som behövdes i det här fallet, det var inte så många matcher kvar.
I början av april valde Nicklas Älgekrans att förlänga sitt kontrakt som tränare för Guifs damer fram till 2022.
– Det gick bra och det var väldigt roligt. När jag fick frågan att fortsätta kändes det som en självklarhet att skriva på.
Guif ligger honom väldigt varmt om hjärtat. Han har själv spelat i klubben och innan han blev tränare för damerna har han även hunnit med att träna både Guifs herr- och ungdomslag.
– Jag flyttade till Eskilstuna 2000. Jag kom in i klubben fort och det blev som en familj. Sedan gick det bra i början, vi spelade SM final 2001 mot Redbergslid. Handbollen har alltid varit stor i staden och Sporthallen var som ett andra hem. När jag och min fru fick barn började de spela handboll i Guif och då blev det att jag var med och hjälpte till.
Trots den turbulenta säsongen som varit ser Nicklas Älgekrans positivt på hösten.
– Jag tror att det blir bättre denna säsongen. Jag har högre ambitioner nu än hur det slutade i våras. Vi har kapaciteten att nå den övre halvan och jag tycker att den fanns i fjol också. Men det handlar om att få harmoni i gruppen. Kunskap finns men som ledare måste man lyckas skapa harmoni och att alla drar åt samma håll. Det är viktigt.
Älgekrans har nu testat på att träna både dam- och herrlag på seniornivå, men ser sig själv mer som en damtränare.
– Jag har alltid sagt att jag vill jobba med damer, jag tror att det är där jag ska vara. Det finns mer att utveckla på damsidan, det är mer spännande. Det är svårare med herrarna för där är alla så pass bra och spelar likvärdigt. Det känns också som att den klubb som har mest pengar lyckas bättre då du också kan värva bättre spelare. På damsidan finns det mer att göra med enklare metoder och mindre pengar, vilket jag tycker är häftigt. Det är någonting jag hoppas kunna visa framöver, säger han och fortsätter:
– Tittar du på statistiken så är det svårt att kvala sig upp från Damallsvenskan till SHE. Det är skillnad, men mest mentalt. Du tror att de är mycket större och starkare, fastän det inte behöver vara så. Säsongen 2018/19 gick två kvallag upp på herrsidan. Det hände någonting där som borde kunna hända i kvalet till SHE också. Många säger att det är större skillnad för damerna men jag vet inte varför det skulle vara så. Jag tror damerna ligger ett par år efter herrarna, men jag hoppas att vi också kommer vara där snart.
Nicklas tror att tjejerna ser honom som en engagerad ledare som alltid vill att alla ska må bra. Men något som Guiftränaren är känd för är hans aktiva ledarstil under matcherna. Mycket prat med såväl domare som spelare och motståndare.
– Folk lägger ner så mycket tid på att träna och allt annat runt handbollen. Vi är i hallen flera timmar i veckan, så kommer det någon som inte ens bryr sig och tror sig veta bättre. Sen kan alla göra fel, men den bästa domaren är den som kan ta på sig en ursäkt. Det blir svårt att skälla då. Handboll är en känslosport, en kampsport skulle jag säga. Då får man visa känslor. Men i slutändan har jag inget agg mot någon, och jag har faktiskt blivit bättre, säger Älgekrans och ler.