I februari förra året skadade Ekman sitt ena korsband. I flera månader krigade han mot hjärnspöken och sitt sargade knä.
– Det är inte kul att vara skadad. Det är jobbigt med allting egentligen, både fysiskt och psykiskt speciellt. Man går ner sig lite när man inte kan vara med och göra allt som man tidigare gjort. Det blir att ställa om livsstilen helt och träning blir annorlunda. Det är bara massa små rörelser och jobb på smådetaljer för att få igång allt igen så jag unnar ingen att vara långtidsskadad, det är verkligen inget som jag skulle vilja bli igen, säger Marcus.
Funderade du någon gång på att sluta med handbollen när det var som tyngst?
– Nej, det har jag nog inte gjort. Har ändå många år, tror jag, framöver av handbollsspelande. Jag är fortfarande hyfsat ung så det var inget jag tänke på då, det var bara fullt fokus på att komma tillbaka och göra mig frisk så att jag kunde vara med och spela igen.
I slutet av 2020 var Marcus i stort sett återställd och det snackades om eventuell comeback runt jul. Då slogs Guif för överlevnad och ordet kris var stämplat över klubbmärket.
– Jag hade lite problem med knät ett tag så det dröjde lite extra. Det var prat om att jag kanske skulle spela i december men det blev aldrig riktigt aktuellt. Och sen vad det gäller att vi låg på en lite lägre plats än vad vi slutade på tror jag inte var något jag kunde ha påverkat. Vi hade en liten svacka gemensamt i laget men vi ryckte upp oss ganska snabbt efter det och visade att vi kan spela handboll och att vi är ett bättre lag än vad vi visade i december och november. Det var tråkigt att stå vid sidan men jag hade fullt förtroende för killarna.
När sedan Marcus kom tillbaka i "riktig" träning och senare i matchtruppen har det gått mycket bra för Guif som är det formstarkaste laget ihop med Sävehof.
Hur stor del i det har du?
– Alla har väl sin del. Vi har ganska klara roller vad vi ska göra så jag har väl bidragit med det min roll är och försökt göra den så bra som möjligt men det är allihopa som gjort det här. Vi hade en månad ungefär att träna och hitta tajming igen och försöka få in mig i spelet. Mina lagkamrater har varit väldigt duktiga på att hjälpa mig att komma tillbaka och sen är de väldigt duktiga själva. Det har blivit lätt för mig att komma in i laget och hitta min roll igen. Det är vi tillsammans som gjort en uppryckning och det kanske var välbehövligt med en månad utan att spela handbollsmatcher och bara få träna och gå igenom detaljer.
När Guif låg i bottenskiktet av ligan surrades det om att klubben måste ta in nya spelare. Tränaren Zoran Roganovic var tydlig med att Marcus Ekman blir ett nyförvärv och att han trodde på sin trupp.
– Det har vi alla gjort hela tiden. Vi har trott på oss själva och inte sett något behov av att ta in någon ny. Vi pratade med Zoran och han var ganska tydlig med att det är vi som är här som ska göra det. Vi tog till oss det allihopa och lyckades göra det lite bättre än vad vi gjort tidigare på säsongen så det var nog ganska skönt att vi inte tog in någon som skulle lösa det åt oss utan att vi tog oss i kragen och gjorde det själva, säger Ekman och fortsätter:
– Alla som är i Guif nu är väldigt duktiga handbollsspelare, det var bara att vi inte fick ut vår fulla potential under den perioden. Nu har vi visat att vi är väldigt bra och i en väldigt bra form för tillfället.
I omstarten efter VM-uppehållet fanns Ekman med på bänken när Kristianstad besegrades med 29–28 efter att Daniel Freyr Andrésson räddat en straff då tiden var ute. I matchen efter, mot brorsan Daniel Ekmans Malmö, var Marcus tillbaka på planen och gjorde fyra mål på fyra avslut när Guif skrällvann med 32–27 efter att ha legat under med 19–13 i paus.
– Efter det har jag fått mer och mer minuter på matcherna. Har kommit in i det ganska bra och fått stort förtroende från både Zoran och mina lagkamrater som hjälpt mig ganska mycket. Det är kul att vara tillbaka och få spela.
Hur kändes det mot Malmö när du äntligen fick lira igen?
– Jag hade varit med lite innan på träningarna så det var inte jätteovant, men match är alltid lite annorlunda än vad det är på träning. Allt går mycket snabbare, det händer mer grejer och det blir oförutsedda saker som sker. Jag har saknat känslan av att vara på planen och få spela handboll. Och det var väldigt kul att få hänga dit några bollar när vi vände och lyckades vinna efter en lite sämre förstahalvlek.
Och så fick du slå brorsans lag också ...
– Det är inget speciellt. Jag är glad om det går bra för honom men när vi möter dom vinner jag nog hellre (skratt). I andra matcher kan han få spela bra och Malmö kan få vinna.
Efter segern hemma mot IFK Ystad i ligaavslutningen var det definitivt att Guif knep den sista slutspelsplatsen. Glädjen var förstås stor efteråt.
– Det är så skönt. Vi hade ett tydligt mål inom laget innan säsongen började och det var att "vi ska ta en match i taget" för vi vet att, och det har visat också, att vi kan slå alla lag. Vi valde att inte sätta någon målbild på en position där vi skulle sluta och nu slutade det positivt så det kanske var en lyckad strategi. Men ännu är det inte över, vi har fortfarande några matcher att spela.
I kvarten, med start i Partille under fredagskvällen, väntar seriesegrande Sävehof.
– Vi har spelat väldigt bra efter årsskiftet och landslagsuppehållet. Nu är det bara att fortsätta spela som vi gjort så tror jag att vi kan ge Sävehof en bra match så det ska bli väldigt kul och spännande.
I säsongens två möten mellan lagen har Guif fått storstryk, 16–25 borta i november och 22–36 hemma i december.
– Vi har kollat lite på video, både på deras spel och vårt eget mot dom. Det blir tufft och som du säger ... vi har förlorat två av två matcher. Nån var kanske klarare än den andra och vi slår i uppförsbacke men vi är som sagt formstarka ... spelar vi bra, är noggranna och disciplinerade i det vi gör tror jag vi har väldigt goda chanser. Även fast Sävehof kanske på papperet eller i tabellen ser mycket bättre ut så känns det inte som det. Sävehof är ett väldigt duktigt lag, missförstå mig inte där, men jag tycker att vi kan spela minst lika bra handboll. Det ska nog bli tuffa och tighta matcher tror jag.
– Vi är inte riktigt samma lag nu som när vi mötte dem senast och det är väl lite till vår fördel. Men de har också visat en väldigt bra form den senaste tiden. Det gäller att få ihop helheten för oss i den här kvartsfinalserien.
Sävehof har en stark bredd med skickliga spelare på varje position.
– Det är inte lätt att bara ta bort någon av dem, gör man det är de andra bra i stället.
Räkna med att Marcus och de andra guifarna är heltaggade inför kampen. Det är bara en sak som fattas – fansen.
– Det är tråkigt att vi inte kan spela med någon publik. Vi hoppas att vaccinet rullar på som det ska och att vi till nästa säsong i alla fall får välkomna tillbaka supportrarna i hemmaarenan. Det är väl det vi i laget längtar mest efter om man inte pratar om kvartsfinalerna. Vi hoppas vi kan få stödet på plats igen även fast vi fått väldigt mycket bra stöd socialt i stället för fysiskt det här året.
Rehabiliteringen har förstås tagit mycket tid men hur har coronaåret varit för dig?
– Det har ju varit speciellt för alla men jag tycker ändå att skadan kom i ett ganska bra skede med tanke på att man stängde ner ganska mycket ändå. Så det har varit ett väldigt lugnt år med mycket fokus på träning, rehab och laget. Annars har jag varit hemma med min sambo och tagit det lugnt för det mesta. Jag har arbetat på som vanligt egentligen, bara det att vi vidtagit lite åtgärder på jobbet för att minska smittspridningen. På sommaren kunde man spela golf som vanligt så det har funkat bra för mig men givetvis har det varit lite annorlunda än tidigare år, säger Marcus Ekman.
Till sist ... en helt annan sak. Varför spelar du egentligen i tröja nummer 6?
– Vet inte exakt varför jag valde den men jag tror att det var så att jag började ha nummer sex när jag var lite mindre, tror mamma (Karin) hade det när hon spelade. Numret i sig betyder inte jättemycket, det är bara kul att ha någonting som ändå speglar tillbaka på mammas handbollskarriär.