Det är sannerligen inte vanligt i dag att en elitidrottare representerar en enda förening rakt igenom en så lång karriär. Men Richard har alltså varit Guif trogen ända sedan dag ett.
– Jag har gått från bollskolan, genom alla leden och upp i A-laget. Där kom jag in och fick spela tre matcher på våren 2005 efter den ekonomiska härvan som var då.
På den tiden var till exempel målvaktsbjässen Dane Sijan med i Guif.
Något SM-guld har den nu 29-årige Richard inte lyckats ta. Fast det finns förstås en sista chans i det stundande slutspelet som inleds på onsdag.
Kroppen är sargad säger du. Hur mår du i dagsläget?
– Det har väl gjort ont från och till mest hela tiden och olika saker kommer och går. Just nu är det mest fingerskador som gör att jag får spela rejält hoptejpad plus att ett knä spökar lite.
Richard har annars gjort sig känd för att vara extremt pålitlig och antalet A-lagsmatcher som han har missat har varit ytterst lätträknade.
– Fast de senaste åren har jag ju gått gipsad några gånger så då har jag missat en del. Men under mina första åtta A-lagssäsonger vet jag att det max var tre–fyra matcher som jag inte spelade.
Inom kort tar Richard Blank examen efter sina studier för att bli ingenjör och ett jobb väntar sedan på honom på Volvo CE.
– Det är heltid och jag vill förstås komma in i den rollen ordentligt. Det tillsammans med att kroppen hindrar mig från att ge 100 procent gör att jag inte kan fortsätta spela handboll.
Han tänker lämna sporten, som varit en så stor del av hans liv, helt och hållet inledningsvis. Men räkna med att han återvänder.
– Ja, känslan jag har är att jag vet att jag kommer tillbaka i en tränarroll. Min tanke är att börja med det på ungdomssidan för att först lära känna mig själv i den rollen och hur jag fungerar då.
Innan kvartsfinalserien mot Alingsås inleds vill Richard passa på att, genom tidningen, skicka en hälsning:
– Jag vill tacka alla som har stöttat mig de här åren. Publiken, medspelarna, tränarna och inte minst min familj som alltid har ställt upp för mig.