Den första meningen är inte så värst smickrande för Emil. Men det finns förstås en "ursäkt" till att han ännu inte fått nätet att rassla i Elitserien som från och med nu döps till Handbollsligan. På tre år i Kristianstad fick han nämligen bara vara med i truppen totalt nio gånger och antalet avslut blev bara fyra.
– Det stämmer, jag har inte fått in bollen ännu. Det var en kombination av målvaktsräddningar och att jag missade målet, säger han när vi pratar i nya hemmahallen i Skjulsta.
– Kristianstad Arena är allt lite vassare, säger han, smajlar, men tillägger:
– Jag trodde ändå att det skulle bli ännu mindre här, kanske 800 åskådare. Nu går det väl in nästan 1 500 och om det blir välfyllt på läktarna kan det nog bli häftig stämning här inne.
Att det skulle bli handboll var långt ifrån självklart för Emil. Upp till 14 års ålder var han hockeymålvakt och hade, enligt egen utsago, klart mer talang i den sporten. Året efter att han slutat kom andremålvakten i hans lag med till TV-pucken ...
– Jag kallades faktiskt Lunkan då och hade Henrik Lundqvist som förebild. Men det blev ändå handboll för mig och jag har aldrig ångrat det. I början var jag högernia men plötsligt när det blev match sa tränaren att jag skulle lira på kanten fast jag aldrig ens hade tränat där.
Med tanke på målvaktshistoriken, har du vaktat buren även i handboll?
– Jag har provat men var inte lika bra som i ishockey. Fast jag kan säga att jag är den bäste målvakten av utespelarna i Guif i alla fall.
De flesta som Guif värvar hamnar i en stad med större handbollsintresse än där de var innan. Så är sannerligen inte fallet med Kristianstadspågen Emil:
– Det de har där finns ingen annanstans i Sverige. Men lita på att man snabbt får veta om man förlorat mot ett lag folk tycker att man borde slå också, ha ha.
– Klubben har en fantastisk organisation och matcherna har blivit lite som en teaterföreställning. Många går dit inte bara för att se handboll utan även för att prata med folk, dricka lite vin och så vidare.
Nu kommer han till ett, i stora delar, nytt Guif med ny hemmahall. Borta är bland andra Daniel Pettersson som abonnerade på speltiden på högerkanten i många år.
– Han är väldigt duktig, en av de bästa i landet på sin position. Men målet för mig och (Daniel) Wigö måste väl bli att publiken inte ska behöva tänka på att Daniel inte är kvar i laget, säger Emil Hansson.
Hur ser du på konkurrensen med Wigö?
Emil Hansson blir tyst några sekunder och svarar sedan med ett finurligt leende:
– Wigö har många bra kvalitéer och vi stöttar varandra. Gör han tio mål per match är det klart att han ska spela och då är jag glad för hans skull. Men ... jag har inte flyttat ända upp till Eskilstuna för att sitta på bänken, om man säger så.
Varför blev det Guif för dig?
– Jag hann bli lite orolig efter att jag bestämt mig för att lämna Kristianstad för först hörde inga klubbar av sig. Sedan kom plötsligt flera anbud på en gång. Guif var egentligen den klubb som kom sist in i bilden. Jag känner Janne (tränaren Ekman) eftersom han har varit med som målvaktstränare i U-landslaget. Jag pratade även med (målvakten) Herdeiro Lucau, vi spelade ihop en säsong i Kristianstad, Guif kändes mest rätt.
Vad tillför du laget, enligt dig själv?
– Jag är inte den kvickaste på kontringar men jag är ganska bra bakåt och ju längre in på försäsongen vi kommit, ju mer har jag och Emil Andersson närmast intill hittat våra positioner och hur vi ska agera i försvaret i olika situationer. Men det jag främst vill bidra med är många mål. Jag tycker att jag är ganska säker i läget.
Emil har fått jobb i sin nya hemstad, en 75-procentig tjänst på en skola. Han och flickvännen trivs också väldigt bra i lägenheten alldeles nära Tunavallen. Han längtar egentligen bara efter att få komma igång på allvar och spräcka den där målnollan i högsta serien.
Vad har du för roll vid sidan av planen?
– Jag gillar att skoja mycket och tycker om practical jokes.
Har du hunnit med några redan i Guif?
– Det kanske jag har. Men jag kan inte avslöja något, det finns saker som har hänt där det inte har blivit känt vem som var den skyldiga ...