I måndags presenterade Guif en ny mittsexa, Johan Palm från OV Helsingborg. Detta för att fylla luckan efter Hagelin som väljer att lämna när säsongen är över.
– Det är ett beslut som växt fram under en tid tillbaka, säger Markus och förklarar varför han slutar helt med handbollen.
– Dels familjeskäl med två små barn och fru som kräver mer tid. Dels ett civilt jobb som jag trivs väldigt bra med och vill lägga mer energi på, det är en samlad bild av helheten. Sen tycker jag fortfarande att det är jättekul med handboll.
Familjen ska bo kvar i Eskilstuna och 1 april, samma dag som Markus fyller 32 år, tillträder han en tjänst som produktionsplaneringschef på Assa.
– Så allt är ett stort aprilskämt, säger Hagelin och skrattar innan han fortsätter:
– Motivationen i vardagen med handbollen har minskat lite den senaste tiden även fast motivationen att spela match och vinna finns där. Sen är det så med kroppen att man har lite krämpor. Även om jag inte har jättestora problem är det alltid småsaker som stör en.
I sexårsåldern började Markus spela handboll i en bollskola hemma i Skövde. Första A-lagskontraktet fick han med IFK Skövde som 18-åring. Därefter blev det sju säsonger för klubben innan han lirade ett år i Norge och fyra i Tyskland. Sedan hösten 2019 har han spelat för Guif.
Under den senaste tiden har Hagelin och Melker Norrman växt ut till två viktiga kuggar i mittförsvaret.
– Stabiliteten mellan oss har blivit bättre över tid, säger Markus och fortsätter:
– Det känns ju tråkigt också att sluta. Jag trivs jättebra i klubben och i laget med allt runtomkring. Men även spelet som vi kommit igång med den senaste tiden, då har vi som lag tagit ett jättekliv framåt. Man tror ju alltid att man ska vinna men i början av februari när vi stod på 14 poäng ... om man varit realist då hade man inte tippat att vi skulle ha 27 när serien var slut. Så det är klart att när jag tänker på detta känns det surt att lämna efter den här säsongen. Men alla är ersättningsbara och det kommer säkert in andra som tar min roll på ett jättebra sätt.
Vad tar du med dig från handbollskarriären?
– Mycket, som härlig idrottskultur. Sen är det också massor av fantastiska människor runtomkring klubbarna. Sportsligt är det massa matcher man kommer ihåg. Slutspelsmatcher med Skövde bland annat och derbyn i Tyskland som varit fantastiska då man spelat borta mot toppklubbarna inför fulla läktare. Det har varit häftiga upplevelser såklart.
– Tyvärr har jag inte vunnit något men möjligheten att ta SM-guld med Guif finns ju fortfarande.
Då krävs ett trendbrott mot Sävehof. I fredags åkte Hagelin och kompani, för tredje gången den här säsongen, på storstryk mot Partillelaget. I serien vann Sävehof med 25–16 hemma och 36–22 i Eskilstuna. I första kvartsfinalmötet blev det 32–21.
– I förra matchen tycker jag att vi gjorde en dålig prestation. När det rann iväg kom det en period där det var mycket tekniska fel och vi gick bort oss man-man lite för enkelt bakåt. Då fick de fem sex bollar att gå på och kunde spela avslappnat sedan. Det gäller att se till att vi gör en egen bra prestation nu, steppar upp det i försvars- och målvaktsspelet och ta bort lite enkla misstag. Sen är de ju svåra ... Sävehof spelar med självförtroende, väldigt lugnt och metodiskt och gör inte så mycket fel. De är tuffa och bra på det sättet. Fokus måste vara på att vi ska göra en bra match och försöka störa dem så mycket som möjligt. Då tror jag vi har en stor möjlighet att vinna, säger Markus.
Vem är den bäste spelaren du spelat med?
– Oj ... jag spelade ju tre år tillsammans med Andreas Nilsson och Mikael Appelgren i Skövde. De var ju inte så bra som de är nu men jättebra redan då. Sen har jag även i min tyska klubb (Coburg) spelat med några riktigt bra.
Vem är den tuffaste motståndaren du haft genom åren?
– Kommer ju ihåg när jag var i Skövde och mötte Robin (Andersson Dickfors) i Guif. Då var han definitivt en sådan spelare i Elitserien som man som försvarare tyckte var jättejobbig att spela mot. Sedan finns det några av försvarsspelarna i Tyskland som varit jobbiga att möta.
Har du någon förebild i livet?
– Nej inte så men idrottsmässigt har jag alltid fascinerats av Nicklas Lidström i hockey. Sedan har jag kollat på linjespelare som Marcus Ahlm och Magnus Wislander. Nån riktig förebild har jag kanske inte men jag har alltid haft spelare jag sett upp till.
Markus Hagelin har lirat häftiga matcher, som gett minnen för livet, i fullsatta arenor. Nu får han avsluta karriären inför tomma läktare.
– Det är tråkigt. Man märkte det i första slutspelsmatchen att det inte är den där riktiga nerven som finns annars när det är fullt hus i hallen. Det är ju ett stort minus men inget man kan påverka.