Det är lite oklart huruvida hennes moderklubb är Göksten eller Eskil. Enligt Guifs hemsida är det Göksten som målvakten Josefine Brodd Björklund först började spela handboll med. Men efter diskussion med lagkamrater lutar det mer åt att det faktiskt var i Eskil det hela började.
– Jag måste nog ha börjat spela handboll när jag var nio år och spelade med Eskils 88:or för det fanns inget 90-lag då. Fast för mig spelar det egentligen ingen roll var jag började, säger hon.
Nu är det i alla fall Guif som gäller för 26-åringen från Eskilstuna. Och där har hon aldrig spelat förut.
– Jag trivs bra. Det är några tjejer jag spelat med förut och några jag känner igen men jag har kommit in i laget bra. Jag trivs också bra med träningsupplägget, säger hon.
I schweiziska Brühl, där Josefine spelat de senaste två åren, tränades det 2.5 timmar per dag och då både handbollsträning och kompletterande träning. I Guif ser det lite annorlunda ut. Där är det antingen handbollsträning eller annan träning som gäller, inte både och. Och det är något Josefine verkar gilla.
– I Schweiz kunde det ibland bli så att man var tvungen att spara på krafterna för att orka med nästa träningspass. Nu kan jag ta ut mig och behöver bara fokusera på en sak. Och kroppen känns i form, säger hon.
Att hon känner sig i form är inte en självklarhet. De senaste två åren har hon varit ordentlig skadedrabbad. Korsband, menisk, armbåge, ledband och bicepssena har alla krånglat, och det rejält. Det är dessa skador som till stor del gjort att hon nu väljer att ta ett steg tillbaka.
– I bland kan jag tänka att jag borde vara kvar i Schweiz, men det här är bäst för mig just nu. Jag behöver fylla på med ny energi och det är skönt att vara hemma och leva det traditionella Svensson-livet.
Att komma som proffs från utlandet till ett allsvenskt lag är kanske inte självklart för många. Men Brodd Björklund tror att detta kommer ge henne mycket.
– Jag är helt medveten om att jag går ner mig men jag behöver det här för att lätta på trycket. Kvalitetsmässigt bör jag ta klivet härifrån när säsongen är slut om jag ska kunna bli så bra som möjligt. Men man vet aldrig, kanske avancerar vi i systemet.
Och till nästa säsong har hon ett kontrakt i Brühl som ligger och väntar. Men vad som händer efter säsongen är inte relevant nu. Säsongen har ju inte ens börjat.
Men snart så är det dags. Premiärmatchen spelas i dag på bortaplan mot Lidingö. Ett lag som Josefine inte har särskilt mycket kunskap om.
– Jag har hört av de andra att de var väldigt upp och ned förra säsongen. Men hur de är nu kan vi aldrig veta. Och det känns rätt bra. Då tvingas vi att alltid vara på tårna, säger hon.
Hur det blir med speltid vet hon inte ännu. Att komma från proffsspel i utlandet är dock inget som innebär garanterat spel enligt henne själv.
– Jag måste visa att jag vill spela. Det går inte att leva på gamla meriter, säger hon.