Tjejerna har ingen tränare, inga motståndare och heller ingen målvakt.
KK besökte laget en träning då nio av de tio tjejerna hade samlats för ett av de två passen de brukar köra varje vecka. Men sedan de meriterade tränarna Henric Rudin och Stefan "Lill-Poa" Andersson tackade för sig för knappt två år sedan, har laget fått klara sig utan tränare och matcher. Men det gör kanske inte så mycket då det är väldigt svårt att spela handbollsmatcher utan målvakt.
– Vi tycker att handboll är roligt och vi har väldigt kul tillsammans, så vi fortsätter att träna, säger Matilda Kågebrand Karlsson som är den som oftast för gruppens talan och också är den som leder den här kvällens träningspass.
Men ovilligheten att få någon att ställa sig i målet gör att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att anmäla sig till någon form av seriespel.
Inom handbollen måste man vara 17 år för att få spela seriespel på seniornivå och de här tjejerna är mellan 15–18 år, så det är även det ett hinder att ta sig över.
Fram till för två år sedan spelade tjejerna seriespel och då vann de två–tre matcher och under hela tiden, cirka åtta år, har Henric Rudin varit med som tränare.
På en direkt fråga varför handboll är roligt, ger Emelie Pettersson ett svar som sammanfattar handbollen ganska bra.
– Det är en skön och fysiskt sport, där man får ta i och satsa i närkamper utan att det blir fult, det är det bästa med handbollen, säger Emelie Pettersson.
Men sitter det någon tjej hemma och läser det här, som inte är skotträdd och som skulle tänka sig att ställa sig i målet, då finns det tio gulsvarta tjejer som skulle hälsa henne välkommen med öppna armar.