Kristján Andrésson på Guif-bänken under en match 2022. Vid sidan av honom huvudtränaren Zoran Roganovic och Erik Persson.
Han är en ikon i Guif-kretsar – och handbollskretsar i stort. I fem säsonger representerade Andrésson Eskilstunaklubben som spelare, i ytterligare nio säsonger hade 43-åringen huvudtränaransvaret i klubben och därtill var han sportchef i två säsonger. Totalt blev det tre SM-finaler för Andrésson som är född i Eskilstuna, men av isländska föräldrar.
Men hur kommer det sig egentligen att det blev just Eskilstuna för familjen?
– Pappa skulle plugga data och i Örebro fanns möjlighet till den utbildningen. Och, jag kan ju fara med lite osanning här, men ungefär så här. Min farbror var borgmästare i en stad som heter Neskaupstadur på östra Island, som är vänort med Eskilstuna, säger Kristján Andrésson i Ekurirens Sportpodd och fortsätter:
– På något vis träffades min farbror och (Lars-Olof) "Lollo" Lundkvist som varit involverad i Moderaterna och jobbat för kommunen i många herrans år, och han var dessutom ordförande i Guif på den här tiden och fick frågan om det fanns en handbollsklubb i närheten av Örebro, och det gjorde det ju, så då blev det Eskilstuna.
När han växte upp spelade han först fotboll i IFK Eskilstuna innan han började med handbollen. Men inte i Guif.
– Sen så hade jag ett försök att börja spela handboll i Guif. Pappa skjutsade mig till Lundbyskolan på sportlovet, men då hade de visst ställt in träningen. Då blev det ingen träning med Guif, och sen höll jag uppe något år till. Sen hade vi skolmatch i Nyforsskolan.
– Andreas Stockenberg och jag gick i samma klass och han hade börjat träna handboll med Eskils P81:or några år tidigare. Då hade vi en liten sal och sen var det tjockmattor som var mål. Men Andreas tror jag tyckte att jag skötte mig hyfsat i den matchen för han bjöd in mig till träning med Eskils P81. Så började min handbollskarriär.
I början av 90-talet var pappa Andrés involverad i Guifs damlag, men det är framför allt ett annat minne som etsat sig fast – och lagt grunden till varför det blev handboll för Andrésson.
– Handboll blev väldigt viktigt för mig VM 90 när Sverige vann VM-guld (mot Sovjetunionen). Den matchen har jag sett väldigt ofta innan jag började spela handboll. Vi var bortbjudna till vänner och då hade de den matchen på VHS. Så när maten var klar och de skulle ta kaffe gick jag upp och tittade på VM-finalen, och det gjorde jag under flera år. Den kan jag nästan utan och innan, så där blev handboll väldigt viktigt för mig.
I fem år var Andrésson förbundskapten för det svenska herrlandslaget. 2018 var han med och tog laget till ett EM-silver.
Utöver rollerna i Guif har Andrésson även varit förbundskapten för Sveriges herrlandslag i fem år – samt huvudtränare i den tyska klubben Rhein-Neckar Löwen.
Sedan han lämnade uppdraget som sportchef i Guif 2023 har han däremot inte haft någon ledarroll i ett seniorlag.
Kristján Andrésson tillsammans med Claes Andersson under en sändning från EM i Tyskland tidigare i år.
– Det enda intressanta skulle vara ett landslag, för jag är inte på väg bort från Eskilstuna. Jag känner att "här kommer vi bo ett tag", grabbarna (Noah och Theo) och Victoria. Vi mår jättebra här i Eskilstuna, säger Andrésson som numera är expert i Viaplays handbollssändningar:
– Sen älskar jag att jobba med Viaplay, det är skitkul. Min förbundskapten är producenten, han är den som sover de dåliga nätterna och planerar inför nästa match och jag är mer spelaren som bara vaknar och "nu ska jag leverera under matchens gång".
Lyssna på hela avsnittet från Ekurirens Sportpodd på Spotify!