Våren 2007 hade Guif tvingats kvala sig kvar i högsta serien.
Det gick vägen och säsongen 07/08 startade en ny och lång epok med tränarduon Kristján Andrésson och Janne Ekman vid rodret.
Eskilstunakillarna tog sig till slutspel och i kvartsfinalen väntade regerande mästaren och topplaget Hammarby. En matchserie som Bajen skulle ta hem med 3–0.
Trodde alla.
Dock inte Guif som tog sig till en femte och avgörande match i Eriksdalshallen i Stockholm i början av april 2008.
Väl där började det minst sagt illa.
Stundens allvar märktes och rutinerade killar som Jimmy Jansson, Pawel Albin, Sasa Todosijevic och Micke Johansson fick inget att stämma.
Hammarby blåste ifrån. Laget skaffade sig 11–3 och 15–5.
Guifarna hånades från läktarplats och publiken skanderade "dela om, ojämna lag".
På sätt och vis hörsammades detta.
Kristján Andrésson visade här prov på vilken skicklig tränare han var redan vid 27 års ålder.
Och hur modig han var även på den tiden.
"Krille" har många gånger vågat gå utanför boxen.
Vilket han sannerligen gjorde nu.
De etablerade bänkades och ett gäng unga guifare tog över.
Spelare som Mattias Zachrisson, 17, Robin Andersson, 19, Mathias Tholin, 20, Haukur Andrésson, 20 och Richard Blank, 21 lirade skjortorna av Bajenstjärnorna.
Det fick både Hammarbys spelare, ledare och publik att gnugga sig i ögonen.
Den till synes kassaskåpssäkra ledningen försvann.
Plötsligt var Guif ikapp och till och med förbi. Paussiffrorna 17–11 var en bit in i andra ändrat till bortaledning 19–20.
Helt osannolikt och Guif pressade sedan mästaren hela vägen in i det berömda kaklet.
Där var Hammarby, lite, lite, lite starkare. De vann väl med en fingernagels marginal, eller så, i målgången. Det var dock inte att det blev 28–27 till hemmalaget jag minns.
Nä, det var Guifs grymma inställning och ett gäng ungdomars stora genombrott i de röda tröjorna.
Tonåringen Zacke var till exempel makalös och smackade in nio mål.
Att han åren efter det växt till en av de allra största som någonsin spelat i Guifdressen är rätt coolt. Zacke är omåttligt populär hos fansen och drömmen hos många är förstås att han snart är tillbaka.
Inga matcher spelas just nu som nämnts.
Men bara att tänka på fighter som den mot Hammarby för lite mer än tolv år sedan gör att humöret trots all oro i världen blir lite bättre.