Tränaren Mattias Flodman gjorde tre säsonger i Skånela – den sista avslutades med ett avancemang till Handbollsligan.
För lite mer än två månader stod tränaren Mattias Flodman i Kungsbacka Sporthall och omfamnades i kram efter kram. Då hade hans Skånela just avgjort kvalserien till Handbollsligan mot Aranäs med 3–0 i matcher och med glädjetårar rinnande ner för kinderna kunde 33-åringen konstatera att han tagit tillbaka Märstaklubben till landets högsta liga.
– Jag har varit i SM-finaler tidigare, men då som assisterande tränare i Alingsås, men här gick vi hela vägen. Det blev som ett fyrverkeri. På så sätt är det absolut det största jag upplevt och vi kunde inte ha gjort det bättre, säger Mattias Flodman.
Och den där Flodman från Eskilstuna är numera en välkänd profil i handbolls-Sverige. Men för att förstå hans långa resa backar vi i tiden – närmare bestämt åtta år.
Då hade han precis blivit handplockad och lämnat moderklubben Guif för att ta hand om Alingsås juniorer. Det ledde honom några år senare till en assisterande roll i klubbens representationslag bakom huvudtränaren Mikael Franzén.
Även om det fanns långt gångna planer på att det var just Mattias som en dag skulle ta över huvudansvaret i Alingsås blev det i stället ett tränarjobb i Stockholm hos allsvenska Skånela inför säsongen 2021/22.
Efter att han delat tränaruppdrag med Mr Skånela – den mångårige tränaren Jimmy Karlsson – i två säsonger och lika många smärtsamma kvalförluster blev det inför den senaste ett uppdrag på egen hand som i våras slutade i succé.
– Det är såklart mycket Jimmys förtjänst också och det jobb han lagt ned i klubben genom åren. Men för mig var det framförallt en väldigt fin avslutning på en rolig resa med Skånela. Nu lyckades vi ta oss upp vilket blev kronan på verket och efter slutsignalen var det såklart mycket känslor, säger Mattias Flodman.
– Men det handlar också om att vi jobbat så hårt under en så lång tid. På något sätt blev det en tomhet men det var väl också för att man tog helt slut som person.
Kanske handlade det också om att Flodman några månader tidigare hade deklarerat att den dåvarande säsongen var hans sista i Skånela.
– Det har firats en hel del här för det var ju tolv år sedan Skånela var uppe i högsta serien. Jag märkte också hur mycket det betydde för alla människor runt klubben. Sånt betyder mycket som motivation även för oss andra, speciellt när det är tungt, mörkt och regnigt ute och då man kanske inte tycker att en tisdagsträning är det sexigaste som finns. Då måste man nog blicka tillbaka och det gör att man vill uppleva sådana här minnen igen.
Men allt slit har även en baksida.
Han har också haft svårt att stänga av handbollen.
Mattias Flodman har öppet berättat om psykiska ohälsa och de hjärnspöken han brottats med kombinerat med dålig sömn, kost och obefintlig fysisk aktivitet. Som i intervjun i Alingsås Tidning där han berättade om kraschen 2019 vilket ledde honom rakt in i väggen.
Eller kanske mer en betongvägg.
Som tur är hittade han senare balansen mellan privat- och arbetslivet med återhämtning som en av nycklarna.
– När jag var yngre höll jag mig till ramar och regler och var jag väldigt trångsynt. Jag tappade nog vem jag var i det.
– Nu är jag mer mig själv i mitt ledarskap. Jag har hittat en mycket bättre balans och känner mig mycket tryggare i det. Det gör också att andra känner sig trygga och vill vara sig själva för den miljön kan inte finnas om inte jag kan vara mig själv.
33-åringen från Eskilstuna är inte bara tränare för Alingsås herrlag i Handbollsligan. Han är även en av personerna bakom det svenska damlandslagets framgångar som dagarna efter midsommar samlas inför sommarens OS-äventyr i Paris.
Förändringen har gjort att han landat i att personen Mattias Flodman helt enkelt måste få vara just som han är.
– Det kanske är på både gott och ont för det är inte bara en gång spelarna sagt att jag är fullständigt dum i huvudet. På ett bra sätt, oftast i varje fall, säger han och skrattar.
– Förut kunde jag aldrig tänka mig att ta en öl med spelarna. Då var det ett "big no-no". I dag känner jag att jag har inga som helst problem med det. De vet att vi har en bra relation och kan prata om allt mellan himmel och jord men när vi står där på måndagen, då är det jag som är tränare och de som är spelare. Sedan får såklart alla vara ledare på sitt sätt men det här är mitt sätt – att kunna ha bra relationer med spelare både på och utanför plan.
Något som stärkt honom genom åren är även de tunga förlusterna – som de med Alingsås för att ta den femte och avgörande SM-finalen mot Sävehof 2019 som exempel.
– Man vill inte hamna i facket att aldrig lyckas. Vinnarkulturen är viktig i en klubb och når du aldrig ända fram ifrågasätter man allt väldigt mycket. "Vi kanske inte har det i oss och det kanske även gäller på ett individuellt plan". "Jag kanske inte har den sista växeln". Men nu nådde vi ända fram med Skånela och det var skönt att visa för mig själv att man kanske var så illa som man kanske trodde.
– Men samtidigt, är man född och uppvuxen i Eskilstuna så får man en viss gnutta ödmjukhet i modersmjölken.
Nu väntar i stället ett uppdrag som huvudtränare i Alingsås.
Alltså tillbaka till klubben där karriären en gång i tiden tog fart.
– Mikael Franzén ringde mig i slutet av förra året och berättade att han ville att jag skulle ta över. Samtidigt kändes det som att det var rätt steg för mig.
– Jag har trivs bra här i Skånela så det var inget lätt beslut, men det finns helt klart andra förutsättningar i Alingsås. Men det kommer ta tid. "Frasse" har varit i klubben i tolv år, det är inte det enklaste. Jag kommer säkert att jämföras med honom ...
Under flera säsonger var Mattias assisterande åt Alingsås huvudtränare Mikael Franzén (till vänster). Som här under semifinalen mot Kristianstad 2019.
Mattias utvecklar:
– Det är bara kolla på andra klubbar. Ta tränare som Sir Alex eller Arsène Wenger ...
Eller Jimmy Karlsson i Skånela? Du får inte glömma att du redan bevisat att du kan axla en sådan roll.
– (Skratt) Ja, exakt. Men det är inte det enklaste.
Efter att kontraktet med Skånela löpte ut i slutet av maj är det nu fullt fokus på att återvända till Alingsås, som tidigare i våras åkte ur slutspelet efter tre raka matcher mot Ystad.
– Det går inte att snacka bort. Men som det ser ut nu tycker jag att vi har ett lag som kan utmana om toppfyra-placering. Fördelen med hemmaplan är viktig i en kvartsfinal och då har vi också gett oss bra förutsättningar. Nu verkar det som att Ystad kommer ha ett jättebra lag men sedan kommer nog även Sävehof, Kristianstad, Hammarby och Önnered att vara bra. Men min klara målsättning med Alingsås är helt klart att vara med och slåss om SM-guld.
Uppdraget i Alingsås är inte det enda som Flodman sysslar med under dygnets 24 timmar. Han är även inne på sin tredje säsong som videoanalytiker för damlandslaget som i sommar laddar för ett OS-äventyr i Paris.
Med tanke på rollen som huvudtränare i Alingsås är detta sista resan med damlandslaget?
– Det är faktiskt inget vi sagt. Men efter sommarens OS-spel ska jag och Tomas Axnér sätta oss ned och se hur vi kan lägga upp det framöver. Jag kommer nog inte att kliva av helt men sedan i vilken mängd och volym, det får vi prata om. Jag förstår att han inte kan tumma på hur mycket helst där jag får gå och komma som jag vill.
– Men Alingsås har öppnat upp att jag kan vara med i landslaget. Men. Det är klart att det skulle vara svårt att vara borta i tre veckor. Det kommer man få ge upp nu.
Videoanalytiker Mattias Flodman och förbundskapten Tomas Axnér under en träning med det svenska damlandslaget.
I gruppspelet ställs svenskorna mot hårt motstånd i form av Norge och Danmark men hur lagen spelar har Flodman redan klart för sig. Från midsommar och fram till starten av de olympiska spelen är truppen samlade i stort sätt varje dag.
Men frågan är hur Sverige och de andra lagen ska få stopp på hemmanationen och storfavoriten Frankrike.
– Det är ett otroligt bra lag. Men målet för oss är helt klart att gå för en medalj. Under förra spelen var vi ändå framme i en semifinal och på VM senast var vi också i en semi. Laget har ändå visat att de är med och fajtas om platserna även om det är en bit kvar till Frankrike och Norge.
Att Mattias är på plats i Frankrike under den perioden gör också att han missar säsongsinledningen med Alingsås i slutet på juli.
– Jag är inte med på uppstarten de första veckorna men det har varit förankrat sedan länge. Det berättade jag redan innan jag skrev på för klubben för om jag får chansen vill jag åka till OS i Paris. Det är upplevelse som man inte vet när den kommer igen – om den ens kommer igen. För ett OS är absolut det coolaste som finns.
– Så man kan helt klart ha sämre tider i livet ... och det har jag också haft, det ska gudarna veta. Men det måste väl vara lite mörkt ibland för att det ska vara ljust eller hur är det Leonard Cohen sjunger: "There is a crack, a crack in everything. That's how the light gets in". Det är en otroligt fin textrad som han ska vara nöjd med.
För en som vet att belöningen kommer efter att man jobbat hårt är Mattias Flodman.
– Jag har fått hänga med människor som både är bra tränare och bra ledare, som Mikael Franzén i Alingsås och Tomas (Axnér) i damlandslaget. Genom deras sätt att leda lagen har jag tagit lärdom och det är lite smågrejer av alla. Under åren har jag lagt ned otroligt mycket tid på handbollen men jag tror också att har du större chans att lyckas då. Men det är väl så, när man är "born and raised" i en arbetarstad, säger han och tar damlandslagets senaste kvartsfinal på ett mästerskap som ett exempel.
– Då hade jag nog uppemot 700 videoklipp som vi skulle jobba oss igenom men då handlade det bara om Tysklands försvarsspel. Då var det lika mycket eller mer att titta på i deras anfallsspel.
"Jag nog uppemot 700 videoklipp som vi skulle jobba oss igenom men då handlade det bara om Tysklands försvarsspel. Då var det lika mycket eller mer att titta på i deras anfallsspel", säger Mattias Flodman.