Tomas Svensson tillsammans med herrlandslagets förbundskapten Glenn Solberg.
I juni skrev tidningen om Tomas Svenssons kamp mot klockan.
Han behövde förnya sitt pass som går ut nu under juli för att kunna resa med herrlandslaget, där Svensson är målvaktstränare, till OS.
I februari inledde han processen. I vanliga fall brukar han söka nytt pass i Madrid – eftersom han sedan 34 år tillbaka är bosatt i Spanien. Men fick då beskedet att nästa lediga tid var i maj.
– Då fick jag lite panik, och då valde jag att söka pass den 15 mars när jag var i Göteborg. Därefter sa de att de såg jättebra ut, berättar Tomas Svensson.
Efter sju veckor fick han svar. Han behövde bevisa att han är svensk – och inte spanjor.
– Det kändes lite olustigt att få det meddelandet att "vi vet inte om du är svensk". Jag känner mig mer svensk än någon annan, ännu mer svensk när jag bor i utlandet. Jag känner mig stolt över att vara svensk. Jag känner mig förvånad och...kränkt vill jag inte säga...men paff. Vad hände nu?, säger han.
Precis i samma veva hade han dessutom genomgått en höftoperation där han satt in en protes.
– Det är jättebra i dag. Det har gått tio veckor och jag känner att rehabiliteringen har gått bra. Jag behöver fortfarande vara försiktig en månad till men rehabiliteringen har gått jättebra. Det har gått snabbt, och efter tre veckor stod jag redan på planen och träningarna i Barcelona. Dessutom kunde jag vara med på slutturneringarna, både spanska cupen och final 4 (som Barcelona vann), säger han och fortsätter:
– Jag tar det försiktigt men eftersom rehabiliteringen och styrketräningen har kunnat stegra sig har det blivit väldigt snabbt bra.
Nu kan han dock andas ut. Höften är bättre – och för bara någon månad sedan kunde han hämta ut sitt nya pass i Madrid, efter många om och men.
– Men på den tiden hade jag vunnit Champions League med Barcelona, kommit hem, haft semester och sen när vi är på väg till Playitas på träningsläger med landslaget i juni så fick jag meddelande om att passet låg i Madrid.
– Som tur var hade jag inte hunnit komma hem från Playitas så jag tog det på hemvägen. Jag flög från Madrid, via Bryssel och sen till Stockholm och kom hem ungefär samtidigt som de andra. Men ändå så hade jag haft en lång dag, men det löste sig i alla fall.