27-åringen från Eskilstuna har representerat både IFK Skövde och Alingsås i Handbollsligan.
Markus Stegefelt skrev inför förra säsongen på för den tyska Bundesliga-klubben HSG Nordhorn-Lingen. Där var han med och spelade under en säsong innan laget åkte ned till den tyska andraligan. Idag ligger de på en andraplats i tabellen och Stegefelt tror att klubben har goda möjligheter att ta sig upp till högsta ligan igen.
– Det är givet att vi ska upp igen. Om det är i år eller om det blir nästa år, så ska vi upp i alla fall. Jag är ganska övertygad om att vi har det bredaste laget i ligan och har väldigt många bra spelare, säger 27-åringen.
Han skrev nyligen på ett nytt tvåårskontrakt med klubben som han blev klar för under sommaren 2020.
Men resan dit var inte helt rak.
– Dagen innan jag skulle flytta till Nordhorn var jag med om en trafikolycka. Jag blev tvungen att väja upp i en lyktstolpe och bröt revben och förstörde en njure. Jag blev kvar på sjukhuset en ganska lång tid och det första jag fick reda på var att jag aldrig mer skulle kunna spela handboll.
Efter att den första läkaren, som Markus träffade, förklarade att handbollskarriären var över så kom en annan läkare med ett betydligt bättre besked.
– Det var en doktor som hade lite mer erfarenhet inom sport och berättade att han hade många fotbollsspelare i Bundesliga som haft problem med njurarna och som fortfarande spelar. Så han menade att det fanns en möjlighet för mig också. Han förklarade att jag först skulle tänka på att bli frisk och sedan trodde han att jag skulle kunna spela igen.
Efter att vänsternian lämnat sjukhuset påbörjade han vägen tillbaka till handbollsplanen.
– Jag tror inte jag förstod hur mycket stryk kroppen hade tagit förrän första gången jag löpte eller körde ett styrkepass. Jag brukar träna på 105 kilo i bänkpress men jag kunde inte ens lyfta 80 kilo. Då fattade jag att kroppen hade tagit mycket stryk, säger han.
Väl till ligastarten senare under hösten hade 27-åringen återhämtat sig och kunde då spela som planerat.
Den senaste veckan har Stegefelt befunnit sig i Eskilstuna för att umgås med vänner och familj och under torsdagen befann han sig i Stiga Sports Arena för att hjälpa till under HK Eskils träning.
– Jag var och gymmade, sedan gick jag in i hallen och tog en kaffe. Plötsligt stod jag på planen. Jag brukar inte träna med Eskil men om de behöver hjälp när jag är hemma så ställer jag gärna upp, säger han.
Det är inte många spelare kvar från hans tid i klubben men vänsternian tror att Eskil går en ljus framtid till mötes.
– En gång grön alltid grön, det är så det är. Det är väl tre eller fyra spelare kvar som jag har spelat med, resten var nytt för mig. Men det gillar jag. Det är mycket ungt och det finns mycket tid att bygga på, det gillar jag.
Stegefelt berättar att Eskilstunaklubben har betytt mycket för honom och hans utveckling inom handbollen.
– Guif är min moderklubb men jag bytte till Eskil rätt tidigt för att där fick jag spela med A-laget. Så jag spelade med 94:orna och tränade med seniorlaget sedan gick det väl rätt snabbt till att jag fick vara med i A-laget. Därför känner jag rätt mycket för Eskil. De bromsar ingen handbollstalang, är du duktig så får du chansen.
Under Markus Stegefelts tid i Eskil var han med och tog upp klubben i hans hjärta från division 1 till Allsvenskan.
– Vi hade ett år där vi bara förlorade en eller två matcher. Det var extremt kul, det var i princip det första jag vunnit också på lite högre nivå. Det var något nytt när vi fick dricka champagne mitt i gamla Sporthallen. För en ung spelare var det något coolt. Även om vi hade gått upp från division 3 till division 2 eller från division 4 till division 3 så är det något coolt att göra.
Trots det nya tvåårskontraktet med Nordhorn-Lingen stänger Stegefelt inga dörrar för en återkomst till Eskilstuna i framtiden.
– Hem ska jag, det är jag ganska säker på. Men vart jag hamnar är svårt att säga nu. Jag kan ju skoja lite med gubbarna i Eskil och säga att jag kommer hem om två år och spelar lite, men man vet ju aldrig, jag kanske är skadad, man vet inte.
– Jag hade jättegärna velat ta på mig Eskiltröjan någon gång i framtiden och spelat, men om jag gör det eller inte vet jag inte. Men det är inte omöjligt, avslutar han.