Guif har varit en del av Damallsvenskan sedan serien föddes för 15 år sedan och under flera säsonger var Jessica Dickfors en bärande spelare i laget. Nu sörjer hon degraderingen.
– Det är jättetråkig, jag var med när vi gick upp så för mig är den här 15-årseran över och det gör jävligt ont i mig. Sedan behöver jag vara professionell som damansvarig och hantera det inte bara från hjärtat, säger Dickfors.
– Personligen känns det jättetungt och det gör det ju såklart utifrån min roll också men jag har ändå landat nånstans i att det ändå blir bra i division ett och att vi får börja om med våran satsning. Vi kommer inte att sänka den och det finns inget annat än att vi ska tillbaka. För det krävs ett hårt jobb och då behöver vi ha spelare som är beredda att lägga ner den tiden.
Dickfors säger att en förklaring till säsongens bottenplats i landets näst högsta serie är att vissa i truppen inte riktigt köpt klubbens tankar.
– Eftersom vi som förening har varit tydliga det här året med vad våran vision är kanske inte spelare i full utsträckning efterlevt det. Vi ska vara lika tydliga nu, "det är det här vi förväntar oss" och är man inte beredd att lägga ner det jobbet då är man inte med i damlaget. Sen får vi se om vi behöver värva utifrån eller om vi klarar oss på spelarna som vill stanna och de som kommer underifrån.
– Vi som förening har fortfarande samma målsättning och ska driva samma elittänk på våran damsida. Då är det viktigt för oss att spelarna förstår att det är ett elittänk vi har och det är de som vill vara handbollsspelare och bli sitt absolut bästa jag som vi väljer att förlänga med. Och nu när det kommer många unga duktiga spelare underifrån kan vi vara mer krassa mot befintliga spelare som kanske inte har haft samma vision som föreningen.
Så du menar att det finns de som inte haft det?
– Ja, jag kan tycka det till viss del. Det kan vara lätt att kräva saker men man behöver gå till sig själv också. "Vad hade jag kunnat gjort annorlunda" Det är många i vår trupp som gjort ett otroligt jobb och jag är jättestolt, jag vet att förutsättningarna varit dåliga utifrån både spelare och ledarbyten och det har varit en hattig säsong men när man summerar det kan man ändå bara gå till sig själv. "Vad hade jag kunnat gjort bättre?"Och där är det flera spelare som behöver rannsaka sig själva, säger Dickfors.
– Det gäller även ledare och jag själv, absolut, för jag är ju ändå högst ansvarig i slutändan. Jag har haft många sömnlösa nätter ...
Jobbet med att forma nästa års trupp pågår nu för fullt.
– Vi har såklart vetat tabelläget och haft en plan A och en plan B utifrån hur det skulle gå och det har vi även sagt till spelarna så nu för vi i sportrådet samtal med samtliga. Vissa vill vi verkligen behålla och vissa vill inte stanna. Vi vet vilka vi vill bygga vidare på och vi hoppas kunna ha ett nytt lagbygge i alla fall sånär som klart under april.
Hur många tror du blir kvar?
– Jag skulle i alla fall hoppas på hälften. Spelare som Malin (Berndal) och Ellie (Åström Nilsson) har vi ju lånat in så det är inga konstigheter att de lämnar, de räknar jag inte in som hälften. Många skulle nog må bra av att spela division ett, vara ett vinnande lag, få träna rätt och hitta gruppdynamiken. Man mår ju inte så psykiskt bra av att bara förlora.
Huvudansvarig tränare är Jessicas man, Robin Andersson Dickfors, som tog över under säsongen. Om han stannar återstår att se.
– Jag har sagt ifrån mig tränarrekryteringen. Den ligger på Mikaela Jonasson som är med i sportrådet och Björn Frössevi som är ordförande, säger Jessica.
– Men jag hoppas vi får någon form av kontinuitet för den här säsongen har varit värre än vad jag någonsin kunnat trott med spelaravhopp, ledaravhopp och otroligt rörigt.
Blir du kvar som damansvarig?
– Jag behöver som sagt också rannsaka mig själv och jag tar på mig jättemycket av det som hänt. Hade jag kunnat gjort något annorlunda? Jag kan inte rå för spelar- och ledaravhopp men skulle vi ha agerat innan. Jag har uppdraget fram till årsmötet och sen är det nyval. Det beror också på hur Robin tänker. Vill han vara kvar är inte jag kvar i min roll, det känns alldeles för mycket jäv. Sen brinner jag för den här föreningen och har svårt att inte lägga alldeles för mycket tid på den men jag tänker att min framtid är ganska oviss.