26–26. Tiden är ute. Straff till Sverige. Niclas Ekberg mot Gonzalo Pérez de Vargas. Bollen i mål bakom den spanske keepern och ett blågult guldfirande startar. Bland de glädjerusiga svenskarna finns målvaktstränaren Tomas Svensson, legendaren från Eskilstuna som är en av Sveriges bästa spelare genom tiderna och som har vunnit massor av mästerskapsmedaljer och Champions League-titlar.
– En fantastisk upplevelse att vi lyckades hela vägen fram. Jag kunde nästan inte tro att det var sant när Niclas satte dit bollen. Jag vet ju hur jävla bra Gonzalo är på straffar, vi tränar straffar varje dag i Barcelona (där Tomas numera är assisterande tränare). Och han är hemsk på straffar, han är hemsk! Jag ville inte ens tänka på hur det kunde ha påverkat Niclas och så får han ner honom lite grann och drar en snabb viftning diagonalt över huvudet. Den är så tuff den straffen, fantastisk. 90 procent av jordens befolkning hade skjutit lågt men han viftar till ... det är jävligt starka nerver, säger Tomas.
2002 var han en av hjältarna när Sverige tog sitt senaste mästerskapsguld efter en annan EM-finalrysare, mot Tyskland inför en extatisk publik i ett fullsatt Globen.
– Jag trodde inte att det skulle dröja 20 år innan Sverige vann ett mästerskap igen. Men Sverige vann 1958 och nästa gång vi vann var 1990. Det har funnits sådana perioder och gått i vågor.
Och nu är landslaget överst på tronen igen efter ett gäng sanslösa matcher mot bland annat Norge, Frankrike och Spanien.
– Det var en upplevelse kan jag säga. Och tänk att lilla Guif hade tre EM-guldmedaljörer den här gången (Daniel Pettersson och Eric Johansson var ju med som spelare). Men det är ett stort arbete som ligger bakom från alla ideella arbetare inom svensk handboll och framförallt i Guif. De här medaljerna går rakt in i Eskilstunas idrottssjäl, säger Tomas Svensson.
Har du plats för fler medaljer där hemma?
– Jag har ju de flesta medaljerna i en skoväska och den är knökfull. Men det finns alltid plats för fler medaljer. Jag får väl ta en ny skoväska ... det är väl inte mer med det, säger Tomas och skrattar innan han fortsätter:
– Det är fantastiskt att det kom en till med en sån här valör. Det var längesen ... man hade nästan glömt bort hur det var. 2002 i Globen och nu 2022 i Budapest.
Att Svensson har en stor del även i årets framgång är det nog ingen som tvivlar på. Inte minst när det gäller målvakterna. Andreas Palicka, Tobias Thulin och Peter Johannesson bjöd alla på spektakulära insatser som var bidragande till Sveriges avancemang och guld.
– Min målsättning var att få med alla tre målvakterna och jag är jävligt stolt över att jag lyckades få in dem på något vis. Det svåraste samtalet var att prata med Peter Johannesson på förmiddagen innan finalen och säga "tyvärr får du inte vara med, du kommer inte att spela idag men utan dig hade vi inte gått till semifinal". Han tog det som en stor sportsman och bra människa och då var det ändå en EM-final. Men det samtalet var det svåraste på väldigt lång tid.
Tomas fortsätter:
– Vi hade till och med Fabian Norsten nere när Palicka fick covid. Min uppgift i svensk handboll är att försöka bredda målvaktssidan och få igång så många som möjligt, vi kan inte bara tänka att vi ska ha två bra målvakter, vi måste ha många fler och det är Sveriges slagmärke. Det stimulerar ju andra målvakter i Sverige som ser att "jag har också chansen, om de ringer honom är jag nära".
Som målvaktstränare är Svenssons jobb att ge "sina" killar en trygghet, i med- men kanske mest i motgång. På bänken lyser lugnet runt honom.
– Som spelare var jag som Palicka, en virvelvind som sprang omkring och fördelade energi. Nu försöker jag vara lite lugnare men inombords kokar det. Som ledare är det fantastiskt att se när kommunikationen når fram. Vi har däremot varit sparsamma med kommunikation till Andreas Palicka. Han är den typen av spelare som under matchen är väldigt svår att nå. Jag har varit mera bollplank och kompisplank till honom. Med Tobias Thulin är det helt annat, där måste vi jobba som vi gjorde de två sista åren i Magdeburg, vi pratar ett annat språk. Det är så med Peter också. De båda har inte haft värdens enklaste start på sina landslagskarriärer och inte spelat mästerskapsmatcher förrän nu men gjorde det väldigt bra.
Tomas Svensson hyllar samtliga spelare och sina kollegor i ledarstaben med förbundskapten Glenn Solberg i spetsen. Tomas pratar om hur viktig lojaliteten är och att alla är delaktiga även om han helst inte vill framhålla sig själv.
– Ledarskapet har varit så bra tycker jag. Det spelar ingen roll om man ringer Pellas (Lucas), han sätter sig på ett flyg och har inte sovit på hela natten, spelar semifinal och gör sju mål. Utan honom kanske vi inte hade varit i final. Alla säger "Hej Pellas, fan vad kul att du kunde komma" och han känner sig som om att han varit med hela turneringen. Det tycker jag var det mest fantastiska under det här mästerskapet att det kom in folk varteftersom och känner sig som de varit med hela tiden. Det är en storhet av ett lag att få in dem i gemenskapen.
– Vi har satsat på spelare som kanske inte var så bekanta för ett år sedan. Killar som kan spela både förvar och anfall, så kallade tvåvägsspelare. Det andra är att det ska vara väldigt fina människor med en bra värdegrund och det märker man också. Det är otroligt fina människor som tar både framgång och motgång. Om någon får stå över tar han det på rätt sätt. Det gäller att laget håller ihop och det är väl det som varit grunden till det här. Sen att de dessutom är duktiga hansbollsspelare med väldigt lite rutin. Där har vi skapat något runt laget så att de känner sig trygga. Förr sa man att före 50 landskamper är det väldigt svårt att lyckas. De flesta har under 50 så det är ett väldigt orutinerat lag som skapar sin egen erfarenhet tillsammans.
För egen del lyfter han fram en rak sida.
– Det kan ju vara så at vi svenskar springer runt elden och trampar lite grann. Jag har fått av pappa (Runar Svensson) att jag är väldigt rak i min kommunikation utan att vara otrevlig eller oförskämd. Men ibland får jag be om ursäkt för det när jag trampar någon på tårna.