Två gånger har korsbandet i höger knä trasats sönder. Nu, i SM-finalen med Skuru mot Sävehof, var det vänster knä som gick sönder.
– Jag hade inbillat mig att det var så starkt att jag aldrig skulle skada vänstern. Men antagligen är det något genetiskt. Mamma pajade två korsband och Lina (tvillingsystern) har haft tre allvarliga knäskador.
Det har gått en vecka sedan läkarens besked. Hur har du smält allting?
– Jag har känt mig förvånansvärt stark. Klart att det är förjävligt och man behöver vara ledsen efter en sån här motgång. Men ännu så länge går det bra, kanske för att jag kan ta mig fram hyfsat fortfarande. Jag kan tänka mig att det kommer dippar framöver, kanske efter operationen.
Allt har gått snabbt efter skadan i SM-finalen. Emma vill tacka läkaren Kalle Eriksson som fixade tid för magnetröntgen bara ett par dagar efteråt.
– Jag vet inte hur han lyckades, han flyttade nog ett tandläkarbesök eller vad det var. Kanske tyckte han synd om mig eftersom det var min tredje korsbandsskada, så vi har nästan fått en kompisrelation. Jag får nog köpa någon present åt honom snart, säger Emma och skrattar.
Operationstid är också klar, det blir tisdag 7 juni. Sedan räknar Emma med en rehab på ungefär nio månader.
– Det sägs att det ska ta sex månader men enligt mig är man halvt galen om man tror sig vara igång så snabbt.
Med facit i hand, insåg du innerst inne direkt vad som hade hänt?
– Ja. Jag tror det. Även om jag försökte hitta tecken som att det inte kändes likt de tidigare korsbandsskadorna och att jag tyckte knät var stabilt så visste jag nog. Det var säkert därför jag blev så arg (Emma dunkade handen i golvet exempelvis).
Inte för att gnida in det ... men OS i Rio och EM hemma i Sverige. Jag antar att det är två av de turneringar du allra helst hade velat spela?
– Ja, så är det ju. Och det är det jag menar med att jag nog inte har förstått det ännu. Jag har försökt att inte tänka på allt kul som jag missar på grund av ännu en skada. Det kommer säkert att bli jobbigt framöver när det där sjunker in.
Men du tvekar inte en sekund över att kämpa dig tillbaka igen?
– Nej! Där är jag superbestämd. Kanske bidrar det att jag efter förra bakslaget kom tillbaka, fick spela ett år och återtog min landslagsplats ganska snabbt. Jag har alltid skött min rehab förut men nu ska jag nog försöka sköta den ännu bättre. Det lär bli två pass om dagen.
Var är Lina i sin rehabprocess?
– Det går bra och hon tränar också jättehårt. Men det återstår ett antal månader ännu, hon kanske kan vara igång för fullt i december. Vi får stötta varandra och senast hann vi bara spela ett fåtal minuter ihop innan hon blev skadad igen. Jag har ett starkt minne av när hon satte ett skott och vi sprang tillbaka i försvar tillsammans efteråt. Det är ett stort mål för oss, att få spela samtidigt i Skuru igen.