Sensommaren 2019 skadade Mattias Zachrisson sin vänstra axel.
Füchse Berlinstjärnan opererades men skadan läkte inte som den skulle.
Därför blev det ny operation men inte heller den här gången gick det som Zacke hoppats.
30-åringen har kämpat med rehab, tränat på egen hand, tränat med sin tyska klubb och även kört en del pass med Guif när han varit hemma i Sverige.
Inget har hjälpt och nu har Zacke bestämt sig.
Han har spelat sin sista match. Detta efter sex A-lagssäsonger i Guif, åtta år i Tyskland och en bra bit över 100 A-landskamper.
– Jag har väl innerst inne vetat det här ett tag. Men man hoppas ju så klart in i det sista. Ibland går det dessvärre inte som man vill och eftersom jag varit skadat så länge och inget händer så är det bara att inse att karriären är över, säger han.
Hur känner du inför det?
– Det har varit en jobbig tid men nu känns det bättre och det är skönt att ha tagit det här beslutet.
Vad händer närmast för dig nu?
– Jag flyttar hem till Sverige för gott. Ska tömma lägenheten i Berlin och har ett läkarbesök kvar i Tyskland. Eftersom jag nu blir klassad som idrottsinvalid så får jag ekonomisk hjälp att skola om mig. Jag har planer på att börja plugga på IHM Business School i Stockholm.
Hur tänker du kring handbollen. Vill du bli tränare eller ledare?
– Jag snackar ju en del med Guif och jag hoppas de vill ha mig i någon roll. Det är klart det vore roligt att satsa på att bli tränare. Jag tror nog att jag kan bidra med en del kunnande.
Mattias Zachrisson var som du säkert vet stor publikfavorit i gamla Sporthallen.
En rad matcher har han förgyllt för Eskilstunapubliken.
– Guif är verkligen mitt lag och jag vill som sagt gärna hitta en roll i klubben även om jag inte kan bidra som spelare.
Har du några egna Guifminnen som är extra starka?
– Spontant tänker jag direkt på finalen i pojk-SM mot Eskil (2007). Det var helt otroligt. Sporthallen var proppfull och två lag från Eskilstuna gjorde upp om vilket som var bäst i Sverige. Vi i Guif vann dessutom, säger Zacke och fortsätter:
– 2008 när jag kom upp i A-laget var också häftigt på många sätt. Det var då vi mötte Hammarby i slutspelet och jag och flera andra unga byttes in i den avgörande matchen i stället för de erfarna spelarna. Det var väldigt nära att vi vann och slog ut Hammarby.