Fredrika har lärt sig mycket av Fredrik Spetz. "Han är en otroligt skicklig ryttare, men det är så mycket vardagsgrejer man lärt sig. Mycket om hästhantering, massor av saker runtomkring med hans team. Det är viktigt också" säger Fredrika.
Det har gått nästan två månader sedan Fredrika Sederholm kom hem från Spanien. Här på Ålberga gård, släktgården från 1856 någon halvtimme söder om Nyköping, har hon försökt landa i vardagen igen. Inte helt lätt efter det kaos som hon till slut fick lämna efter sig.
– Det var en jättespeciell situation. När man tänker tillbaks på det så känner man "att det där har ju inte hänt", men det gjorde det ju faktiskt.
Fredrika hade varit elev hos landslagsryttaren Fredrik Spetz under ett halvår. Nu följde hon med honom ned till Spanien och Spring Tour. Tre veckors tävlingar var strax avklarade, snart skulle hon åka hem, en erfarenhet rikare. Det var första gången hon tävlat så långt hemifrån.
– Vi skulle ha åkt söndag eller måndag och på lördagen började det pratas om att hästar hade fått feber. Till en början förstår man inte allvaret, feber kan ju hästar ha, det var senare vi fick reda på att de hade 40 gradig feber.
Smittan spreds snabbt i det stora tältstallet som till en början inhyst 700 hästar. Rykten spreds lika fort. Under måndagen, två dagar efter utbrottet beslutade sig arrangörerna att stänga tävlingsplatsen.
– Då åkte alla i panik. De tog sina hästar och stack. De trodde väl att det var bättre att ta hem sina hästar och ta hand om dem där.
En av Fredriks hästar fick feber, Fredrikas 17-årige valack, Eder van den Balumaert, insjuknade strax därefter. Någon hemfärd var det inte tal om.
– Det fanns inte på världskartan att vi skulle kunna sätta en febersjukhäst i transport och köra hem. Det var på tok för långt och det ska man ändå inte göra. Det var inte ett alternativ, säger Fredrika.
Vad kände du just då när alla försökte lämna stället?
– Ja, då tänkte man bara att "vi kanske åker om en vecka". Jag tyckte det var lite obehagligt, men trodde inte att det var så allvarligt som det faktiskt var.
Fredrika Sederholm är hemma. Elevperioden hos Fredrik Spetz är över. Hon har varit i hans stall i ett halvt år. "Tills vidare ska jag vara hemma sedan får vi se om jag åker till ett annat stall. Jag har inte bestämt mig än."
Vad som blossade upp i Spanien var ett virusutbrott utan dess like. Den värsta i Europa någonsin. En aggressiv form av EHV1-viruset hade fått fäste där och spreds snabbt mellan hästarna i det luftiga stallet.
Fick ni någon information?
– Det var lite dåligt med det. Det tog ett tag att ta proverna också. Vilka hästar skulle man testa? Och så dröjde det tre dagar innan man fått svar. Om det var på måndagen eller tisdagen så tog vi prov på 50 hästar och alla hade feber, säger Fredrika och ursäktar att hon inte kan hålla koll på dagar och datum.
– Allt har blandats ihop, speciellt där i början.
Hur var det er ryttare emellan?
– Alla ville lösa problemet men det var jättebegränsade möjligheter. Alla var jätteoroliga, stressade, rädda och det gick snabbt. Fler och fler hästar fick feber. Man stod till slut bara och väntade på att alla skulle vara dåliga när man kom ned till stallet.
Där och då började "The waiting game", för ryttarna.
Fredrika skulle bli kvar i Spanien i nästan fyra veckor till.
Eder van den Baluwaert får stå hemma i hagen ett tag till. Den 17-åriga valacken blev sjuk i Spanien men återhämtar sig snabbt. "Men han är ingen ungdom så jag stressar inte" säger Fredrika.
Fredrika berättar om långa dagar som spenderades i stalltältet. Speciellt med Eder och en av Fredriks hästar.
– När de fått det här viruset får hästarna absolut inte anstränga sig. Man tror att de ska bli bra när febern släppt men då kan de får problem att stå på benen i stället. Nervbanorna kan bli inflammerade. Jag fick ta ut hästarna utanför boxen och se att de kunde röra sig. Sedan skötte jag om medicineringen tillsammans med veterinären.
Båda hästarna klarade sig utan men. Fredrika erkänner att hon var väldigt orolig för sin häst, med tanke på hans ålder.
– Men det var kanske därför han klarade det så bra. Han hade ett visst immunförsvar. Men det här är mina teorier. Vad man vet nu är att det var de yngre hästarna och ston som drabbades värst.
Hon berättar att två veterinärer jobbade dygnet runt i inledningen för att ta hand om drygt 200 hästar. När det internationella förbundet FEI kopplades in blev det betydligt bättre.
Nu är Fredrika hemma igen och i helgen kunde hon göra tävlingscomeback i Norrköping med Gabylanda VDM, som var med till Spanien, och sjuåringen Infinity Bolide, Bodil kallad.
– Nu får de leva ett liv som hästar ska göra. I hagen och inte i en box. Vi hade otrolig tur som inte drabbades, säger Fredrika och som på kommando gnäggar Eder.
Han får ta det lugnt ett tag till, Fredrika vill inte stressa.
När gör du nästa långresa för en tävling?
– Det dröjer. Nej, det ska mycket till för att jag ska göra det en gång till i livet...som det känns nu i varje fall, men det kan ändra sig.