För ett par veckor sedan tog Henrik flyget till Sverige och lämnade hästarna kvar på anläggningen i Tyskland. Bara det hör till ovanligheterna. Att uppdraget dessutom var att hålla en clinic är än mer sällsynt.
– Jag hinner inte med det annars, jag har max två per år och den senaste var för drygt fem år sedan. Men nu har jag faktiskt haft två lediga helger de senaste fyra veckorna, säger han.
Inte konstigt att läktarna på Runstens Equestrians utanför Haningen var fullpackade med intresserade människor.
Själv träffade jag Henrik första gången för 23 år sedan. Då var han på god väg att söka in till Strömsholms ridgymnasium och han hade en häst efter då populära Robin Z, Erbfräulein.
– Ja, ha, ha, tur att jag inte kom in. Det var egentligen Jens Fredricsons förtjänst. Jag red kurser för honom och han tyckte inte att det var rätt väg för mig. Dessutom hade jag inte någon chans att komma in, jag var för dålig.
Henrik berättar om en krokig väg under tonårstiden. Att han så småningom skulle slåss med de bästa ryttarna i världen och kunna leva på sin sport var aldrig självklart.
Jag kommer ihåg att du berättade att du höll på med fälttävlan ett tag?
– Ja, men jag var väldigt dålig på dressyr och kom alltid sist. Jag tyckte det var sååå tråkigt.
Annars började allt med en shettis, som det ofta gör i ryttarvärlden.
– Men det var inte så roligt. Vi brukade bara komma en bit från stallet och så tog han bettet och skenade hem och kastade av mig. Så då slutade jag rida. När jag blev lite äldre köpte mina föräldrar en D-ponny till mig och då gick det lite bättre. Men för det mesta kom jag bara i mål en av tre, en av fyra gånger. Någon gång landade jag i vattnet, en gång red jag fel väg och en gång hamnade jag i ett badkar.
Övergången till stor häst var inte mycket bättre. "Fröken", som hade en sådan fin stamtavla nådde han bara 1.20 på. Där någon gång bytte han även inriktning, från fälttävlan till hoppning, lite beroende på att han inte hade någon riktig idol i disciplinen men att han däremot gillade Ludger Beerbaum skarpt.
– Ett par gånger under den här tiden höll jag på att ge upp. Men jag trodde egentligen att det var en ganska normal väg jag gick. Att det skulle vara så här svårt. Jag trodde att jag red ganska bra också men efter att ha tittat på gamla filmer så,..jag undrar varför ingen sa åt mig att jag skulle sluta rida.
Det var först i slutet av youngrideråren som det började visa sig att Henrik hade något att erbjuda sporten.
– Det var då jag red SM och fick en plats i landslaget. Jag var 20 år då och fick rida EM. Tack vare Peder Fredricson fick jag tag i Chess som hade kapacitet och som tog mig över hindren. Han gav mig rutin.
Under det sista youngrider EM:et fick han även ett lagsilver.
– Det var efter det jag tänkte att jag skulle kunna driva mitt eget stall, men det fungerade inte alls. Att få ihop allt arbete och det ekonomiska blev för svårt.
Ett åtråvärt jobb hos stora idolen Beerbaum följde, men då blev tävlandet sparsamt så han bytte till ett stall i södra Tyskland i stället.
– Det drevs av en knepig man, men jag kände till det innan och hos honom fick jag tävla. Sen fick jag ny chans hos Ludger. Jag jobbade för andra i 12-13 år och bättre skola kunde jag inte ha fått.
Genom åren har Henrik till och med lärt sig uppskatta vanligt långtråkigt markarbete. Under clinicen säger han att ett av de bästa sätten att lära känna en ny häst är att skritta med den, vilket är långt ifrån att flyga över stock och sten som det var till en början.
"Strunta i att få hästen att böja på nacken. Det kommer av sig själv när den börjar att använda sig av bakbenen" repeterar han flera gånger under clinicen.
Gotha var den häst som startade hans klättring på rankingen, men det är med Mary Lou som han tagit det verkliga steget. Stoet börjar bli lite till åren och Henrik vet att hon inte håller hur länge som helst.
Pressen att hela tiden ligga på topp är stor och Henrik beskriver det som ett hjul med många ekrar.
– Går ett av är det lätt att allt rasar snabbt. Det kan vara skadade hästar, att du själv skadar dig, ja allt möjligt egentligen. Och tappar du rankingplaceringar, får du inte starta i de bästa tävlingarna och kan inte samla in fler poäng. En ond cirkel.
På vår webbsida hittar du många fler bilder plus tv-inslag med von Eckermann.