Han sällar sig otvivelaktigt till skaran av Sundbyholms mest meriterade tränare genom åren.
Med hästar som B.Cool, hederstravaren Dig for Dollars, Aperfectyankee och Danielle, har Jim skördat fina framgångar inte bara i Sverige utan även runt om i världen.
Men utan familjen hade verkligheten sett annorlunda ut, menar han själv. Team Oscarsson har sin bas längs flygrakan i Kjula där den dagliga ruljansen sköts av Jim, frun Susanne och barnen Kevin och Nathalie. En anställd har man på gården.
På söndag finns 800 000 kronor drygt två minuter bort när man selar ut Danielle, en av förhandsfavoriterna.
– Hennes formkurva pekar upp och det är under de senaste fyra månaderna som Danielle verkligen vaknat till och utvecklats. Jag tycker om henne väldigt mycket och det finns en enorm potential. Jag skulle absolut inte byta henne mot någon annan på söndag. Jag tror faktiskt att Danielle kommer vara den som haft den bästa karriären av alla som är med när vi kommer till den dagen. Hon kan bli en av Sveriges bästa travare.
Hennes främsta styrka?
– Attityden. Den är faktiskt perfekt när det kommer till tävling. Hon kan vara rent ut sagt förbannad innan hon kommer ut på banan och det är inte alltid jätteenkelt att sela henne. En gång fick vi vara två.
– Är hon likadan på söndag är det bara ett positivt tecken. Danielle är bestämd av sig men lyder minsta signal i loppen, flikar sonen Kevin in.
Har du lagt upp taktiken?
– Nej, jag har ingen aning om hur jag ska köra på förhand. Allt beror på hur hon känns i värmningen och provstarten. För det mesta bestämmer man sig precis när bilen släpper. Man måste vara väldigt flexibel som travkusk i dag.
Stjärnkuskar som Örjan Kihlström, Robert Bergh och Björn Goop kör också i loppet, har de automatiskt med sig mycket respekt?
– Nej, i den här typen av lopp har alla respekt för varandra. Det finns inga dåliga kuskar eller hästar. Alla kan faktiskt vinna, det menar jag ärligt, och Danielle har nog mycket respekt hon eftersom vi vann uttagningsloppet. I trav betyder färskvara mycket och det kommer de andra att titta på.
Storpublik väntas, men i övrigt är svensk travsport inne i en tuff period med besparingskrav och minskad spelomsättning.
Något Jim Oscarsson har klara åsikter om.
– Det körs både på för många banor varje dag och det är dessutom för många lopp. Travet har blivit urvattnat och när det blir för mycket ledsnar också människor. Som publik vill du inte se korplaget spela, du vill se A-laget. Jag minns när Scarlet Knight kom till Sundbyholm för något fyraåringslopp. Då var det så mycket folk som ville in genom grindarna att man fick skjuta upp starten en kvart för att alla skulle hinna parkera. Så är det inte nuförtiden.
Vad kan man göra för att vända trenden?
– Man kan börja med att helt ta bort lunchtravet. Jag menar, vilka kan se åtta lopp mitt på dagen? Då ska man väl jobba? Nej, lägg alla de pengarna på kvällstrav när folk kan åka ut till banorna och ta dessutom bort ett lopp varje kväll så det inte blir för långdraget. Från sjunde loppet och bakåt är det ju ändå ingen kvar ...
Finns det inte också för lite hästar för att fylla alla lopp?
– Jag tror snarare att det finns för mycket lopp att det dessvärre springer runt för många hästar som egentligen inte ska tävla, sådana som borde vara ridhästar. Inte ens vi aktiva åker på trav om det är för ihåliga lopp och dåliga hästar och då är det något allvarligt fel om vi inte ens bryr oss.
Ni bodde och verkade i USA mellan 2011 och 2013, varför vände ni hem?
– Vi längtade efter Sverige men att prova lyckan i USA är bland det bästa vi gjort. Vi hade kommit till ett vägskäl här hemma där vi ville utöka verksamheten på något sätt och då kom USA upp som ett alternativ. Vi vintertränade i solen i Florida och tävlade i New Jersey och Pennsylvania på sommaren. Från början skulle vi stanna i ett år, men det blev två och hade säkert kunnat bli flera. Vi får se vad som händer i framtiden, jag är av uppfattningen att man "aldrig kan ha gjort sitt".
Är det skillnad på svensk och amerikansk travport?
– Ja, väldigt stor sådan. I Sverige tränar man upp hästarna för att tävla med dem länge. Börja i unghästlopp och kanske V75 och kanske Frankrike om ens häst är så bra. I Sverige kanske en häst tävlar i sju år. I USA tävlar de däremot inte som äldre. Där finns bara lopp för 2-, 3-, och 4-åringar. Det är mer show och spel där borta. Man ser hästarna som förbrukningsvara, tar snabbare beslut och strular det för mycket gör man sig av med hästen. Här hemma kan man ju pausa träningen, man opererar om de skadar sig och så vidare.
I loppen då?
– Där körs alla lopp över en mile, alltså 1600 meter och man kör alltid för världsrekord. Här är det mer taktik och rävspel.
Dig for Dollars var en av Sveriges bästa hästar, vad har han betytt för dig?
– Massor. Han är en familjemedlem som följt oss genom livet och varit en reklamhäst för vår verksamhet. Han fick sluta som 10-åring och är 11 nu. Han är pensionär och skrotar omkring här i hagen. Egentligen kanske man skulle plocka ut honom i något lopp, men han är nog för tjock om magen, haha.
Vad är det bästa med att vara travtränare?
– Att jag får syssla med min hobby året om. Det är ett privilegium. Jag älskar hästar och trav.