Micke spelade både ishockey (målvakt) och fotboll i Åkers IF samt innebandy i Strängnäs IBK i unga år. Men det var en karriär som hockeydomare som han valde att satsa på.
– Jag hade några kompisar i hockeylaget som dömde i Åkers IF. Jag fick en fråga om jag var intresserad att testa när jag var 15-16 år. Det var kul, dessutom fick man ju gratis korv efter matcherna och några hundralappar extra i veckopeng.
Efter att bara ha dömt i hockey i några år fick han chansen som linjeman i Sverigepucken för distriktslag 1997.
Därefter har karriären mestadels pekat uppåt.
Micke var linjeman i TV-pucken 1998 och debuterade i Allsvenskan 2003.
– Men jag har haft lite dippar under åren och när jag blev nedflyttad från Allsvenskan (2006) ville jag testa rollen som huvuddomare. Det var kul och gick bra. Jag fick bekräftelse från både domarorganisationen, ledare och spelare. Så jag bestämde mig för att satsa vidare.
Det ångrar inte den relativt nyblivna Mariefredsbon i dag. Hösten 2013 debuterade Micke (som dömde TV-puckfinalen 2007) i SHL, ett år senare blev han ordinarie i högsta serien och i dag gör han sin 42:a match som huvuddomare i finrummet.
– Det är underbart att komma till arenor och träffa fans och alla som jobbar i föreningarna. Man är bortskämd som får åka till jobbet och ha 5 000–6 000 åskådare på läktaren.
Vilken är din största upplevelse i domarkarriären?
– Debuten i SHL. Jag kände en stolthet när jag fick chansen. Första matchen var Frölunda–AIK i Scandinavium i november 2013. Jag kunde sucka och le samtidigt efteråt och känner man så ska man vara nöjd. Ett annat härligt minne är från när jag dömde Björklöven–Piteå i kvalserien till Allsvenskan våren 2013. Björklöven säkrade en allsvensk plats inför 6 001 åskådare och under hela sista perioden stod publiken och hoppade i hallen. Det var en underbar känsla.
Vilket är ditt värsta minne?
– När någon saboterade min bil efter en match mellan Västerås och Almtuna i Allsvenskan 2012. Någon skar i däcken efter matchen och när min fru skulle åka från Åker till jobbet i Gnesta dagen efter lossnade gummit på halva däcket. Det kunde ha slutat illa och var riktigt obehagligt. Brottet kopplades till en Almtunasupporter och jag fick poliseskort från en match i Uppsala någon månad senare.
Hur reagerar du när du får höra burop, könsord och svordomar från publiken?
– Jag hör sällan vad publiken skriker. Buropen hör man och när det händer tänker man: "Oj, vad har jag missat nu". Men det gäller att nollställa sig hela tiden och inte ha en situation som hänt i bakhuvudet.
Vad driver dig att fortsätta med ett så utsatt jobb?
– Passionen för sporten och att få vara en del av produkten SHL. Ishockey är ju dessutom det roligaste som finns.
Hur mycket tjänar du på ett domaruppdrag i SHL?
– Vi har två olika kategorier – nio domare som är heltidsproffs och åtta som är uppdragsdomare. Jag tjänar 5 500 kronor i arvode per match och sedan tillkommer sociala avgifter, reseersättning, förlorad arbetsförtjänst och traktamente. Jag reser mest med bil, men även med flyg – till Luleå, Skellefteå, Örnsköldsvik, Malmö, Ängelholm och ibland Karlskrona.
I vilken arena är det bäst atmosfär?
– Hovet i Stockholm. Djurgårdsfansen är överlägset mest högljudda i SHL. När man dömt där har man oftare hesare hals än på andra ställen.
Har du någon förebild inom domarkåren som betytt extra mycket för dig?
– Den gamle elitdomaren Rolf Karlsson, som var domaransvarig i Åkers IF, är en positiv människa med mycket kunskap som jag alltid sett upp till. Även Stephan Eriksson, som varit både huvuddomare och linjeman i Elitserien (SHL) är en förebild. Han är dessutom min frus chef på Åkerskolan ...
Vad jobbar du med vid sidan om domarsysslan?
– Jag är project manager på Volvo lastvagnar sedan 2012. Har en hundraprocentig tjänst där och med tanke på att jag har ett eller två domaruppdrag i veckan är det ett tufft liv man lever. Det är tur att jag har en förstående och stöttande fru.
Hur träffade du din fru Sarah?
– På ett 20-årskalas i Södertälje 2002. Jag blev medbjuden av en kompis och på samma fest var Sarah. Det var ömsesidig kärlek direkt. Vi förlovade oss 2011, gifte oss i Taxinge kyrka 2012 och fick vår dotter Cornelia 2013. I januari väntar vi tillökning igen.
Vad har du för framtidsmål som domare?
– Först och främst att få döma slutspelsmatcher och en SM-final.
I dag dömer du Färjestad–Linköping. Hur ser matchdagen ut för dig?
– Jag går upp klockan 7.30, äter en stadig frukost med dottern och frun, blir upphämtad av linjemännen Örjan Åhlén och Fredrik Altberg från Stockholm vid 11-tiden. Vi plockar därefter upp den andra huvuddomaren Mikael Nord i Arboga, äter lunch i Örebro 12.30 och är framme vid arenan i Karlstad 14.00. Vi träffar domarvärden, byter om, springer en kvart, spelar fotboll i en halvtimme och går ut till matchen 15.55. Direkt efter matchen summerar vi det som hänt, kollar eventuellt på filmmaterial och låter tränare och media komma in och ställa frågor. Sedan duschar vi och äter matlåda i hallen innan vi lämnar arenan. Jag räknar med att vara hemma runt 22.30 på kvällen.
Vad gör Mikael Andersson om tio år?
– Då är jag förhoppningsvis heltidsdomare, etablerad i Sverigetoppen och har påbörjat en internationell bana med sikte på A-VM och OS.