För några år sedan kom hon in i KAIK:s handboll genom sin sambo Peter Melchersson, som tränar KAIK:s A-lag. I början var det bara kul att hänga med på träningar och matcher och titta. Men efter ett tag tyckte hon att hon kunde hjälpa till med någonting, i stället för att bara sitta på läktaren och se på träning efter träning.
Hon föreslog för KAIK-ordförande Leif Öskog att hon skulle hjälpa till med att få ihop lite pengar till verksamheten.
– Jag kastade bara ur mig ett förslag, jag har ingen erfarenhet av sådant här. Jag är ju tjej och tycker att det kändes viktigt att laget såg representativt ut – i första hand gällde det kläder, säger Suzanne.
Eftersom det inte fanns någon i föreningen som hade hand om just den avdelningen så var det förstås ett förslag som togs emot med öppna armar.
Från att ena året ha lyckats få ihop omkring 3 000 kronor i sponsorbidrag så mångdubblade Suzanne summan och landade någonstans strax över 100 000 kronor.
Hur bar du dig åt?
– Det var lite kul för, eftersom jag inte är katrineholmare i grunden hade jag inga förutfattade meningar. Men jag frågade och bad om råd och då fick jag dubbla svar om hur jag skulle göra.
Hur menar du?
– Någon sa att om du kommer och ber om pengar/sponsring så tala om att du är sambo med Peter Melchersson så öppnar det nog några dörrar. Nästa person jag frågade sa precis tvärtom: Tala för guds skull inte om att du är sambo med Peter Melchersson, skrattar Suzanne.
Ja, den katrineholmare som kan sin handbollshistoria och känner igen Peter Melchersson vet att han varit och ibland är en kontroversiell person, som dock alltid är ärlig och säger rakt ut vad han tycker och känner. Och det kan förstås tas och uppfattas på många olika sätt.
Så jakten på sponsorer försiggår med ett visst mått av försiktighet.
– Men jag går aldrig in och försöker övertala någon om att de ska ge pengar. Jag försöker i stället vädja till dem och be dem tänka på att stan behöver ungdomar som satsar på idrott och att företagarna kan göra en insats genom att skänka precis så mycket som de har råd med.
Är det lättare eller svårare att komma till Ericsson och Telia jämfört med att komma till den lokala småhandlaren?
– Utan tvekan är det lättare hos den lilla företagaren. Hos de stora är det jättekrångliga procedurer och det är svårt att komma någonvart. Ju mindre företag desto bättre skulle jag säga. Och det jag tycker roligast är nog att be om gåvor för en enda match. Då har vi fått jättefina grejer av olika små företagare.
Det är inte svårt att förstå att Suzanne har framgång hos företagarna hon har en öppen framtoning och utstrålar mycket glädje. Något som kan vara svårt att förstå när man hör om hennes rygg- och höftproblem som plågat henne i 13 år nu.
Men då kan kontakten med barnen på gymnasiesärskolan, där hon jobbar som APL-samordnare, vara ett bra andningshål.
– Jag älskar mitt jobb och sedan älskar jag de här små rackarna också, säger hon och kramar om fyra stora och nio små valpar av rasen eurasier, som alla redan är borttingade.