Alvin Kvarnström tränar ofta i hallen där han "föddes".
Med två föräldrar som lirade på högsta nivå är det ingen jätteskräll att Alvin Kvarnströms liv till stor del består av klot och käglor.
– Min mamma och pappa har ju bowlat ganska länge så jag är ju i princip nästan född i hallen, säger Alvin.
Men hans intresse för sporten var inte jättestort till en början. I stället blev det fotboll och innebandy.
– Börja bowla på riktigt gjorde jag väl när jag gick i sexan eller sjuan nånstans. Och nu blir det även en hel del golf.
Under måndagen, på Alvins födelsedag, träffas vi i Eskilstunas numera klassiska hall. Ödmjukhet och förväntan sprider sig från munnen på den nyblivne 18-åringen, ut över banorna där hans pappa Jonas Andersson och mamma Ann Kvarnström briljerat så många gånger genom årens lopp.
Under onsdagen åker Alvin till franska Wittelsheim, nära den tyska gränsen, för att spela junior-EM som avgörs 2-11 september. För första gången ska han få representera Sverige.
– Det känns jättestort, det är väldigt ballt att få göra det. Mamma har spelat i både junior- och seniorlandslaget så jag tar efter lite där. Att man är topp fyra bland bästa juniorer under 18 år i Sverige är ganska kul att kunna säga när man nu ska åka iväg.
Alvin Kvarnström ställer upp i singel, dubbel, fyrmanna och Masters.
– Jag tror på mina chanser och hoppas på det bästa. Om sedan ett mirakel skulle hända och jag tar en medalj eller två skulle det vara jättebra. Speciellt i fyrmanna har vi är en riktigt stor chans att vinna någonting. Vi har två i laget som är riktigt riktigt rejält bra.
Alvin Kvarnström har nått en av sina drömmar när han nu får representera Sverige. "Pappa känner massa folk som hjälpt mig. Det är Sten-Åke Nilsson härifrån stan till världsbowlare som pappa spelat mot", säger Alvin.
Hur har du laddat?
– Vi hade ett förberedelseläger för någon vecka sedan. Jag tänkte bara träna och vara mentalt förberedd men åkte iväg och tävlade nu i helgen (Eslöv och Markaryd). Det var bra också och så fick man lite tävlingskänsla inför EM.
Under mästerskapet i Frankrike får Alvin stöd på plats av sin familj som bor på Åland.
– Jag föddes här och flyttade till Åland när jag var fem sex år eftersom min mamma är därifrån. Jag bodde där tills jag började ettan i gymnasiet, då flyttade jag till Sverige. Egentligen till Nässjö där det finns bowlinggymnasie men sedan blev det massa krångel och strul där nere, det var för långt hemifrån och covid var det ju också då. Jag opererade även knät under den tiden och var borta nästa ett år från bowlingen, säger Alvin och fortsätter:
– Det har blivit mycket bättre sedan jag flyttade hit och pappa kan också komma och träna mig.
Tidigare i år sa Jonas, som är Alvins stora förebild tillsammans med Jesper Svensson, till och med upp sig från sitt jobb för att hjälpa sonen inför EM som egentligen skulle ha avgjorts för några månaders sedan.
– EM blev framflyttat från april och pappa sa upp sig dagen innan det blev framflyttat så det var lite otur ... sen har han bara varit med mig tills nu så han behöver väl hitta ett jobb snart, säger Alvin och skrattar.
Det stödet måste vara enormt för dig?
– Ja, det är sjukt. Om jag inte haft stödet från dom (föräldrarna), att de bowlat förut och varit jättebra skulle jag inte ha fortsatt efter covidperioden. Det var samma med min lillebror (Wilmer), han tappade motivationen när han inte kunde bowla och var nära att sluta. Nu har han bytt till Force och förhoppningsvis debuterar han i A-laget snart och tar över efter mig (skratt). Och mamma gick över från AIK till Force också så hon kanske ska spela lite om hon känner för det.
Alvin Kvarnström och pappa Jonas Andersson i Eskilstunas klassiska bowlinghall på Alvins18-årsdag som var i går.
I våras blev det motsatt väg för Alvin som bytte Eskilstunaföreningen Force mot allsvenska AIK där pappa Jonas också spelar.
– Vi var väldigt väldigt nära att komma upp i Allsvenskan med BK Force. Vi spelade lika i sista matchen men vi behövde vinna så det var jättetråkigt. Jag älskade att vara med i Force, det är en jättebra klubb med jättebra sammanhållning. Men för att hålla min position som en bra spelare och fortsätta vara med i landslaget måste jag spela med lite svårare oljeprofiler och spela i högre divisioner bara, säger Alvin.
– Jag tränar fortfarande med Force och har hand om deras ungdomsverksamhet, det är någonting jag också brinner för ... att få nya att bowla. Nu under covid har massa från Eskilstuna slutat bowla, det skulle vara jättekul att få många att spela igen.
Just nu har klubben mellan tre och sju barn i sin verksamhet.
– Covid var inte bra för sporten ...
Vad är det som är så roligt med bowling?
– Kompisarna. Man får ju nästan kompisar för livet, jag har mött några väldigt bra som jag lärt känna genom åren och hänger med dem fortfarande. Det är allt från Skåne till Köping och Åland. Och umgänget när man väl kommer till hallen ... vi hänger, spelar tillsammans och tävlar mot varandra. Och sen åka utomlands som nu med landslaget, det är mäktigt.
Hur mycket tränar du?
– Minimum per träning är en timme och det kan bli uppemot tre fyra timmar per dag när jag verkligen behöver träna på någonting. Jag spelar nästan varje dag så det blir ganska många timmar plus att jag även gymmar för uthålligheten speciellt och för att inte bli trött mentalt. Man behöver ju göra samma slag hela tiden i en vecka i sträck.
– Jag var med i en final i Köping på Västmanlandstouren, då spelade jag 27 serier på en dag och kom fyra. Jag har inget problem med att spela många serier, blir nästan bättre ju längre det går och det är jättebra.
Vilka är dina styrkor?
– Uthålligheten och jag blir inte alltför irriterad och besviken när det går dåligt, jag försöker i alla fall göra mitt bästa hela tiden och tänka ut allting. En till styrka är att när jag blir nervös tar jag det ganska bra.
Alvin Kvarnström lirar numera för AIK i Allsvenskan.
Vilka är dina största framgångar hittills?
– Det är väl Junior Masters som var 2019, när jag kom på tredje plats där. Det är jag mest stolt över. Och sedan Swedish Youth Open precis före covid. Där kom jag också på en tredjeplats som jag är väldigt nöjd med. I somras spelade jag en Europatourtävling i München där jag kom på 20:e plats vilket var bra i min första internationella tävling. I våras spelade jag finska mästerskapen och kom nia.
Vid sidan om sporten och skolan gillar Alvin att bland annat se på animerad japansk film, lyssna på allt från Frank Sinatra (som han gillar väldigt mycket) till modern popmusik. Och så ...
– ... jag sjunger hemma men inte på en så stor nivå som Frank Sinatra, säger Alvin och skrattar.
Nu ska han ge sig ut på sitt livs största äventyr hittills.
– Det ska bli sjukt kul att åka iväg, det ska bli asgrymt speciellt med två väldigt erfarna medspelare (Carl Eklund och Robin Ilhammar). De båda har vunnit VM-guld så det är en trygghet att vara med dom, de vet vad man ska göra i mästerskap. Sedan är Robin Noberg färsk precis som jag.
På resan tar Alvin Kvarnström med sig en speciell present som han överraskades med på födelsedagen.
– Jag fick mammas gamla bowlinghalsband med en kägla på från när hon vann EM-guld så det för med sig tur hoppas jag. Det är väldigt stort att få en sådan sak.