Efter vinsten (8–2) borta mot Bele Barkarby i premiären 26 september tog det två månader innan Strängnäs segrade igen, då mot Salem efter förlängning. SIBK låg under nedflytningsstrecket och när det nya året började med hemmaförlust (8–9 efter förlängning) mot Bele Barkarby fick Wiktor Åkerstedt nog.
– Jag tror det var dagen efter som jag snackade med Peter (tränare Lund) om matchen. Han undrade hur jag kände att stå där bak i målet och jag förklarade hur jag såg på det. Han hade inte tänkt riktigt på samma sätt men efter att ha funderat under dagen tyckte Peter att jag skulle ta det med laget redan samma kväll, säger Åkerstedt och fortsätter:
– Jag blev ju utbytt i den matchen (mot Bele) och Lilja (Adam) kom in. Då skärpte alla till sig, täckte skott och jobbade hårdare. Omedvetet kanske de har tagit mig för givet, jag blev ju utsedd till både norra och södra allsvenskans bästa målvakt två år i rad.
Hur blev reaktionerna på samtalet?
– De flesta höll nog med och det har blivit en jäkla skillnad därefter. Sedan dess har vi inte släppt in fler än tre mål i någon match och det är kul att se skillnaden så tydligt, säger "Wigge".
– Nu kan jag lita på backarna och det är lättare i målet att fokusera på skotten jag ska ta. Det är ett samspel hela tiden, vi tappade det men nu är det tillbaka. Det känns bra.
Hur var det att ta snacket med lagkompisarna?
– Det var lugnt. Det behövde göras något för att vända trenden och kunde detta hjälpa ville jag försöka. Jag har varit i laget fem säsonger och känner mig bekväm i gruppen.
Fyra raka bortamatcher resulterade sedan i seger mot Hagunda (5–3), kryss mot AIK (3–3) samt vinster mot Gävle (6–1) och Täby (6–3) och senast blev det 5–3 hemma mot Sätra. Det har gjort att SIBK är åtta i serien och bara har fyra poäng upp till fjärdeplatsen.
– Det är två viktiga matcher som väntar nu. Gävle igen (hemma under lördagen) och Hudik. Sex poäng där och vi kan vara med och sikta på topp fyra och skapa ett större glapp neråt.
Hur är det att spela utan publik?
– Otroligt deppigt. Framförallt på hemmaplan där vi brukar ha ett sånt jävla tryck i vår borg. Man får så mycket energi och det är inte alltid så lätt att tända till nu. Publiken har hjälpt oss till många segrar i tighta matcher så det är klart att dom saknas.
Hur har det här coronaåret annars varit för dig?
– Speciellt. Jag var riktigt dålig i våras/tidig sommar. Jag hade alla symptom och var sjuk i fem-sex veckor men när jag sedan testade hade jag inga antikroppar. Innan Salem borta (slutet av november) blev jag tjock i halsen och fick ont i huvudet efter träningen. Jag mådde inte alls dåligt och var sedan bara lite slemmig i halsen men åkte ändå och testade för covid. På två dagar var jag helt bra men fick svaret att jag var positiv.
– Annars har det generellt sett blivit mer tid med familjen och det är kul.
I september blev Wiktor pappa till Wera.
– En liten omställning men det är jävligt kul och känns bra. Tog lite tid att inse att man skulle bli farsa och jag har nog inte riktigt landat i det ännu.
Inför förra säsongen var Åkerstedt ytterst nära att ta klivet över till Mullsjö i SSL men nobbade.
– Det var i stort sett klart men jag fick kalla fötter i sista stund. Vi får se vad framtiden har att visa. Det bästa vore att lyckas med "Stränkan". Det hade varit jävligt kul.