– Jag har sett varje finsk landslagsmatch. Man har alltid trott på Finland, men i går kändes det för första gången som att det inte fanns en sportmössa att de skulle vinna, säger den tidigare Malmköpingsbon Jani Pyykönen som nu bor i Katrineholm.
Förra året var den sporttokiga 20-åringen och hans pappa Jukka Pyykönen på plats i Danmark under VM, men den här gången tittade de på varsin hemmaplan – Jani i Katrineholm och Jukka i Finland.
– Vi ringer varandra efter varje period och analyserar spelet och processar vad som hänt. Vi behöver det, nervositeten släpper lite då, säger Jani.
Efter den andra perioden var det dystert.
– Jag sa till honom, det är kört. Det är ingen idé att kolla på sista, för jag vet hur dåligt man kommer må.
Kort därpå kom ett sms från pappan, med en tippning. "Marko Anttila gör 4–4". "Inte en chans", svarade Jani.
Men det visade sig att pappan skulle få rätt. Med 1.30 kvar av sista perioden kvitterade högerforwarden som annars spelar för Jokerit och förlängningen var snart ett faktum.
– Jag exploderade faktiskt, jag kan inte sätta ord på känslan. Det bara brast och segervittringen kom. Jag hade redan börjat dra av mig den finska tröjan och var förkrossad över att vi inte räckt till.
Minuterna innan Sakari Manninen avgjorde kändes som en evighet.
– När jag såg målet kom tårarna, det bara rann av glädje. Det är extra stort att vinna mot Sverige, speciellt med tanke på vilka lag vi hade på pappret. Nio av tio gånger borde Sverige ha vunnit den här typen av match. Nu mår vi finnar bra. Även om det ser tufft ut i kommande matcher, så kan vad som helst hända. Det blir kanske en omöjlig uppgift mot Ryssland, men samtidigt känns det som att ingenting kan stoppa detta finska lag.