Det slog ner som en bomb för en vecka sedan.
Mattias Zachrisson skulle spela med Guif mot Alingsås.
Detta fyra och ett halvt år sedan han lirade match senast.
Trodde från början att Zacke skulle få några minuters speltid per halvlek.
Det blev mer än så.
Han kom in efter drygt tjugo minuter av första.
Ett mål blev det då och sedan spelade han stora delar av andra.
Och Zacke var bra i 31–24-matchen.
Inte riktigt som i fornstora dagar. Men ändå. Att komma in ringrostig och relativt otränad när det gäller handboll och ändå hålla hög klass. Det är stort.
Bakåt visade Zacke att han håller precis lika bra som förr.
Hans rutin kom också till sin rätt när han vid ett tillfälle bara ställde sig i vägen för en alingsåsare och fixade en offensiv foul. Sånt gör bara spelare som varit med ett tag och läser spelet på bästa sätt.
Nästan 3 400 åskådare var på festen där Zacke kom, sågs och segrade. Jag lovar att mellan 500 och 1 000 kom bara för att Zachrisson skulle lira.
En enda match är det sagt att det skulle bli. Kanske stämmer det också. Zackes kropp och sargade vänsteraxel lär känna av att den lever under fredagen och det kan vara så att det inte går att spela mer än någon gång ibland.
Men Guif måste ändå försöka.
Lägg in operation övertalning direkt.
Går ju inte att få mer än nej.
Mer Guif: Nya Marcus Lennernäs från Sävehof gjorde debut. På ett bra sätt. Han kommer att bli väldigt nyttig ju mer han kommer in i Guifs spelsystem.