Det var jumbon mot nästjumbon i Handbollsligan.
Fast ju längre matchen led kändes det som botten mot toppen.
Guif hade 1–1.
Det var det roligaste den här kvällen där Skånela sprang ifrån till 10–2 blixtsnabbt.
Där och då efter elva minuter var matchen över.
Guifarna försökte säkert.
Men det var så stressat och pressat.
De tekniska felen stod som spön i backen.
Bollen kastades hit och dit och överallt utom till rätt adress.
Det tackade Skånela för som pulvriserade Guif med 41–26. Ja, du läste rätt 41–26 och frågan är nu om det finns någon räddning för Guif.
Svaret från mig är att jag inte har en aning. Minuterna efter det här haveriet känns det hopplöst.
Men som alla vet går solen alltid upp igen och det borde inte kunna bli sämre än så här.
Samtidigt: Hur lappar och lagar man en hel trupp som totalt fastnat under isen.
Självförtroendet är noll och det där med slutspel ska vi bara glömma.
Nu handlar det om en sak.
Hänga kvar.
På något sätt måste Guif hitta någon form av harmoni snabbt. Annars är laget snart avhängt på sistaplatsen.
Med tanke på hur usel lagidrotten är i Eskilstuna för tillfället vore det liksom droppen om Guif skulle åka ur i vår.
Det får inte hända men kan mycket väl bli verklighet om föreningen inte agerar.
Att sparka tränaren tror jag inte ger ett skvatt.
Däremot är det läge att ladda in pengar (om det finns några) till en grupp psykologer. För det är där det mesta sitter. I huvudena. Det syntes inte minst första kvarten då guifarna ville så mycket men misslyckades med allt.